Herr talman! Jag skall liksom många andra nu i den
här debatten tala om läget på arbetsmarknaden i
mitt hemlän. Utvecklingen på arbetsmarknaden i
Sörmland har varit synnerligen negativ under de
senaste åren. Bakgrunden är den formidabla
utslagningen som skett av industrikapacitet i vårt
län, genom att vart tredje industrijobb fallit bort
sedan 1990. Vart tredje industrijobb är liktydigt
med 7 600 arbetstillfällen -- och detta bara under de
tre senaste åren.
Tyvärr, kanske man kan säga, har dessa jobb inte
gått förlorade genom att ett eller två större företag
har fått slå igen, utan det är många små och
medelstora företag som har tvingats att reducera sin
personalstyrka eller i värsta fall att helt upphöra.
Förlusten av ett Uddevallavarv eller en
Volvoverkstad hade kanske gett större
mediauppmärksamhet än denna gradvisa
åderlåtning som nu skett av industrin i Sörmland.
Många anrika företag som funnits i länet under lång
tid har tvingats att upphöra med sin verksamhet.
Exempel på detta är Tång-Lindström i Eskilstuna
och Lever, tidigare Sunlight, i Nyköping.
Byggverksamheten har drabbats mycket hårt.
Minskad konsumtion har sedan medfört problem
för varuhandel, hotell, restauranger m.m. De
samhällsekonomiska problemen har tvingat fram
kraftfulla nedskärningar även inom den offentliga
sektorn. En rekordliten efterfrågan på arbetskraft
har i samverkan med en strid ström av varsel om
uppsägningar medfört att arbetslösheten stigit till
nivåer som vi inte kunnat drömma om tidigare.
Den öppna arbetslösheten var i augusti 8,7 %.
Uttryckt i personer innebär det att nästan 14 000
sörmlänningar är utan arbete. Tar vi begreppet
''saknar fotfäste på arbetsmarknaden'', dvs. om vi
räknar in även dem som är föremål för olika
arbetsmarknadsåtgärder, kommer vi över 22 000
personer.
Bland byggnadsarbetarna är arbetslösheten i dag
drygt 30 %, dvs. 1 100 personer. Om man till dessa
1 100 lägger de 313 som sysselsätts genom olika
åtgärder ser vi att nära hälften av byggarbetarkåren
står utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
För metallarbetarna är motsvarande siffra 15 %.
Bara för Eskilstunas del innebär detta drygt 1 200
arbetslösa.
Denna mörka bild förstärks av att endast en
handfull län kan uppvisa en ännu allvarligare
situation.
Herr talman! Det som är ytterst oroande när man
tittar djupare i arbetslöshetssiffrorna är
ungdomsarbetslösheten och antalet
långtidsarbetslösa.
Var fjärde ungdom är arbetslös. Mer än var tredje
arbetslös är långtidsarbetslös. Detta ställer mycket
stora krav på arbetsförmedlingarna och gör att alla
resurser i huvudsak får satsas på att klara
situationen för dessa grupper. Här vill jag tillägga
att vi redan kunnat se negativa effekter av de
förändrade och försämrade utbildningsförmåner
för arbetslösa som genomförts. En återgång till
tidigare regler skulle underlätta ansträngningarna
att få folk i utbildning.
Vad gäller nyföretagandet har vi fått 2 100 nya
företag i länet under de senaste tre åren. Men
samtidigt har nästan 1 300 företag gått i konkurs, så
bidraget därigenom till att förbättra
sysselsättningsläget är än så länge mycket
marginellt.
Vi socialdemokrater har i motion efter motion
pekat på vikten av att det satsas på utbildning och
investeringar.
Vi har pekat på nödvändigheten av satsningar på
högskolan för att ge fler sörmlänningar möjligheter
till utbildning. Där har regeringen lyssnat och
utökat antalet platser. Men samtidigt som man ger
med ena handen tar man, tyvärr, tillbaka med den
andra och minskar antalet platser för utbildning av
förskollärare på högskolan. Det är en åtgärd som vi
har protesterat mot.
Herr talman! Sörmland är ett län med starka
traditioner inom tillverkningsindustrin, framför allt
inom verkstadssektorn. För att stärka och ge
möjligheter till utveckling av den sektorn har vi
socialdemokrater i motioner bl.a. föreslagit
branschprogram för kompetens- och
teknikutveckling bland små och medelstora företag
inom verkstadsindustrin. Detta är något som vi är
övertygade om skulle kunna bidra till att stärka och
utveckla verkstadsindustrin i vårt län.
Vi tror inte att marknaden själv klarar detta. Det
behövs ett riktat stöd från samhället för att dra i
gång denna utveckling. Här har
utvecklingsfonderna en viktig uppgift att fylla.
De stora satsningar på vägar och järnvägar som nu
görs i länet är mycket positiva och kommer på sikt
ge länet konkurrensfördelar. Men det är viktigt att
dessa investeringar fullföljs, så att vi inte om några
år står med nybyggda järnvägsspår men inte har
några lok och vagnar att bedriva trafik med.
Här vill vi understryka vikten av att trafikföringen
planeras och av att det upphandlas sammanhållet
för Mälardalen. För att dessa stora investeringar
skall utnyttjas optimalt krävs det att man ser
Mälardalen i ett sammanhang och inte styckar
sönder i tron att konkurrens och mångfald ger
valfrihet för den enskilde.