Herr talman! Vi har i vårt parti delat upp debatten.
Jag skall tala om socialförsäkringarna.
Jag är en av dem som med en viss förundran har
lyssnat på den polariserade debatten om
grundtrygghet kontra inkomsttrygghet i
socialförsäkringarna. I själva verket har den ju
väsentligen rört sig om graden av en relativ
inkomsttrygghet för medborgarna.
Nästan alla de som har pläderat för grundtrygghet
har, utöver en grundersättning, talat om
obligatoriska påbyggnader eller avtalsförsäkringar
på olika eller oklara nivåer.
Inkomsttrygghetsförespråkarna har inte försvarat
någon generell hundraprocentig ersättning.
Därutöver har, såvitt jag förstår, alla velat ge
möjlighet till frivilliga avtalsförsäkringar eller
privata försäkringar. Således har det i själva verket
rört sig om graden av inkomsttrygghet samt visst
mått av personligt ansvarstagande för att få
ersättning vid förvärvsoförmåga.
I kds har en arbetsgrupp nyligen lagt fram en
modell för ett trygghetssystem, i vilket vi vill verka
för att på sikt närma de olika socialförsäkringarna
inklusive arbetslöshetsförsäkringen. De krav som
vi har ställt på systemet är att det skall gynna eget
sparande, vara mindre kostnadskrävande än nu, ge
förbättrad trygghet för de sämst ställda, motverka
skattekilar och minska möjligheterna till
överutnyttjande.
Vi tror att det är viktigt att försöka förenkla de
olika föräkringarna och att sträva mot att närma
deras konstruktion till varandra. Det blir då på sikt
en anpassning av de rörliga krafterna i samhället till
de, trots allt, ganska stela offentliga systemen. Det
kan ur individens synpunkt ge ett sammantaget
bättre stöd. Förändringarna bör genomföras
successivt och varligt.
En kort sammanfattning av vårt förslag: Frånvaro
från arbetet på grund av sjukdom, föräldraledighet
och arbetslöshet bör ge samma ersättning. Vi
föreslår en lägsta nivå, ett golv, på 2 basbelopp,
knappt 6 000 kr per månad, som skall gälla vid
heltidsarbete. Därefter bör ersättning ges
motsvarande 80 % av inkomsten upp till 5
basbelopp, vilket motsvarar ca 14 300 kr och 50 %
av inkomsten mellan 5 och 7,5 basbelopp, en nivå
på 21 500 kr. Den maximala ersättningen blir
därmed drygt 15 000 kr.
Ersättningsnivåerna gäller vid såväl sjuklön som
sjukpenning. En konsekvens av vårt förslag är en
höjning av sjukförsäkringsersättningen från 70 %
till 80 % när det gäller långtidssjuka.
Föräldrapenningen bör utgå med samma belopp
som ersättningen i försäkringssystemet. Samma
kvalificering till systemet som det nuvarande skall
gälla, förutom vid arbetslöshetsförsäkringen som
skall vara allmän.
Det bör finnas en självrisk i form av karensdagar.
Förslagsvis kan sjukförsäkringen och den tillfälliga
föräldraförsäkringen innehålla en eller två
karensdagar och arbetslöshetsförsäkringen fem
karensdagar. Det bör ske en samordning mellan
dessa karensdagar, så att ett maximalt antal dagar
kan drabba en person under ett år, således ett slags
högkostnadsskydd för karensdagar som också
omfattar arbetslöshets- och föräldraförsäkringen.
Trygghetssystemet bör ligga utanför statsbudgeten
och finansieras med avgifter. Varje försäkring skall
i princip vara självfinansierad genom avgifter och
gå runt. Undantagen är föräldraförsäkringen,
vilken enligt vår uppfattning inte är en försäkring i
egentlig mening och som därför till största delen
bör vara statens ansvar och betalas med skatter.
Avgifterna bör tas ut i form av såväl egenavgifter
som arbetsgivaravgifter. Avgiften skall innehålla ett
inslag av fördelningspolitik.
I vårt trygghetssystem är nuvarande omfattning av
lönegarantin inte berättigad. Lönegarantin bör
samordnas med övriga förhållanden vid normal
uppsägning. Vi föreslår ersättningsnivåer, enligt
det system vi har skisserat, under normal
uppsägningstid. Därefter bör den anställde vara
kvalificerad för arbetslöshetsersättning.
I jämförelse med nuvarande system bör
kostnaderna för de föreslagna förändringarna i
lönegarantin och föräldraförsäkringen bli mindre.
Ökade kostnader uppkommer främst i
arbetslöshetsförsäkringen som blir allmän, vilket
kompenseras av ökade avgifter.
Herr talman! Vi menar att vår modell för
trygghetssystem är en medelväg som bör föras in i
diskussionen med den nyligen tillsatta beredningen
om utformningen av exempelvis framtidens
sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring. Det är
min förhoppning att arbetet där skall bedrivas med
ett öppet sinne, så att det om möjligt går att hitta
samförståndslösningar. I så viktiga frågor som
trygghetssystemets uppbyggnad bör ingen möda för
att söka hitta lösningar över partigränserna lämnas
sparad.
Så några ord till Birgitta Dahl. De 6 miljarderna för
vårdnadsbidraget skall partikamraten Åke Carnerö
tala om. När man lyssnar på Birgitta Dahl får man
intrycket att hon gärna ställer upp för det som har
varit. Ibland tror man att allt som var förr var
bättre. Men det har faktiskt skett mycket som leder
till förändringar, exempelvis den ekonomiska
verkligheten. Man får en känsla av att
Socialdemokraterna har skapat ett välfärdsbygge
av så dålig kvalitet, med tanke på att huset är så
pass slitet som det nu är, att vi måste göra
omfattande reparationer.
Birgitta Dahls retorik skrämmer mig faktiskt litet
grand med tanke på det samarbete som vi i
beredningen skall ha för en nyordning för sjuk- och
arbetsskadeersättningen. Hur skall det kunna
fungera mot bakgrund av den inställning som man
ibland får intryck av att Birgitta Dahl har? Vi skall
ju faktiskt förändra systemet till det bättre, och om
möjligt i samstämmighet.