Herr talman! Det är mycket intressant att lyssna på oppositionens olika beskrivningar av vilka skatteutmaningar Sverige möter i dag. I det här anförandet ska jag göra några reflexioner över det och kontrastera med den politik som alliansregeringen för.
Leif Jakobsson tog upp skattesituationen i Sverige i förhållande till övriga Europa. Det var nästan med en biton av beklagande som han sade att vi i vissa lägen har sänkt skatter för att göra dem mer konkurrenskraftiga, som till exempel bolagsskatten. När andra länder i dag under en skenande skuldkris på grund av mångårig strukturell underfinansiering i sina budgetar tvingas både skära ned på utgifterna och i vissa lägen höja skatterna krymper naturligtvis skillnaderna mellan dessa länder och ett traditionellt högskatteland som Sverige. Så är det. Men betyder det, Leif Jakobsson, att alla frågor om vilka skatter som är skadliga för Sveriges internationella konkurrenskraft blir oväsentliga? Jag tycker att det är viktigt att hålla fast vid. En gång i tiden samarbetade Socialdemokraterna och Folkpartiet om en skattereform som bland annat ledde till att vi fick en internationellt konkurrenskraftig bolagsskatt som var en av de viktigaste pusselbitarna i den skatteomläggning som har tjänat Sverige oerhört väl de senaste 20 åren.
I dag ser vi att andra länder har hunnit i kapp och hunnit om Sverige. Vi kan möjligtvis, som Leif Jakobsson, ruska bekymrat på huvudet åt det, men det är en verklighet som vi måste förhålla oss till. Anser Socialdemokraterna att vi ska ha en internationellt konkurrenskraftig bolagsskatt också i fortsättningen?
Marginalskatten för inkomsttagare är en annan av de viktiga saker som åstadkoms i den skattereformen. Sverige tog ned sina marginalskatter och skapade en rimligare skatteskala för löneinkomster. Om det inte är något problem för Sverige att vi har marginalskatter på inkomster som ligger i det internationella toppskiktet, varför införde då Socialdemokraterna en särskild expertskatt för att minska de negativa konkurrenseffekterna för internationellt verksamma företag? Det tycker jag också tål att funderas över.
För lite drygt en månad sedan, den 8 maj, om jag inte missminner mig, höll finansutskottet och skatteutskottet en gemensam hearing med anledning av att regeringen hade återredovisat uppdraget att utvärdera effekterna av jobbskatteavdraget. Precis som Henrik von Sydow lyfte fram var slutsatserna entydiga från de forskarstudier som har genomförts och de analyser som Finansdepartementet har gjort. Bilden är tydlig: Jobbskatteavdraget har haft effekt. Det är 100 000 fler sysselsatta och 25 000 färre arbetslösa. Det är en avgörande del i den politik som har gjort att Sverige, trots att vi har gått igenom den globalt värsta lågkonjunkturen i mannaminne, har klarat sig någorlunda helskinnat jämfört med de flesta andra länder.
Jag ska bortse från det oppositionsparti som inte har anmält sig till debatten.
Vänsterpartiet går som vanligt längst när det gäller skattehöjningar. Det är återinförd förmögenhetsskatt och återinförd arvsskatt. Det är höjd fastighetsskatt. Det är slopat HUS-avdrag och RUT-avdrag. Det är fördubblad arbetsgivaravgift för unga och så vidare. Dessutom handlar det om att slopa hela jobbskatteavdraget och ovanpå det en särskild engångsskatt på banker.
Jag vill dock fästa större uppmärksamhet på de resonemang som förs i Miljöpartiets och Socialdemokraternas skattepolitiska förslag. Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson skrev härommånaden en mycket intressant debattartikel tillsammans med Almega. Miljöpartiet skrev: Höga marginalskatter skapar en onödig broms på de kunskapsintensiva företagen i vårt land. Så skrev Miljöpartiet i den debattartikeln samtidigt som man har röstat emot alla jobbskatteavdrag och samtidigt som man i sin ekonomisk-politiska motion föreslår höjda marginalskatter.
Jag tycker att det är positivt att det kommer en ny signal, och jag tycker att vi i den här debatten skulle kunna få svar på vad det är för marginalskatter som Miljöpartiet anser är de viktigaste att sänka. Är det de högsta marginalskatterna, något som bland annat Almega är kritiskt mot? Är det värnskatten vi ska börja diskutera? Är det marginalskatterna för medelinkomsttagare så att vi ska börja diskutera en uppjustering av brytpunkten för statsskatt? Eller är det marginalskatterna för dem som har allra lägst inkomst så att vi ska börja diskutera om det finns statsfinansiellt utrymme för att genomföra ett femte jobbskatteavdrag? Det är en fråga som det skulle vara intressant att få belyst av Miljöpartiet i denna debatt.
När det gäller Socialdemokraterna förbigår jag här av tidsskäl både fördubblad restaurangmoms och fördubblad arbetsgivaravgift för unga. Jag ska inrikta mig på marginalskatterna på inkomst. Socialdemokraterna föreslår att jobbskatteavdraget ska rullas tillbaka från start vid en årsinkomst på 600 000 och att det ska vara helt avtrappat vid 1 000 000.
Jag har roat mig med att räkna på hur man rent skattetekniskt ska kunna konstruera detta utan att få helt orimliga effekter tidigare i skatteskalan. Man skulle till exempel kunna börja ta ut värnskatten redan vid 140 000 kronor i årsinkomst. Men det tror jag faktiskt inte att Socialdemokraterna vill. Då finns det bara ett enda sätt att göra det på, och det är att fördubbla värnskatten med start från 600 000 kronor till lite drygt 10 procent, alltså en marginalskatt på 60 procent, och därefter sänka marginalskatten igen vid 1 miljon i årsinkomst.
Det leder till en mycket underlig skatteskala, nämligen att låt oss säga den som jobbar som distriktsläkare får dubbelt så hög värnskatt som en som tjänar över 100 000 kronor i månaden. En som jobbar som distriktsläkare på en vårdcentral ska då betala 62 procent i marginalskatt, medan däremot Stefan Löfven med 114 000 kronor i månadsinkomst ska betala bara halva värnskatten.
En fråga till Socialdemokraterna är då: Varför ska en distriktsläkare har dubbelt så hög värnskatt som Stefan Löfven trots att Stefan Löfven tjänar dubbelt så mycket?
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets betänkande och förslaget i skatteutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)