Herr talman! Utskottet och riksdagen har vid ett
flertal tillfällen i samband med försvarsbeslut haft
anledning att behandla helikopterfrågor, och det
kommer jag nu att ägna mig åt. Det gäller framför allt
sjuktransport- och räddningshelikoptrar, insatser för
civila med Försvarsmaktens helikoptrar och hur dessa
enheter och resurser skall användas till stöd för det
civila samhället. Helikoptrarna har sammantaget
många viktiga uppgifter både nu och framöver.
I och med 1996 års totalförsvarsbeslut lades grun-
den till bildandet av Försvarsmaktens helikopteror-
ganisation. Verksamheten skall fr.o.m. den 1 januari
1998 samlas i ett nytt program och ledas av Försvar-
smaktens helikopterflottilj som lokaliseras till Mal-
men utanför Linköping. Regeringen avsåg att åter-
komma till riksdagen angående organisationen och
baseringen av denna, och där är vi nu.
Utskottet anser att denna förändring med en för-
svarsmaktsgemensam organisation för hela helikop-
terverksamheten ligger i tiden. Utbildningen kan
bedrivas mer rationellt, och undershållstjänsten sam-
ordnas. Strävan med omstruktureringen är att om
möjligt minska kostnaderna. Den internationella verk-
samheten ställer också nya krav på helikopterverk-
samheten. Detta kommer sammantaget att leda till
effektivare användning i stort, och man kan räkna
med samordningsvinster framöver. Försvarsmakten
men även samhället i övrigt kan använda helikopter-
resurserna på ett bättre sätt.
Försvarsmakten har i augusti lämnat sitt slutliga
förslag till den nya organisationen. Det nya föreslagna
programmet för Försvarsmaktens helikopterflottilj
gäller organisationen både för krig och fred. Krigs-
uppgifterna är givetvis centrala även i fortsättningen.
Men det som uppmärksammats mest och som vi för-
hoppningsvis också kommer att leva med är organisa-
tionen i fred. Det är den som har varit uppe till debatt.
Förslaget innebär att samtliga resurser samman-
förs i en flottilj. Den operativa verksamheten på lokal
nivå kommer att organiseras i fyra divisioner. Om vi
börjar norrifrån är det:
Division norr, AF 1, F 21 och F 4.
Division ost, med ledning från Berga, helikopter-
divisionen, F 16:s flygräddningsgrupp och helikopter
från Visby.
Division Malmen, med Östgöta arméflygbataljon,
AF 2, och de gemensamma skolorna.
Division syd, slutligen, har fått den största upp-
märksamheten, och har kommit upp till diskussion
även här i kammaren i dag vid ett par tillfällen. Detta
befolkningstäta område har rik infrastruktur och stor
sjötrafik både i Västerhavet och på sydkusten. Här
kommer räddningshelikoptrar att utgångsbaseras vid
både Kallinge och Säve. Ledningen för Division syd
placeras i Kallinge och har till uppgift att samordna
samtliga räddningstjänstresurser som i dag finns vid
Kallinge, Säve, F 10 och F 7. 12:e och 13:e helikop-
terdivisionen omorganiseras till den division benämnd
13:e helikopterdivisionen och bildar Division syd.
Det betyder inte att västkusten på något sätt saknar
ledning eller helikoptrar. Utskottet nämner bestämt att
fem tunga helikoptrar skall utgångsbaseras vid Säve.
Dessa skall utnyttjas för såväl produktion av krigsför-
band som den räddningsverksamhet som behövs i
detta område. Resurser kommer även fortsättningsvis
att finnas i rätt stor omfattning.
Samverkan med civila organisationer kommer
framöver att utvecklas. Det gäller räddningstjänst och
sjuktransporter. Det ankommer på myndigheten att
samordna detta så bra som möjligt så att den bästa
effekten uppnås. Det är målet med det hela.
Vi har här diskuterat flygövningsområdena och att
det skulle försvåra för Säve att inte ha kvar resurser
om F 7 har flygövning. Men flygövningsområden är
inte alltid vid flottiljen, utan de befinner sig i ett annat
område. T.ex. F 10 befinner sig ofta med sina flyg-
övningar över Östersjön, dvs. i närheten av Kallinge
och F 17. Det är en uppgift för den nya flottiljen att
samordna sådana verksamheter.
Enligt Socialdemokraterna och Centerpartiet
kommer den nya organisationen med en gemensam
helikopterorganisation inom södra militärområdet
men för hela Sverige att ge möjlighet att uppträda
samlat, flexibelt och effektivt i båda operationsområ-
dena - för Division syd i Västerhavet, i Öresund och i
södra Östersjön. Ytterligare divisionsledning skulle
motverka ambitionen om ett effektivt utnyttjande av
resurserna och innebära en kraftsplittring och motver-
ka syftet med att samordna helikopterresurserna.
Förslaget tillgodoser Försvarmaktens krav på ef-
fektiv förbandsproduktion och behov av flygrädd-
ningsberedskap. Det är också tillstyrkt av Överbefäl-
havaren, som har ställt sig bakom detta.
Herr talman! Vad gäller Norrlandskusten har ut-
skottet vid tidigare tillfällen påtalat ett behov av en
bättre beredskap i området. Regeringen har påtalat
detta för ansvariga myndigheter. Det är därför med
tillfredsställelse som jag här har hört att försvarsmi-
nistern har meddelat att frågan är på väg mot sin lös-
ning och att Bottenhavsområdet får tillgång till en
helikopterresurs som skall finnas baserad där. Men
som vi tidigare har sagt ankommer det på myndighe-
ten att besluta om vad enskilda helikoptrar placeras.
Utskottet framhåller också behovet att den nu ak-
tuella åtgärden inom helikopterorganisationen skall
följas upp på ett bra sätt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan beträffande punkterna 21 och 22 beträffande
Försvarsmaktens helikopterorganisation och helikop-
terberedskapen längs Norrlandskusten och för säker-
hets skull avslag på samtliga reservationer i denna
fråga.