Fru talman! Jag skulle egentligen bara vilja kom-
mentera två reservationer som inte har berörts särskilt
mycket under dagens debatt, nämligen reservationer-
na 4 och 6. Men dessförinnan tycker jag ändå att man
kan få göra en allmän reflexion över vad som har
sagts här i dag. Det är inte utan att det har varit en rätt
engagerad debatt och på sitt sätt ganska upplivande.
Den återspeglar ändå i botten att det är lite av en
livsnerv ute i vårt samhälle hur rättsväsendet funge-
rar. Det är ändå ytterst domstolarna som är bärare av
rättsskipningen.
Jag tror att man omedelbart kan notera det som
Alice Åström säger, att det självklart är för parternas
bästa detta är till och inte någonting annat. Rättssä-
kerheten är ju det helt överskuggande. Det tror jag
heller inte att någon vill diskutera. Men det är just
frågan om hur vi kommer dit som man kan ha lite
olika mening om.
Jag tycker ändå att man måste tillstå att det är en
brist att man inte har en ordentlig parlamentarisk
utredning av de här sakerna, så att riksdagen under-
ställs en helhetssyn på hur domstolsväsendet ska vara
utformat. Man har så att säga den här hackmodellen,
där man ad hoc ger sig in i olika tingsrätter än hit och
än dit. Visserligen är man vägledd av vissa allmänna
principer, men abstraktionsnivån är väldigt hög och
hur det blir i det enskilda fallet är väldigt hitan och
ditan. Det har naturligtvis upprört människor alldeles
oerhört.
Det är ju alldeles galet att stå här och säga att
rättsväsendets aktörer tillskyndar det här agerandet.
Det kanske finns en och annan som gör det, men det
är ju ett väldigt gny ute bland domstolarna och även
bland allmänheten och bland socialdemokratiska
ledamöter. Men man har lyckats att liksom föra ige-
nom det här så att man aldrig får en samlad opposi-
tion mot det.
Nåväl, kvaliteten skulle vi ha en utredning om,
som Gunnel Wallin särskilt har understrukit. Det är ju
lustigt, jag har ändå varit verksam i rättsväsendet i
över 30 år och aldrig egentligen hört talas om något
behov av att lägga ned mindre tingsrätter. Det har
snarare varit precis tvärtom. De domstolar man har
haft problem med är framför allt Stockholms tings-
rätt, alltså de riktigt stora tingsrätterna. Där är det inte
bra. Och det är glädjande att det nu annonseras att vi
nog ska se över detta. Det tycker jag är helt berättigat.
Men de mindre tingsrätterna har det egentligen
aldrig varit några större problem med. Då menar jag
ur rättssäkerhetssynpunkt. Kommer man till en mind-
re tingsrätt kan man vara ganska säker på att målet
behandlas med allra största noggrannhet och genom-
lysning, under det att i de stora tingsrätterna hastar
man igenom målen under stor tidspress. Det skulle vi
ha haft en ordentlig utredning av så att vi fick se hur
det här verkligen fungerar.
Jag kan inte se att det är någon brådska i det här,
Alice Åström. Det lät verkligen som om det brinner
ute i skogarna på rättssäkerhetens område. Jag skulle
vilja påstå att det ingalunda är så. Det känns ganska
skönt att det fortfarande finns mindre tingsrätter som
orkar bekymra sig om den rättssökande allmänheten.
Vi i mitt parti frågade Per Eriksson, hovrättslag-
man vid den skånska hovrätten, som tidigare var
ordförande i Juseks domarsektion, hur han ser på det
här. Han kunde inte påstå att man från hovrättspers-
pektiv kunde säga att de mindre tingsrätterna på något
sätt skulle vara av sämre kvalitet än de andra. Det är
inte alls på det sättet det fungerar. Så jag tror att man
är lite snett ute. Det beror på att det här ursprungligen
var en reform för att tjäna pengar. När det inte gick
hittar man på andra grunder för att genomföra detta.
Allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar
bör på sikt slås ihop. Det är, tycker jag, glädjande att
vi i alla fall är två partier som står bakom det. Jag
inser att vi måste ha ett längre perspektiv, men ur
rättsordningens synvinkel är det riktigare att rätts-
skipning sker inom ramen för ett system. Vi får fak-
tiskt rättsbildning i olika grenar av rättsordningen och
det är inte bra. I ytterändarna blir det Regeringsrätten
som dömer på annat sätt än Högsta domstolen. Man
kan alltså inte ha två högsta domstolar. Det hänger
samman med t.ex. skattemålen som bygger på civil-
rätt. Civilrätten är densamma men det är olika dom-
stolssystem som prövar frågorna och det kan mynna
ut i olika ståndpunkter.
Det här blir väldigt tekniskt och det tänker jag inte
utveckla mer, men det går att belägga att man får
skilda rättsutvecklingar, och det är helt galet.
Dessutom skulle det här som bieffekt förstås kun-
na innebära att man säkerställer det lokala rättslivet,
eftersom man ju får fler mål lokalt. Därför är det lite
underligt att inte Centern är med på detta och vidhål-
ler att man ska ha centraliserade länsrätter. Man
skulle kunna baka ihop det här och trycka ned det och
fortfarande få rätt stora enheter som skulle kunna leva
vidare. Då skulle vi inte ha bekymret om det eventu-
ellt inte blir tillräcklig många mål.
Vi måste också på något vis få fart på förvalt-
ningsdomstolarna. Man kan inte ha handläggningsti-
der på mellan fem och tio år. Ett fel när man har pap-
persmål är att man inte ser de tilltalade och inte be-
finner sig i en rättskultur där man känner trycket av
att avgöra saker och ting, utan man kan lägga det på
hög. Nej, man ska koka ihop det här i en rättskultur,
en struktur och därigenom få fart på alltihop. Sedan
får man naturligtvis specialisera sig och cirkulera
inom ramen för domstolen. Så är det i Danmark. Det
mesta är redan löst i Danmark.
Med Domstolsverkets ställning är det samma sak,
fru talman. Där har vi gemensamt med moderaterna
hänvisat till det danska systemet. Det kan också före-
falla tekniskt, men det är inte som Kia Andreasson
säger att Domstolsverket inte på något vis påverkar
domstolarna. Det hela går visserligen ganska subtilt
till, men genom Domstolsverket sker anslagstilldel-
ningen till domstolarna. De mindre domstolar som
har förstått att de inte har någon överlevnadsförmåga
enligt Domstolsverket har minsann fått känna av detta
genom att pengar inte avsätts och olika åtgärder vid-
tas där domstolen känner sig pressad.
Det är inte så svårt att föreställa sig att vederbö-
rande om man får upp ett politiskt känsligt mål i vart
fall inte känner sig helt bekväm i den situation som
man befinner sig, därför att man ytterst är i händerna
på Domstolsverket på ett sätt som jag egentligen inte
riktigt hade klart för mig att man är. Man är alltså
egentligen helt utlämnad till Domstolsverket, och
mellan skål och vägg kan man av lagmän få höra
både det ena och det andra när de på olika sätt känner
sitt beroende inför framtiden av Domstolsverkets
agerande. Och det är inte bra. Det måste man på nå-
got vis koppla bort. Det är gammal svensk tradition
att ha en centralstyrelse, men det passar egentligen
inte in när det gäller domstolsväsendet och domsto-
larnas självständighet. Det finns all anledning i värl-
den att se över detta så att vi får lugn och ro inom den
här samhällssektorn.
Med det avslutar jag mitt anförande, fru talman.