Värderade talman! Jag vill börja med att nämna
något om Folkrörelsernas Konstfrämjande. Det är
mycket välkommet att kulturutskottet enigt begär av
regeringen att inför nästa budgetår öka stödet till
Folkrörelsernas Konstfrämjande. Den organisationen
bildades så sent som 1992 sedan det tidigare Konst-
främjandet avvecklats. I Folkrörelsernas Konstfräm-
jandes målsättning ingår att med verksamheten nå
människor som tidigare har ringa erfarenhet av bild-
konstområdet. Dess verksamhet är omfattande. Sedan
1992 har mer än 25 000 konstverk - ägda av konstnä-
rerna själva - förmedlats och 5 000 utställningar ge-
nomförts runt om i landet. Folkrörelsernas Konstfräm-
jande arrangerar dessutom konstresor, studiebesök
och konstvisningar. Jag är övertygad om att verksam-
heten har stor betydelse för att hos allmänheten öka
intresset för bildkonst. Just nu pågår en utställning på
Nationalmuseum om det gamla Konstfrämjandets
femtioåriga verksamhet. Kulturutskottets beslut var ett
välkommet besked i det sammanhanget.
Värderade talman! Jag hade hoppats få stöd för
Folkpartiets förslag om en ökad satsning på folkrörel-
searkiven. Det finns ett åttiotal sådana arkiv runt om i
landet. De arbetar på uppdrag av ett rikt föreningsliv
och en ideell sektor, och de är en resurs för såväl
offentlig som privat sektor. Arkiven efterfrågas bl.a.
inom vetenskaplig forskning, släkt- och hembygds-
forskning, skola och kulturliv.
Inför den satsning på dokumentation om industri-
samhällets historia, som regeringen bl.a. stöder genom
ökning av anslaget till Arbetarrörelsens Arkiv och
Bibliotek, anser Folkpartiet att även folkrörelsearki-
vens resurser bör förstärkas ytterligare. Det som i
Arbetarrörelsens Arkiv redovisas om de centrala
organisationernas historia motsvaras på regional och
lokal nivå av materialet i folkrörelsearkiven. För den
historiska helheten är det angeläget att även den loka-
la verksamheten dokumenteras på ett för forskningen
lämpligt sätt. Tyvärr har jag den här gången inte fått
stöd i utskottet för ökad satsning på folkrörelsearki-
ven.
Jan Backman aktualiserade den märkliga hyres-
sättningen för statliga museer. Man får den uppfatt-
ningen att staten bygger museer, och sedan sätter man
en hyra som om det gick att använda lokalerna till vad
som helst, och som om de som ansvarar för ett muse-
um skulle gå ut på allmänna marknaden och pröva om
man inte kunde hyra ut lokalerna till något annat.
Jag tycker att det vore rimligt att regeringen sna-
rast kommer med ett förslag om vettiga principer för
hyressättningen. Det gäller inte enbart på museiområ-
det. Jag hörde häromdagen ett exempel från ett rege-
mente där en regementschef funderade över om han
inte skulle ta och förlägga hela sitt regemente i fält
och meddela att han inte längre behövde lokalerna för
att slippa att betala hyran. Den risken måste vi försöka
att eliminera även på museiområdet.
Värderade talman! Riksdagen beslöt under förra
riksmötet att ett samlat etnografiskt centralmuseum -
ett museum för världskultur - skall inrättas i Göteborg
fr.o.m. 1999. I detta skall ingå det förstatligade Etno-
grafiska museet i Göteborg samt Folkens museum -
etnografiska i Stockholm, Medelhavsmuseet i Stock-
holm och Östasiatiska museet i Stockholm. Folkpar-
tiet motsatte sig förslaget och ingår alltså inte i den
majoritet som är underlag för riksdagens beslut.
Man skulle kunna tycka att när beslutet väl är fat-
tat i riksdagen borde man kunna lämna ärendet och
acceptera majoritetens beslut. Eftersom det här är ett
ärende som det tar relativt lång tid att planera och
genomföra ville Folkpartiet ha upp ärendet på riksda-
gens bord igen. Därför framförde vi återigen våra
synpunkter i motion till årets riksmöte.
Jag inser att en regering måste ha mod och kraft
att driva ett ärende även mot en högljudd opposition.
Det kan t.o.m. vara så att en oppositions metoder får
motsatt effekt och stärker en regerings vilja att verkli-
gen visa vad majoritet innebär. Majoriteten för det här
beslutet är inte särskilt stark. Socialdemokrater och
vänsterpartister är grunden. Det här är ett bra exempel
på hur en majoritets vilja kan markeras med mycket
små marginaler.
Den politiska kritiken mot förslaget om den s.k.
museiflytten från Stockholm till Göteborg stöds i stor
utsträckning även av experter. Regeringen har tillfrå-
gat ledande internationella experter, och jag tycker
inte att regeringen kan hävda att stödet från dem är
särskilt tydligt. Åtminstone inte till regeringens fördel.
Folkpartiet anser att den förändring som förra
årets riksdagsbeslut innebär är särskilt anmärknings-
värd med tanke på Östasiatiska museet och Medel-
havsmuseet.
Östasiatiska museet är ett renodlat konstmuseum
och inte ett etnografiskt museum. Det bildades så sent
som 1959 genom att de statliga samlingarna av östa-
siatisk konst sammanfördes. Ungefär hälften av mu-
seets samlingar tillhör Nationalmuseum. Östasiatiska
museet är totalintegrerat med Nationalmuseum och
har sina lokaler i dess närhet, där också Moderna
museet finns. En mängd praktiska problem löses ge-
mensamt mellan de tre museerna, t.ex. transporter och
bevakning. Den kompetens som finns på Östasiatiska
museet är helt inriktad på museet som konst- och
arkeologimuseum.
Eftersom riksdagens beslut innebär att Östasiatis-
ka museets publika verksamhet skall bevaras i Stock-
holm finner Folkpartiet ingen som helst anledning att
överföra Östasiatiska museet till Göteborgs
världskulturmuseums ansvarsområde.
Den besparande gemenskap med sambruk av de
flesta serviceresurserna som nu präglar museerna på
Skeppsholmen i Stockholm borde bevaras. Om det
administrativa samgåendet mellan Östasiatiska museet
och Etnografiska museet i Göteborg skulle fullföljas
enligt den tidsplan vi nu känner, skulle det bli stora
problem för Östasiatiska museet med upphandling av
olika tjänster som behövs för museets verksamhet. Jag
anser att Kulturdepartementet borde studera detta
noga innan ärendet fullföljs.
Samma argumentation kan användas mot beslutet
att sammanföra Medelhavsmuseet med Världskultur-
museet. Ungefär hälften av Medelhavsmuseets sam-
lingar tillhör Nationalmuseum. Om en omorganisation
som påverkar Medelhavsmuseet skall ske, är det en-
ligt Folkpartiets uppfattning mer naturligt att överföra
Medelhavsmuseet till Statens konstmuseer än till det
nya Världskulturmuseet.
Värderade talman! Jag är angelägen om att inte fö-
ra debatten i det här ärendet så att hela ärendet knyter
sig. Regeringen utreder nu med hjälp av olika exper-
ter och en parlamentarisk grupp hur det nya etnogra-
fiska museet i Göteborg skall utvecklas. Det är gläd-
jande att det blir ett sådant museum i Göteborg. Min
förhoppning är dock att regeringen skall ha mod att
ändra beslutet vad gäller Östasiatiska museet och
Medelhavsmuseet, om det visar sig att ny kunskap om
samhörighet och praktiska lösningar når regeringen.
Jag har svårt att tro att regeringen i kraft av en knapp
majoritet i riksdagen vill genomdriva en förändring
som har så litet stöd i expertgrupper inom området.
Värderade talman! Vi har i reservationerna 36 och
37 markerat uppfattningen i de här ärendena. Efter-
som jag gärna vill ha den markeringen tydligt doku-
menterad i riksdagens protokoll, yrkar jag bifall till de
reservationerna.
Marianne Andersson nämnde stödet till Akvarell-
museet i Tjörns kommun. Också jag tycker att riksda-
gen borde kunna anslå de återstående medel som
behövs för att det efterlängtade akvarellmuseet skall
komma i gång. Jag stöder helt de synpunkter som
Marianne Andersson framförde i det ärendet.