Herr talman! Jan Bergqvist talar om att det är fel
att tala om notoriskt låga tillväxtsiffror. Jag minns
inte exakt vilka ord han använde. Sanningen, Jan
Bergqvist, är att Sveriges tillväxt från 1970 till 1999
var 1,67 %. Snittet bland OECD-länderna låg mer än
1 % över detta. Jag tycker att det är en av de mest
outgrundliga inslagen i regeringens politik att man
låter tillväxten vara något slags restpost. Man är nöjd.
Allt är väl.
Titta i Långtidsutredningen, Jan Bergqvist. Där
visar det sig att den genomsnittliga tillväxten efter år
2008 kommer att vara tillbaka på runt 1,5-1,8 %. Och
hela tillväxten, i Långtidsutredningens perspektiv, är
ju en katastrof. Den ligger lägre än under perioden
1970-1999, framför allt beroende på den demografis-
ka utvecklingen. I detta sammanhang är det oerhört
viktigt att allt från familjepolitiken till hela batteriet
av åtgärder som kan få kapital och företag att stanna
kvar i Sverige vidtas.
Jan Bergqvist säger att förmögenhetsskatten
skulle vara något slags liniment i detta sammanhang.
Läs Riksskatteverkets egna siffror där man nu bedö-
mer att ca 400 miljarder av de svenska hushållens
sparande finns på oredovisade konton i utlandet. Vi
har fri rörlighet för kapital, Jan Bergqvist. Måste vi
inte vårda dessa lättflyktiga skattebaser?
Det är likadant med utbildning. Att ha en straffbe-
skattning på högre utbildade svenska experter, samti-
digt som vi ger en gräddfil åt utländska höginkomst-
tagare och svenska miljardärer, är kontraproduktivt.
Här måste regeringen tänka om om Sverige ska ha en
chans att klara den demografiska utmaningen.