Regionalpolitik

Herr talman! Det decentraliserade samhälle som

Centern arbetar för innebär att människorna, enskilt

och i lokal samverkan, skall kunna utveckla sina

livsvillkor vad avser arbete och produktion, service

och omvårdnad, kultur- och fritidsmiljö och inte minst

miljöfrågor, som i det här sammanhanget har en över-

gripande betydelse.

"Hela Sverige skall leva" är ett väldigt populärt

uttryck som många, både politiker och andra, gärna

använder sig av. Men det gäller också att i gärningar

visa att man menar allvar med ett sådant uttalande.

Genom den regionalpolitiska proposition som la-

des fram av den förra regeringen och arbetsmark-

nadsminister Börje Hörnlund visade den dåvarande

regeringen att man menade allvar med uttrycket "hela

Sverige skall leva".

Vi fick en offensiv regionalpolitik som tar till vara

de lokala förutsättningarna för utveckling och tillväxt.

Synen på regionalpolitiken ändrades till vad vi kallar

ett underifrånperspektiv från att tidigare i stor ut-

sträckning varit ett uppifrånperspektiv.

Det är därför glädjande att konstatera att det nu

föreliggande förslaget beträffande regionalpolitiken i

alla väsentliga delar bygger på föregående års beslut.

Grunderna för den regionalpolitik som då beslutades

ligger fast. Det är också glädjande att det råder en

mycket stor politisk enighet kring målen för regional-

politiken.

Som det tidigare har konstaterats här i debatten är

det bara moderaterna som mäler sig ur den gemen-

skapen, och i sin reservation tar avstånd från målet att

människor i olika delar av landet skall ha en likvärdig

standard.

Just den formuleringen har ju diskuterats en del

tidigare i debatten, men jag tycker att det skulle vara

på sin plats att moderaterna preciserar sig på den här

punkten. Vad menar moderaterna egentligen med att

man inte skall ha ett mål om en likvärdig standard?

Vilka människor är det som enligt moderaterna skall

ha en sämre standard? Är det de som bor på lands-

bygden? Är det de som bor inom stödområdet? Vilka

människor är det som moderaterna åsyftar i sin reser-

vation nr 1?

Herr talman! Det är av mycket central betydelse

att den ekonomiska tillväxt som nu sker i vårt land

verkligen kommer alla regioner och landsändar till

del. Det är först då som vi kan skapa regional balans

som är till gagn för hela Sverige.

I den regionalpolitiska debatten målas ibland upp

motsättningar mellan landets olika delar. Storstäder

ställs mot stödområden, stad ställs mot land och södra

Sverige ställs mot norra Sverige. Det här är en bild

som inte är sann. Det är motsättningar som är kon-

struerade och inte reella. Det som är bra för stödom-

rådena är bra för storstäderna, och det som är bra för

landsbygden är också bra för städerna.

Regionalpolitisk obalans skapar problem på alla

håll. Det skapar problem i form av underutnyttjade

resurser i avfolkningsbygder och överhettnings-, mil-

jö- och trängselproblem i inflyttningsorterna. Detta

har vi upplevt väldigt tydligt på både 60- och 80-talet.

Under senare år har vi inte haft några större folkom-

flyttningar i vårt land på grund av den lågkonjunktur

som har varit, då det har varit brist på jobb överallt.

Det är därför som det nu är så viktigt att den ekono-

miska tillväxt som nu sker verkligen kommer hela

landet till del, så att vi inte i den högkonjunktur som

vi nu befinner oss i återigen tvingas uppleva en omfat-

tande flyttlasspolitik.

Den pågående utvecklingen rymmer både hot och

nya möjligheter. Till hoten hör att konjunkturupp-

gången kan gå stora områden förbi. Förlorad produk-

tionskapacitet är i många fall svår att återvinna. Nä-

ringslivets utveckling innebär att den ekonomiska

tillväxten inte genererar nya jobb på samma sätt som

under 70- och 80-talet. Dessutom kan inte den offent-

liga sektorn, som tidigare, bära upp en ny sysselsätt-

ning.

Till möjligheterna hör utvecklingen av informa-

tionstekniken, den kraftiga utbyggnaden av de regio-

nala högskolorna och utbildningssystemet i övrigt,

den småföretagaranda som spirar runt om i landet

samt det lokala engagemang för jobb, service och

utveckling som manifesteras, inte minst i de många

lokala utvecklingsgruppernas arbete.

Det är kraften och viljan i politiken som avgör om

det är hoten eller möjligheterna som kommer att do-

minera den regionala utvecklingen. För att möjlighe-

terna skall dominera krävs ett aktivt och positivt sam-

spel mellan lokal och central nivå.

Trafikmöjligheterna på väg, järnväg, till sjöss och

i luften måste vara goda i hela landet. Den nya infor-

mationstekniken ger tidigare oanade möjligheter att

utveckla arbetsplatser utan geografisk bindning. Kva-

lificerad utbildning har de senaste åren byggts ut i

landets olika delar.

Med detta som grund kan nya företagsidéer och

företag spira och växa. Småorterna och landsbygden

kommer att ge ett bra bidrag till landets välfärdsut-

veckling, om hela Sverige får leva. Det är då som den

moderna, livskraftiga landsbygden utvecklas.

I den regionalpolitiska debatten används ofta be-

grepp som den stora respektive den lilla regionalpoli-

tiken. Till den lilla regionalpolitiken hör framför allt

det som vi behandlar i dag, alltså direkta regionalpo-

litiska insatser som företagsstöd, lokaliseringsstöd

osv.

Men den stora regionalpolitiken är ju den som har

den avgörande betydelsen för utvecklingen och som

avgörs inom andra politikområden som t.ex. närings-

politik, trafikpolitik, miljöpolitik, skattepolitik, ut-

bildningspolitik osv. Därför är det oerhört väsentligt

att det finns en regionalpolitisk grundsyn inom hela

det politiska fältet, så att man inte inom andra politi-

kområden fattar beslut som verkar i direkt motsatt

riktning mot de mål som har lagts fast inom regional-

politiken.

Tyvärr finns det väldigt många exempel på beslut

som fattas inom andra politikområden, vilka går stick

i stäv med de uttalade regionalpolitiska målen. Det

senaste beslutet som motverkar arbetet för regional

balans är det som Hans Andersson tidigare nämnde,

SLU:s beslut om att lägga ned skogsutbildningen i

Garpenberg. Det är ett typiskt sådant exempel, där

man inom andra politikområden fattar beslut som

motverkar de mål som vi har lagt fast för regionalpo-

litiken.

Jämfört med budgetpropositionen i januari och

vad som där aviserades beträffande regionalpolitiken

är den nu aktuella propositionen enligt mitt synsätt

klart mycket bättre. De regionalpolitiska ambitionerna

beträffande återflödet från EU:s strukturfonder har

höjts, och den kraftiga minskningen av medel för

regionalpolitiska insatser har uteblivit. Minskningen

av resurser från Norrlandsfonden, som tidigare har

aviserats, genomförs inte.

Den regionalpolitiska propositionen är en del av

den ekonomisk-politiska uppgörelse som har träffats

mellan Centern och Socialdemokraterna under våren.

Jag vill i detta sammanhang passa på att tacka för den

lilla men ändock ros som Dan Ericsson tidigare så

generöst delade ut till Centerpartiet för detta arbete.

Andra delar i uppgörelsen som också är viktiga ur

regionalpolitisk synpunkt är miljöstödet till jordbru-

ket, ändrade regler för starthjälpen och kanske fram-

för allt ett antal offensiva åtgärder för att skapa bättre

förutsättningar för de små och medelstora företagen.

En politisk uppgörelse mellan två eller flera parti-

er blir naturligtvis en kompromiss. Därför ser natur-

ligtvis inte förslagen till alla delar ut som vi från

Centerns sida skulle ha velat, men detta är de politiska

realiteterna. Vi tycker att förslagen som tagits fram i

samverkan mellan våra partier i det stora hela har

blivit bra, och vi ställer helt upp på förslagen.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan

i arbetsmarknadsutskottets betänkande beträffande

regionalpolitiken.