Herr talman! Har det undgått någon att höra ropen
från initiativrika bybor på landsbygden och i det
svenska inlandet?
Man ropar: Nu är tiden inne för den lilla skalan! Vi
har fått nog av den stora skalans procedurer! Vi vill
själva ta befäl över närområdets möjligheter och ta
eget ansvar!
Om Sveriges landsbygd skall leva och utvecklas
måste alla som bor där ha tillgång till nödvändig
vardagsservice. Men post- och bankkontor slår
igen. Skolor läggs ned, och lanthandeln försvinner.
För att denna utveckling skall kunna påverkas
krävs motkrafter. Byalag, utvecklingsgrupper och
engagerade ortsbor är sådana motkrafter.
Stat och kommun har ändå ett gemensamt ansvar
för att garantera den grundläggande
samhällsservicen på landsbygden. Samordning
mellan olika aktörer kommer att vara en
förutsättning för en väl fungerande service.
Verkligheten är ju den att en mängd lokala grupper
med stora ideella insatser arbetar för en positiv
utveckling av sin bygds framtid.
Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, med ca
2 100 lokala grupper, är en fantastisk resurs som på
ett mycket medvetet sätt är pådrivare i det lokala
utvecklingsarbetet. På flera sätt lever
landsbygdskampanjen vidare, bl.a. genom
projekten ''Landsbygd-Framtidsbygd'' och ''90-
talets byapolitik''.
Arbetsmarknadsdepartementet går nu via
Glesbygdsmyndigheten ut till de lokala
utvecklingsgrupperna och begär svar och
synpunkter på ett antal frågor inför utformningen
av den kommande regionalpolitiken. Vi
kristdemokrater hoppas på ett trendbrott i
landsbygdspolitiken då den lokala kraften och
''underifrånperspektivet'' på ett tydligare sätt ges
en chans.
För vår del handlar det om att
subsidiaritetsprincipen också skall förverkligas på
den kommunala nivån. Det innebär t.ex. att även
ekonomiska resurser kan läggas ut på lägsta möjliga
effektiva nivå och att man på denna lägsta nivå
också får aktiv hjälp och stöd av dem på den högre
nivån för att klara av sina viktiga arbetsuppgifter.
Ett landsbygdspolitiskt program med inriktning
mot 2000-talet bör snarast presenteras, kanske i
samband med den regionalpolitiska propositionen.
Låt kommunerna själva hantera det
regionalpolitiska stödet utan länsstyrelsernas
förmynderi!
Låt byagrupper och utvecklingsgrupper ute i
kommunerna få egna ekonomiska resurser till stöd
för att utveckla sina idéer.
Principen att ingen bygd, by eller idé är för
obetydlig för att satsas på kan vara en
handlingslinje. Det handlar om att se människan
och ge henne en chans.
Herr talman! De förändringar som har genomförts
i bostadsfinansieringen har gjort det svårt att bygga
lägenheter i glesbygden. Bostadslåneinstituten har
infört betydligt hårdare krav på självfinansiering.
Kommunerna kräver en hårdare kreditvärdering än
tidigare för att teckna borgen. I många kommuner
har man dessutom beslutat att inte alls teckna
borgen för nyproduktion. Allt detta kan få
förödande konsekvenser när det gäller målet att
uppnå en levande landsbygd.
Förutsättningen för att hela Sverige skall leva är att
det förs en aktiv regionalpolitik med ökade
satsningar på utbildning och forskning. Det skapar
i sin tur förutsättningar för nya investeringar och en
utveckling som hjälper till att bryta den industriella
nedgången.
I Dalaregionen finns en betydande del av landets
industrikapacitet. Men andelen högskoleutbildade
av arbetskraften är låg, jämfört med hur det är i
riket i övrigt. Regionens egen kapacitet för högre
utbildning och forskning måste därför stärkas.
Man gör ansträngningar för att höja kompetens och
konkurrensförmåga. Frågan om ett
kretsloppscentrum är aktuell. En möjlig
lokalisering är Falun/Borlänge-området.
Förutsättningar för att bilda ett kretsloppscentrum
finns, mot bakgrund av att NUTEK har
aktualiserat frågan och att riksdagen tidigare har
beslutat att tillföra forskningen medel ur
löntagarfonderna.
I glesbygden har kombinationssysselsättningar stor
betydelse för möjligheten att leva och bo. Riktade
åtgärder måste vidtas för att skapa förutsättningar
även för kvinnor och ungdomar att få arbete. Den
småskaliga bygdeturismen som
kombinationssysselsättning har visat sig spela en
allt större roll i denna strävan.
Herr talman! Att Nordens största skidområde i dag
finns i Dalarna råder det inte längre något tvivel
om. Dalarna svarar för hälften av den totala
liftomsättningen i hela landet. I synnerhet
Sälenområdet får allt större marknadsandelar, både
vad gäller omsättning och antalet turister som
besöker den svenska fjällvärlden.
Det finns således all anledning att satsa särskilda
pengar på upprustning av Västerdalsbanan och
utbyggnad av banan fram till Sälen. Då kan man
inte bara med järnväg nå Nordens största
sportstuge- och friluftsområde utan även avlasta
vägarna de alltmer tunga, långa och smutsiga
timmertransporterna. Dessutom skulle en sådan
insats bidra till arbetstillfällen i ett av de mest
arbetslöshetsdrabbade områdena i landet.