Regionalpolitik

Fru talman! I Gäddede längst upp i nordvästra

Jämtland finns Gelab. Det är ett litet företag som bl.a.

tillverkar elektroniken, dvs. inredningen, i de port-

kodssystemen vi kan se överallt. I den yttersta av

yttersta glesbygder har vi i dag ett livskraftigt företag

som ger sysselsättning åt 40 personer. Det är en bety-

dande del av de sysselsatta i Gäddede. Det här har

gjort att många har kunnat bo kvar. Skolan och affä-

ren och annan service finns kvar och skapar tillsam-

mans förutsättningar för att bevara ett levande samhäl-

le.

Utan de regionalpolitiska stöden hade Gelab inte

kunnat utvecklas till ett livskraftigt företag. Troligen

hade det därmed inte heller varit möjligt att bevara

samhällsservicen i övrigt. Samma förhållande gäller

för utvecklingen för företag som Polar-bageriet i

Älvsbyn, Perma Scand i Ljungaverk, Fyrås trä och

impregnering i Strömsund, Datasvar i Sveg. och Akt-

sam i Ragunda. Ja, man skulle kunna hålla på att

räkna upp det ena exemplet efter det andra.

Det är dessa exempel som vi kan visa på och som

är det som vi kallar den lilla regionalpolitikens inne-

håll. Den bygger på de övergripande målsättningarna

tillväxt, rättvisa och valfrihet. Det är en politik som

innebär att vi tar vara på de befintliga resurserna,

bygger vidare på de naturliga förutsättningarna och

stöttar och stödjer viljan att utveckla det lokala sam-

hället. På så sätt tar vi vara på hela landets möjlighe-

ter till utveckling och tillväxt.

Det är så vi genom regionalpolitiken kan arbeta

för en jämn fördelning av välfärden, så att människor

i olika delar av vårt land kan ha en likvärdig standard.

Därigenom ges förutsättningar för att kunna välja var

man vill bo och arbeta. En regionalpolitik som utfor-

mas utifrån dessa förutsättningar skapar ett samhälle

med solidaritet och sammanhållning.

Men regionalpolitik är så mycket mer, som flera

tidigare talare har sagt. Det räcker inte med att Gelab

i Gäddede får regionalpolitiskt stöd för investeringar

och utveckling för att bli ett livskraftigt företag. Det

är viktigt men inte avgörande för en positiv utveck-

ling. Det gäller också att samhället runt omkring fun-

gerar.

Det handlar om hur kommunikationerna, vägar

telekommunikationer, fungerar. Hur ser det ut när det

gäller utbildning och forskning? Hur är kommunernas

situation, energiförsörjningen, barnomsorgen och

posten? Ja, all den infrastruktur som är så nödvändig

för att vårt samhälle och våra företag fungerar. Det är

inte regionalpolitiken och de avsatta medlen för den

som är avgörande för människors möjligheter att bo

och arbeta i olika delar av landet. Det är den samlade

sektorspolitiken som är avgörande.

Därför måste resurserna och insatserna inom olika

sektorer utformas och samordnas på ett sådant sätt att

de möjliggör en positiv utveckling i hela Sverige. För

att vi skall få en regional balans måste vi ge förut-

sättningar för tillväxt ur ett helhetsperspektiv. Vad

hjälper regionalpolitiska stöd om avregleringar, snäva

lönsamhetsintressen och centrala beslut direkt mot-

verkar den regionala balansen? Därför är det glädjan-

de att det i regeringens proposition så klart står ut-

tryckt att de regionalpolitiska hänsynen skall genom-

syra regeringens arbete.

Dessutom är det av utomordentlig vikt att rege-

ringen nu kommer att genomföra en kartläggning och

analys av de regionalpolitiska konsekvenserna som de

senaste åren förändringar av den statliga sektorn har

fört med sig. Denna analys skall visa hur verksamhe-

ten, servicen och tillgängligheten har påverkats av de

bolagiseringar, privatiseringar, avregleringar och

regionaliseringar som genomförts.

Hans Andersson berörde NUTEK:s rapport om

statsbudgetens regionala fördelning. Den är oroande

ur ett regionalpolitiskt perspektiv men kan utgöra ett

värdefullt underlag i det fortsatta analysarbete som

regeringen nu skall initiera.

Fru talman! Men för att skapa livskraftiga regioner

i hela landet räcker det inte med en samordnad sektor-

spolitik och en regionalpolitik som är rätt utformad.

Det krävs något annat också som är lika viktigt och

avgörande för en positiv utveckling. Det är männi-

skornas initiativkraft, engagemang och vilja att ta

ansvar för sin egen vardag och sin egen bygd. Därför

måste det viktigaste perspektivet i regionalpolitiken

vara det lokala initiativet och engagemanget.

I Gäddede, Knaften, Byssbon, Huså och i alla and-

ra orter i vårt land finns människor som både vill och

kan ta ansvar. Det är ingen överdrift att påstå att vi nu

runt om i landet ser framväxten av en ny demokratisk

struktur. En rörelse baserad på enskilda människors,

gruppers och folkrörelsers initiativ. Denna kraft som

byarörelsen utgör måste tas tillvara. Vi måste stötta

den, uppmuntra den och se till att den utvecklas.

I detta sammanhang måste kvinnornas betydelse

särskilt betonas. Det har visat sig att de har en avgö-

rande betydelse för utvecklingen i landsbygd och i

glesbygd. Det är många gånger kvinnorna som är

utvecklingskraften lokalt. Därför är det så viktigt att

de kvinnliga eldsjälarna, deras engagemang och insat-

ser för en positiv lokal utveckling tas till vara och att

de ges ett utökat utrymme i regionalpolitiken. totalt

sett. Det är orimligt och oacceptabelt med den sneda

fördelningen av de regionalpolitiska insatserna. Här

måste enligt vår uppfattning en förändring ske, och

det snabbt.

Det lokala perspektivet, den lokala mobilisering-

en, kräver ett förändrat synsätt. Det krävs också en

tydligare och bättre samverkan mellan olika nivåer i

samhället. Detta ställer mycket höga krav på alla

inblandade parter. Det krävs lyhördhet, respekt, del-

aktighet, samverkan och samordning. Utvecklingspla-

ner krävs där fysisk, ekonomisk, lokal och regional

planering vävs samman så att man effektivt hanterar

samhällets resurser.

Det kan skapa förutsättningar för en förnyad och

utvecklad samhällsplanering där statens resurser in-

tegreras på ett mer flexibelt sätt och, att betona, i

enlighet med lokala och regionala önskemål. En för-

utsättning för detta är en ökad decentralisering av

resurser, ansvar och befogenheter. En sådan utveck-

ling har påbörjats inom en del län men måste fortsätta.

Det är klart att resurserna används bättre om de lokala

behoven och förutsättningarna får styra.

Fru talman! Under årens lopp har de regionalpoli-

tiska stöden blivit många, komplicerade i sin teknik,

överlappande och därmed svåra att överblicka. Till

detta kommer att den geografiska kartan över stödom-

råden och stödformer är minst sagt varierande. De

stämmer inte överens, och de gör också att det blir

mycket förvirrande. Det finns därför en bred enighet i

utskottet, för att inte säga total enighet, om att de

regionalpolitiska stöden måste koncentreras och för-

enklas, att stöden skall vara flexibla och anpassas

efter de behov och förutsättningar som finns lokalt.

Den djungel som möter den enskilde företagaren skall

rensas och planteras om. Utgångspunkten för stödens

utformning skall vara företagens och regionens behov.

Det är inte stödformen som skall styra stödgivningen.

Det är också en självklarhet att de regionalpolitis-

ka åtgärderna ständigt måste anpassas till nya förut-

sättningar. En avgörande förändring som inträtt är

vårt medlemskap i Europeiska unionen. Det återflöde

vi får ger en betydande förstärkning av de regional-

politiska resurserna. De förutsättningar som struktur-

fonderna ger skapar nya samarbetsmönster, nya stö-

dområden, nya krav på planer, uppföljning och utvär-

dering. Detta kommer naturligtvis också att ställa krav

på utveckling av den nationella regionalpolitiken.

Utskottet anser därför att det är utmärkt att regeringen

nu avser att göra en översyn av de olika stödformerna

för att skapa de mest effektiva formerna för att åtstad-

komma ekonomisk tillväxt och regional balans.

Utskottet tycker också att den här översynen

mycket väl skulle kunna utvidgas något till att också

omfatta stödområdenas geografi och innehållet i de

olika stödformerna. Om översynen utvidgas och

kommer att ställa krav på stora förändringar av den

nationella regionalpolitiken tycker vi att det är natur-

ligt att regeringen tillsätter en parlamentarisk utred-

ning.

Det är också bra med den försöksverksamhet som

regeringen föreslår. Vi tycker att den bör komma i

gång så snabbt som möjligt.

Men inte heller regionalpolitiken klarar sig från

besparingar. De är trots allt av en mindre omfattning

och innebär att den tidigare beslutade höjningen av

sysselsättningsbidragen inte genomförs. Det trans-

portstöd vi har koncentreras till det s.k. gleshetsområ-

det. Anslaget för de särskilda regionalpolitiska struk-

turåtgärderna slopas. Det innebär en total besparing

på 366 miljoner på 18 månader.

Men det skapas också utrymme för reformer i den

här propositionen. Det blir bättre villkor för småföre-

tagen i stödområde 1. Där höjs den maximala bi-

dragsnivån till 40 %. Den tidigare beslutade indrag-

ningen av medel från Norrlandsfonden slopas. Ex-

pertgruppen för regional utveckling får mer pengar

för att analysera de regionala konsekvenserna av EU-

medlemskapet. Även Glesbygdsverket får utökade

resurser.

Vi har under de senaste åren haft en dramatiskt

fallande sysselsättning som inneburit att hela landet

har drabbats hårt av arbetslöshet. Samtidigt kan vi

konstatera att de regionala skillnaderna i arbetslös-

hetstal kvarstår. Budgetunderskottet och statsskulden

ställer krav på omfattande besparingar. Men vi vet

också att dessa besparingar slår olika ur ett regional-

politiskt perspektiv. Vi har prognoser som visar att

sysselsättningen i den offentliga sektorn kommer att

minska. Detta slår naturligtvis särskilt hårt mot de

regioner som har en hög andel sysselsatta inom denna

sektor.

De långsiktiga, strukturella problemen i de regio-

nalpolitiskt prioriterade områdena, som långa avstånd,

gles bebyggelse, låga befolkningstal och sned be-

folkningsstruktur till följd av utflyttning, är problem

som kvarstår.

Det innebär också att en ekonomi i balans och en

framgångsrik kamp mot arbetslösheten kommer att

betyda allra mest för de regionalpolitiskt prioriterade

områdena i vårt land. Från samhällsekonomisk syn-

punkt är det viktigt att de arbeten som nu skapas inte

koncentreras till vissa orter och till vissa regioner. Det

är också viktigt att alla regioner i vårt land får en

differentierad arbetsmarknad.

För att på nytt skapa tillväxt, utveckling och nya

arbeten måste alla resurser i landet tas till vara, såväl i

glesbygderna som i storstäderna. Vi behöver storstä-

derna, men är också helt beroende av landsbygden

och glesbygden. Det är bara i samverkan och solidari-

tet mellan olika regioner som vi har möjlighet att

klara de utmaningar som ligger framför oss. Det är

utifrån denna syn och denna uppfattning som politi-

ken skall byggas. Vi har helt enkelt inte råd att inte ta

vara på hela landet och hela landets resurser.

Regionalpolitiken skall vara ett viktigt och komp-

letterande instrument i det arbetet. Genom en bra

utveckling i landets alla regioner skapas också förut-

sättningar för en god nationell tillväxt.

Fru talman! Det är med stor tillfredsställelse som

jag avslutningsvis kan konstatera att det finns en

mycket bred enighet i arbetsmarknadsutskottet kring

detta betänkande. Det finns bara ett parti som har

ställt sig utanför, och det är moderaterna. I övrigt är

enigheten i stort sett total.

Fru talman! Med det konstaterandet vill jag yrka

bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets be-

tänkande nr 13.