Regionalpolitik

Fru talman! När den regionalpolitiska propositio-

nen förelades riksdagen den 19 april var det med en

viss nyfikenhet jag tog mig an läsandet av den. Jag

hade hoppats att regeringen skulle komma med ett

genomtänkt förslag på en framtidsinriktad modern

regionalpolitik.

Efter att ha läst propositionen kände jag mig något

kluven.

Å ena sidan kände jag mig lurad. Var detta allt?

Hade man inget mer att komma med? Å andra sidan

kände jag en lättnad över att arbetsmarknadsministern

inte kom med några nya fiaskoartade innovationer av

slaget RAS eller ungdomsintroduktion. Förtroendet

för ministerns sätt att sköta sitt revir är, för att inte

överdriva, lågt.

Propositionens innehåll upplevde jag som urvatt-

nat. Det fanns inga riktiga visioner. Mycket av den

framtida regionalpolitiken hänskjuter regeringen till

utredningar. Mål och riktlinjer blev intetsägande

plattityder.

Propositionstexten förklarar t.ex. målen om rättvi-

sa och valfrihet med att människor i olika delar av

landet skall ha en likvärdig standard. Nu skall detta,

enligt utskottsmajoriteten, inte tolkas som att varje

region skall ha en likvärdig standard på alla områden.

Enligt utskottets sätt att se det är innebörden i en

likvärdig standard ett vidare begrepp, som också

innehåller skillnader i olika avseenden. För mig bety-

der "likvärdig" likartad, lika gällande. För utskottet

betyder "likvärdig" något som inrymmer skillnader i

olika avseenden.

På mig ger detta ett intryck av att regeringen inte

har orkat tänka igenom de regionalpolitiska målen

ordentligt. Man svänger sig med vackra, intetsägande

formuleringar, som t.o.m. skapar ett felaktigt intryck,

som i det nyss anförda exemplet. Utskottets rädd-

ningsaktion förstärker snarare arbetsmarknadsminis-

terns brister. Jag ber att i det här sammanhanget få

citera en tidigare riksdagskollega: "När man trampar i

klaveret, låt foten vara kvar. Det låter nämligen lika

illa när man försöker att dra ut den igen."

Fru talman! Vi moderater har formulerat målet för

regionalpolitiken med att den skall ge förutsättningar

för olika regioners och människors möjlighet till ut-

veckling, och därigenom bidra till nationell tillväxt. I

detta ligger att varje region skall ha möjlighet att

utvecklas efter sina förhållanden och möjligheter. Jag

tror att detta är en bra språngbräda för vidare resone-

mang kring hur den regionala utvecklingen skall kun-

na frodas.

Fru talman! Vi har i vår kommittémotion A49 re-

dogjort för hur vi anser att den framtida regionalpoli-

tiken skall utformas med de förutsättningar som da-

gens politik har att ta hänsyn till. Det är hänsynsta-

gande bl.a. till:

* ett ansträngt statsfinansiellt läge, där Sveriges

ekonomi sätter gränser för i sig lovvärda förändringar;

* ett nyförvärvat EU-inträde, där möjligheter er-

bjuds men också en hårdnande konkurrens;

* en övergång från ett industrisamhälle till ett mer

flexibelt, mångsidigt och decentraliserat kunskaps-

samhälle, där ny teknik skapar nya förutsättningar för

nationer, regioner och individer;

* ett företagarklimat, som har försämrats efter det

socialdemokratiska regeringsövertagandet.

Fru talman! Den regionalpolitik som nu förs måste

enligt vårt sätt att se det i grunden förändras. Regio-

nalpolitiken har i ett historiskt perspektiv försökt att

med olika metoder kompensera en bristande företa-

garpolitik.

Under 1960-talet gällde lokaliseringspolitik som

skulle stimulera industrisatsningar i vissa utpekade

regioner. I början av 1970-talet övergick lokalise-

ringspolitiken till ortssystempolitik. Statliga myndig-

heter omlokaliserades till s.k. primära center. Början

på 1980-talet var paketens förlovade tid, t.ex. Norr-

bottenspaket, Bergslagspaket, Uddevallapaket, Mal-

möpaket och malmfältspaket.

Det finns i årets regionalpolitiska proposition från

arbetsmarknadsministern ett hyckleri, eller kanske i

värsta fall en svårartad okunnighet om företagandets

villkor. I propositionen konstateras:

"För att skapa en god ekonomisk tillväxt i hela

landet krävs fler företag och fler företagare. Nya ar-

betstillfällen bör i första hand tillkomma i näringslivet

och i de små och medelstora företagen. Arbetsmark-

nads- och regionalpolitiken måste därför i högre ut-

sträckning stimulera tillväxt och arbete."

Detta skriver en regering som under sitt första re-

geringsår har bedrivit en starkt företagarfientlig poli-

tik, bl.a. genom skattehöjningar, försämrade möjlighe-

ter till provanställningar och återinförande av föråld-

rade arbetsrättsregler.

För att i någon mån kompensera de skador som

den socialdemokratiska politiken åsamkar företagen

söker regeringen i stället korrigera med olika former

av företagsstöd. Vi ifrågasätter på goda grunder denna

politik. Sofistikerade stödsystem och bidragsberoende

kan aldrig utgöra grunden för livskraftigt företagande

eller regioners utveckling.

Vi förordar nu att en avveckling av de selektiva

företagsstöden påbörjas. I stället för olika former av

företagsstöd vill vi främja villkor som gör att männi-

skor och företag av egen kraft och efter egna bedöm-

ningar kan utvecklas. Förslag till hur detta kan göras

återkommer jag till senare. Avvecklingen av före-

tagsstöden bör ske under en tidsperiod som säkerstäl-

ler att företag som etablerats under vissa givna villkor

inte får spelreglerna drastiskt förändrade.

I propositionen aviserar regeringen en översyn av

de statliga företagsstöden. Grunden för hur denna

översyn skall göras kan ifrågasättas. Samtidigt som

regeringen talar om en utvärdering av stödformerna

beskrivs hur företagsstöden skall utvecklas och tek-

niskt samordnas. Man ifrågasätter över huvud taget

inte om stöden skall avvecklas eller ej. Regeringen

konstaterar rakt upp och ned att de "regionalpolitiska

företagsstöden fungerar i huvudsak väl" samt att det

är "utomordentligt viktigt att olika former av före-

tagsstöd främjar den ekonomiska tillväxten i landet".

Regeringen antyder inte ens, att om utvärderingen

av stödformerna visar att dessa är ineffektiva så bör

slutsatsen bli att företagsstöden skall avvecklas.

Vi motsätter oss inte en översyn av de olika före-

tagsstöden och inte heller en översyn av den geogra-

fiska omfattningen. Men vid en sådan översyn måste

inriktningen vara att komma bort ifrån ett stödberoen-

de och i stället koncentrera insatserna på andra åtgär-

der, såsom förändrad skatte- och arbetsrättslagstift-

ning och på fungerande infrastruktur med tonvikt på

kunskapsutveckling. Ansatsen måste också vara att få

en bred utvärdering av förekommande företagsstöd,

inte bara de regionalpolitiskt inriktade. Inom arbets-

marknadspolitiken finns t.ex. starta-eget-bidrag, som

överstiger de regionalpolitiska företagsstöd som läns-

styrelserna disponerar. Vid en nyligen gjord utvärde-

ring av AMS skulle ungefär hälften av de undersökta

ha startat sitt företag utan bidrag. Endast för 17 % var

bidraget avgörande för starten.

Det är bra och viktigt att människor tar steget att

starta egna företag. Däremot bör stor restriktivitet

råda vid utdelande av bidrag. Det finns andra sätt att

stödja nystartade företag. Viktig sådan starthjälp kan

t.ex. vara hjälp med marknadsföring, utbildning i

företagande, uppbyggnad av en ordnad redovisning

eller hjälp med nätverksbyggande.

Vid en översyn av företagsstöden bör inte bara

selektiva stödformer innefattas utan även generella.

Det är dock viktigt att poängtera att dessa inte bör bli

föremål för några förändringar inom den av riksdagen

nu beslutade tidsperioden. Företagen måste ha stabila

spelregler. Det finns heller ingen anledning att rege-

ringen skall besluta om företagsstödens geografiska

omfattning, vilket föreslås vad gäller transportstödet.

Detta skall vara en fråga för riksdagen. En utredning

av sådan omfattande karaktär - översyn av samtliga

företagsstöd och översyn av regionalpolitiken - bör

enligt vår mening ha en parlamentarisk sammansätt-

ning.

Fru talman! Avgörande för olika regioners tillväxt

är ett högt nyföretagande och ett expansivt småföreta-

gande. Det är i detta sammanhang viktigt att poängte-

ra att det bakom ett företag ligger en företagare. Det

är enskilda personers initiativ, kunskap och engage-

mang som gör att framgångsrika företag skapas och

utvecklas.

Det är inte bara en direkt företagarfientlig politik

som hotar de svaga regionernas utveckling. Genom

den ansträngda statsfinansiella ställning som Sverige

otvetydigt har i dag kommer neddragningar att bli

ofrånkomliga inom den offentliga sektorn. Särskilt

kvinnor kommer att få vidkännas denna neddragning.

Det är då av största vikt att alternativa marknader

inom den privata sektorn finns för dem som inte läng-

re kan erbjudas arbete inom den offentliga sektorn.

För Moderaternas del kommer Christel Anderberg

senare i debatten att särskilt ta upp denna fråga.

Om fortsatt utflyttning av kvinnor och ungdomar

är ett av hoten om en utarmning av glesbygden, så är

situationen beträffande både efterfrågan och tillgång

på kompetens ett lika stort hot. Enligt vår mening är

det därför av största vikt att bygga upp en målmedve-

ten satsning på utbildning inom regionalpolitikens

ram. En sådan satsning har bättre förutsättningar att

skapa de villkor som svaga regioner behöver för att

kunna utvecklas, och företag för att kunna expandera,

än olika stödformer med långsiktigt tveksamma effek-

ter.

Den insats för kunskap som vi förordar bör byggas

upp från grundskolan t.o.m. den högre utbildningen.

Det skall också finnas inslag av vidareutbildning och

kunskapsspridning inom högteknologiska områden

från universitet och högskolor till företag. Denna

speciella kunskapssatsning skall innebära att utbild-

ningsmöjligheter erbjuds också på mindre orter be-

lägna framför allt i mål 6-området.

I dag finns det möjligheter att överbrygga avstånd

med modern informationsteknik. Det kan t.ex. ske

genom lokal-TV eller genom videokonferenser i in-

teraktiv form. Tekniken finns och utvecklas. Det

gäller bara att utnyttja den.

Under en tidsperiod om tre till fem år vill vi satsa

på en gradvis uppbyggnad av denna kunskapsinsats

som skall till största del ersätta de företagsinriktade

stöden. Efter tre år vill vi anslå 300 miljoner till den-

na kunskapssatsning. Resurserna skall kunna använ-

das till alla typer av kostnader, dvs. löner, drift och

investeringar.

Ansvaret för kunskapsinsatsen bör läggas på en

organisation i vilken i första hand Umeå universitet,

Högskolan i Luleå och Mitthögskolan samverkar.

Denna organisation bör tilldelas det fulla ansvaret för

innehåll och kvalitet, men den skall också kunna an-

vända andra för att förmedla undervisningen. En

samverkan med den lokala skolan, inklusive komvux,

är självklar.

Det vi har förordat är en uppbyggnad av ett ut-

bildningssystem utan geografiska och tidsmässiga

begränsningar. Det är riktat mot regioner som i dag

inte får del av ett tillräckligt utbildningsutbud. I vår

kommittémotion A49 har vi utförligare presenterat

hur kunskapssatsningen skall kunna utformas.

Fru talman! Förutom de inhemska regionalpolitis-

ka medlen kommer Sverige nu även att få ta del av

EU:s strukturfondsmedel och gemenskapsinitiativ.

Detta kommer att innebära en klar förstärkning för att

utveckla regionerna i Sverige.

Målområde 6 är det största till geografisk omfatt-

ning och motsvarar ungefär 55 % av landets yta. På

denna yta bor dock endast 5 % av landets befolkning.

Enligt mål 6-områdets utredare, landshövding Lars

Eric Ericsson, har området en befolkning som minskat

under lång tid. Sysselsättningen kännetecknas av stort

beroende av offentlig sektor samt jord- och skogs-

bruk. Näringslivet domineras av små- och mikroföre-

tag. De sysselsatta har låg formell utbildningsnivå. De

små företagen har också svårt att ta emot högutbildad

arbetskraft, vilket innebär att många akademiker flyt-

tar ut ur området. Områdets möjligheter och styrka

ligger i de många småföretagen, som ger förutsätt-

ningar för en nödvändig sysselsättningsökning.

En stor del av de åtgärder som utredaren föresprå-

kar gäller kunskaps- och kompetensutveckling för att

stärka konkurrenskraften och skapa nya affärsmöjlig-

heter. Vi delar och stöder helt denna åsikt och före-

språkar en politik som leder bort från stödfilosofin.

De EU-fonder som Sverige nu kommer i åtnjutande

av bör användas för att strukturera om branscher och

regioner med svag tillväxt. Merparten av de projekt

som kan komma i fråga bör understödja den kun-

skapsutveckling som vi har förordat.

Slutligen vill jag, fru talman, med några ord ta upp

revisorernas förslag angående regionala utveck-

lingsinsatser. Utskottet har på samtliga punkter där

revisorerna begärt tillkännagivande avvisat dessa. Jag

tycker att detta är anmärkningsvärt. Utskottets majori-

tet tar härigenom inte till sig de synpunkter som revi-

sorerna redovisat. Det är svårt att förstå denna in-

ställning. Det måste från både utskottets och riksda-

gens synpunkt vara av stor betydelse att de medel som

anslås kommer till bästa användning och att återrap-

portering och uppföljning görs på ett korrekt sätt.

Revisorerna tar upp frågor om beslutsunderlag,

budgetfrågor, bidragsflora och samfinansiering, hu-

vudmål för projektverksamheten samt regeringens

styrning av länsstyrelserna genom bestämmelser.

Även om vissa delar av de områden som reviso-

rerna granskat kan anses ingå i kommande översyner

som EU-medlemskapet medför, finns dock inte någon

anledning att frångå revisorernas hemställan om till-

kännagivande till regeringen. De synpunkter som

revisorerna har fört fram är tungt vägande och bör

respekteras av såväl utskottet som riksdagen. Vi har

inte funnit tillräckliga skäl att avvisa revisorernas

kritik och delar därför deras uppfattning att vad de

anfört bör ges regeringen till känna.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra

yrkanden i betänkandet, men för tids vinnande yrkar

jag bifall enbart till reservation 1 till arbetsmark-

nadsutskottets betänkande om regionalpolitik.