Fru talman! Vi har haft många uppvaktningar i ut-
skottet från företrädare för de områden som vi be-
handlar under det här avsnittet - teater, musik, dans
och film. En uppvaktning kan göras därför att eko-
nomin är kärv. Det är ett fullt respektabelt skäl.
"Fan må vara teaterdirektör" är en känd replik i ett
av August Blanches lustspel. Någon gång under upp-
vaktningarna har jag faktiskt känt att det sannolikt
ligger en viss erfarenhet och visdom i den repliken.
Men uppvaktningar kan ju också vara bevis på att det
finns stora ambitioner och en önskan att göra mer,
utveckla verksamheten och söka nya vägar.
Naturligtvis, och tack och lov, är ambitionerna
större än våra resurser. Men jag vill påstå att våra
resurser är så pass stora att vi kan ha en vital verk-
samhet på teaterns, dansens, musikens och filmens
områden. Det är otvivelaktigt mer fruktbärande att
inrikta krafterna på vad vi kan göra med de resurser vi
har än att fundera på vad vi inte kan göra för de peng-
ar som vi saknar. Jag har en känsla av att en sådan
positiv inställning präglar kulturlivet.
Att det finns stora ambitioner och krav på ökande
resurser är naturligtvis mycket positivt och något som
vi kulturpolitiker skall vara glada för.
Regeringen lägger förslag om inriktningen av sta-
tens framtida insatser för de fyra områden som de-
battrundan avser. Det finns egentligen inga reserva-
tioner mot dessa målsättningar, och det vill jag ta som
intäkt för en bred enighet inför framtiden.
Några nationella uppdrag återfinner vi inom dessa
områden. Ett uppdrag avser barn- och ungdomsteater
och går till Backa teater i Göteborg. Ett bredare upp-
drag rör ungdomskultur och hamnar hos kulturskolan
Rosteriet i Luleå. Falun Folkmusikfestival får också
ett uppdrag, liksom Film i väst.
Tanken på nationella uppdrag är ny. Det skall bli
spännande att se hur institutionerna tar sig an ansvaret
och vilka effekter det får. Riksdagens ledamöter har
visat ett stort intresse för det här sättet att stimulera
kulturlivet genom att motionsvägen ge förslag till
ytterligare ett antal nationella uppdrag. Vi föreslår att
motionerna avslås. Det kan vara lämpligt att först se
hur denna nya typ av uppdrag utvecklas och vad resul-
tatet blir innan vi lägger ut nya uppdrag.
Det statliga anslaget till teater uppgår till omkring
en miljard. Det är alltså ett betydande belopp, men det
är ett faktum som ofta glöms bort i debatten om an-
slag till landets teatrar. Under de senaste 20 åren har
antalet teatrar här i landet nästan femdubblats. Ett
annat glädjande tecken på teaterns dragningskraft är
att allt fler engagerar sig i amatörverksamhet.
I förslaget ökas stödet till regional kulturverksam-
het. Det gäller åtminstone tre områden av dem vi
diskuterar. Det sker delvis i 1997 års budget men har
också formen av mål för de följande två åren.
Bl.a. finns förslag om betydande statliga insatser
för att bygga upp Norrlands musik- och dansteater,
lokaliserad till fyra orter. I det sammanhanget vill jag
gärna kommentera en reservation från Miljöpartiet, nr
27, som vill ge ett permanent nationellt uppdrag till
denna verksamhet. Norrlands musik- och dansteater är
under uppbyggnad, och mot den bakgrunden anser jag
att Ewa Larssons reservation är en smula oövertänkt,
ja lättsinnig och helt enkelt oförståndig.
Det nya bidragssystemet är uppbyggt för att stimu-
lera förnyelse och flexibilitet utan att äventyra en
långsiktig planering. I utskottet har vi gjort bedöm-
ningen att avvägningen har gjorts väl. Det är naturligt
att mycket omsorgsfulla utvärderingar kommer att ske
under åren framöver när detta system fungerar.
Propositionen och betänkandet innehåller förslag
om preciserade mål för verksamheten vid en rad insti-
tutioner: Operan, Dramaten, Riksteatern, Rikskonser-
ter och Dansens Hus.
I det sammanhanget finns det skäl att säga några
ord om Riksteatern. Moderaterna föreslår i sin motion
att Riksteaterns produktion av vuxenteater upphör.
Naturligtvis avvisar utskottet det förslaget. Det skulle
innebära en betydande begränsning av mångfalden i
utbudet.
I det sammanhanget har jag en reflektion över
Lennart Fridéns anförande här tidigare. Jag var snabb
att anteckna vad han sade om publikverksamheten.
Han sade att Skådebaneverksamheten skall upphöra.
Det förvånar mig något, eftersom moderaterna ju inte
gärna vill att riksdagen skall styra och ställa på olika
områden. Dessutom är Skådebanan en ideell verk-
samhet, så riksdagen har inte den minsta möjlighet att
bestämma om den skall upphöra eller inte. Jag ser att
Lennart Fridén reagerar på det jag säger, men jag
skrev faktiskt upp ordvalet mycket tydligt med en
gång. Jag är fundersam över vad det innebär. Modera-
terna är ensamma i sin syn på Riksteaterns uppgifter
och följaktligen ensamma även när det gäller an-
slagsnivån.
Det finns också en motion om den finskspråkiga
verksamheten inom Riksteatern. Det har gett utskottet
anledning att poängtera betydelsen av den teaterverk-
samhet med speciell inriktning som Riksteatern står
för. Dit hör den finskspråkiga verksamheten för både
vuxna och barn och ungdom, den mångkulturella
ensemblen Shikasta, Tyst teater, Unga riks och Cull-
bergbaletten. De är av nationellt intresse, menar rege-
ringen, och bidrar till utveckling och förnyelse av
teater och dans. Utskottet har instämt i det synsättet.
Två reservationer tar upp samisk teater. Eftersom
regeringen tänker ge Sametinget uppdrag att undersö-
ka förutsättningarna för att etablera en fast samisk
teaterinstitution finns det skäl att vänta med besluten.
Det är naturligt att samerna själva får ett mycket stort
inflytande över hur en sådan verksamhet skall bedri-
vas.
Också till dansen föreslås ökade insatser. Det är
angeläget med ett ökat stöd för att ge publiken utanför
storstäderna fler möjligheter att möta dansen som
konstart. Därför är inriktningen att de ökade anslagen
främst skall användas till regionala insatser.
Den fråga inom musikområdet som fått mest upp-
märksamhet i kulturdebatten är regeringens förslag att
begränsa anslagen till Länsmusiken fr.o.m. 1998. Det
förslaget berör alltså inte budgeten 1997 men får
naturligtvis konsekvenser för planeringen. Regeringen
kommer att ha förhandlingar med Landstingsförbun-
det, och Kulturrådet kommer att göra en kartläggning
av verksamheten. Resultatet kommer sedan att ligga
till grund för förslag inför 1998. Jag tycker att det är
naturligt att vi inte föregriper resultatet av dessa för-
handlingar och kartläggningen. Frågan återkommer
alltså till riksdagen.
Utskottet har tagit några egna initiativ på musi-
kområdet. Vi föreslår att staten ger Göteborgsmusiken
ett bidrag på 4 miljoner och tillmötesgår de motionä-
rer som vill ge Göteborgs symfoniker rätten att an-
vända beteckningen Sveriges nationalorkester. Jag
noterar med tillfredsställelse att ett enigt utskott står
bakom dessa förslag.
Det finns en risk att filmen kommer bort i den här
debatten. Orsaken är, tror jag, att det råder stor enig-
het. Dessutom har utskottet postitiva skrivningar om
de motioner som föreligger på området. Vi har t.o.m.
tillstyrkt en av dem. Det är emellertid viktigt att näm-
na att förslagen i propositionen utgör ett klart erkän-
nande av filmens ställning i kulturlivet. Inrättande av
ett nationellt uppdrag inom filmområdet är ett tecken
på det.
Jag började mitt anförande, fru talman, med att
framhålla förhållandet att ambitionerna är större än de
resurser vi kan ställa till förfogande. Jag vill avsluta
med att återigen betona att det är utomordentligt bra
att så är fallet. Det är också bra att anslagen till kul-
turområdet kan öka, trots ekonomiska problem. Det
bör ge samhället i övrigt en signal om kulturens bety-
delse i tider av snabba förändringar, men det bör
också ge en positiv signal till alla verksamma inom
kulturområdet. Även om varje anslag för sig är otill-
räckligt för en kreativ skapare med stora visioner och
ambitioner, är kulturen ett prioriterat område.
Slutsatsen av mitt anförande, fru talman, blir rent
formellt ett yrkande om bifall till hemställan i kultur-
utskottets betänkade och ett yrkande om avslag på de
reservationer som fogats vid det.