Herr talman! Folkrörelser och folkbildning har
haft en central roll i uppbyggnaden av vår demokrati.
Folkrörelserna och föreningslivet har under 90-talet
fungerat som viktiga inkörsportar till ett demokratiskt
tänkande och demokratiska samarbetsformer. Genom
folkrörelserna och folkbildningen kan människor
komma samman och stärka varandra. Olika åsikter
bryts mot varandra i samtal. Det leder till att olika
intresseinriktningar får ökad förståelse, och man får
respekt för varandra. Det är precis så som det skall
fungera i ett demokratiskt samhälle.
Vi blir tyvärr ofta påminda om att det brister i
förståelsen och respekten för varandras åsikter och
kulturella bakgrund i det mångkulturella Sverige som
vi har i dag. Här kan folkrörelserna och folkbildning-
en göra stora insatser, och gör så också.
Ett av målen i förra årets kulturpolitiska beslut var
att bildningssträvanden skall främjas. Folkrörelserna
och folkbildningen har en viktig uppgift i vår strävan
att förverkliga det målet genom sin inriktning på fritt
kunskapssökande och kritisk granskning.
En stor del av befolkningen är engagerad i före-
ningslivet. Det totala medlemskapet uppgår till den
imponerande siffran ca 20 miljoner. Flera olika ut-
redningar har tittat på folkbildningen under senare år
som fått ett gott betyg. Den senaste utvärderingen är
Folkbildningen - en utvärdering, den s.k. SUFO-
utredningen, som nyligen varit ute på remiss och som
nu bearbetas i Regeringskansliet och så småningom
skall bli en proposition. Den ger ett mycket bra betyg,
drygt sex år efter det att målen för statsbidragen för
folkbildningen fastställdes.
Så här skriver SUFO-utredningen: "SUFO finner
att studieförbunden och folkhögskolor i Sverige be-
driver en folkbildande verksamhet som står i god
överensstämmelse med de statliga målen för statsbi-
dragen." Vidare skriver man "att folkbildningens
omfattning svarar väl mot vad staten kan förvänta sig"
och att "studieförbund och folkhögskolor rekryterar
fler deltagare med kort utbildning än annan vux-
enutbildning".Det finns alltså all anledning för både
studieförbund och folkhögskolor att vara stolta över
den verksamhet som de bedriver.
Herr talman! I vårt land pågår just nu en av de
största utbildningssatsningarna som någonsin har
gjorts. Jag tänker på kunskapslyftet, som redan flera
varit inne på. Det vänder sig framför allt till arbetslö-
sa och till dem som saknar treårig gymnasieutbild-
ning. Vi kan redan nu säga att kunskapslyftet har
blivit en succé.
Delegationen för kunskapslyftet redovisade här-
omdagen att nästan 100 000 människor deltar i kun-
skapslyftet. Ännu är det för tidigt att se innehåll och
kvalitet, som flera varit inne på, men det skall utvär-
deras av Kunskapslyftskommittén.
Folkbildningens pedagogik och studieupplägg-
ning, att utgå från elevernas behov, är precis vad
kunskapslyftet syftar till. Folkhögskolor och studie-
förbund har en väldigt viktig roll i kunskapslyftet, inte
minst för många av dem som av olika skäl saknar
studievana.
Jag vill än en gång påminna om vad utskottet
skrev i sitt betänkande förra året, med tanke på att
flera har sagt att det stöd som finns kanske inte är rätt:
"Om det efter en tid visar sig att folkbildningen inte
anlitas på det sätt som är meningen förutsätts Kun-
skapslyftskommittén agera till exempel när det gäller
fördelningen av medel mellan folkbildningen och
kommunerna."
Det har alltså gått för kort tid för att nu säga att
det skall förändras på det ena eller det andra sättet.
Det har ju endast gått tre månader sedan verksamhe-
ten kom i gång. Kunskapslyftskommittén har ju i
uppdrag att göra en utvärdering och skall också kom-
ma med ett betänkande i mars månad.
Folkrörelserna och folkbildningen är således vik-
tiga både för att stärka och utveckla demokratin och
som en resurs i utbildningen.
Ett allvarligt varningstecken är att ungdomars för-
troende för traditionella demokratiska former sviktar.
Alltfler ungdomar visar tveksamhet inför att engagera
sig i våra traditionella demokratiska arbetsformer.
Detsamma gäller många människor med invandrar-
bakgrund. Det betyder självfallet inte att de är ode-
mokratiska. Men det är nödvändigt att analysera orsa-
kerna till det minskade engagemanget och vad vi kan
göra åt det. Jag menar att det är en stor förlust för vårt
samhälle och vår demokrati om de här tendenserna
förstärks ytterligare. Det är därför glädjande att ut-
redningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet,
med Bengt Göransson som ordförande, skall belysa
också det här problemet och också folkrörelsernas
roll.
Jag skall också kommentera några av de reserva-
tioner och särskilda yttranden som finns i betänkan-
det.
Jag börjar med Moderaterna, som än en gång fö-
reslår mycket kraftiga nedskärningar på folkbildning-
en, vilket de har gjort under flera år tillbaka. I år fö-
reslår de nedskärningar på totalt 275 miljoner kronor.
Jag kan bara konstatera att det skulle få mycket all-
varliga konsekvenser och göra det mycket svårt för
folkbildningen att klara de uppgifter som jag tycker
att den skall ha och som jag också har redovisat här.
Moderaterna ger åter besked till alla dem som är
engagerade i folkbildningen att folkbildningen inte är
betydelsefull.
Flera partier, även Moderaterna, vill avskaffa de
40 miljoner kronor som vi förra året anvisade till
olika organisationer för uppsökande verksamhet och
som vi nu återigen tar upp till samma belopp. Folk-
partiet tycks framför allt uppröras över att också LO
får del av pengarna. Pengarna ingår faktiskt som en
del i satsningen på kunskapslyftet. Moderaterna före-
slår ju också nedskärningar i stödet till folkhögsko-
lorna inom kunskapslyftets ram. Det innebär att Mo-
deraterna inte vill att människor skall satsa på en
utbildning genom kunskapslyftet, som ju vänder sig
till dem som har fått lägst och kortast utbildning. Det
är kanske helt logiskt att partiet då säger nej till de
insatser som nu skall göras för att just söka upp män-
niskor och ta reda på de enskildas och företagens
behov av kompetens för framtida jobb samt motivera
dem som är minst motiverade att delta i kunskapslyf-
tet. Det är just det som dessa pengar är till för.
I några reservationer föreslås ett ökat anslag till
idrotten. Vi kan väl alla vara överens om idrottens
stora betydelse, framför allt för barn och ungdomar
både vad gäller en meningsfull fritid och en demokra-
tisk fostran. Men låt oss avvakta den utredning och
den översyn som nu görs av bidragen till idrotten. Vi
tycker inte att utredningen skall föregripas utan yrkar
avslag på det kravet.
Det finns också motioner från Kristdemokraterna
och Folkpartiet, som föreslår ökade anslag till tros-
samfunden. Utskottsmajoriteten delar regeringens
uppfattning att kravet på bidrag till samfundens mest
akuta lokalbehov redan tidigare har tillgodosetts. Man
har kommit ganska långt när det gäller att täcka lokal-
behovet. Även här är det rimligt att avvakta den ut-
redning som pågår när det gäller kyrka-stat innan vi
tar ställning till det framtida stödet till trossamfunden.
Frågan bereds också inom Regeringskansliet. Därför
yrkar jag avslag också på dessa förslag.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reser-
vationer.