Fru talman! Efter finansutskottets ordförandes
fullständiga bottennotering när det gäller värdigt
uppträdande i kammaren trodde jag att exegetiken
runt skatteutjämningen var slut. Men så var det inte,
utan Siv Holma fortsatte.
Jag förstår att hela problemställningen är att det i
reservationen från oss i finansutskottet finns två me-
ningar, där en mening beskriver ett problem och en
mening talar om att vi vill göra någonting åt det. Hela
problemet med att förstå varandra kanske beror just
på det som Siv Holma ger exempel på, nämligen att
ni inte tror att problemet finns. Ni tror inte att de s.k.
pomperipossaeffekterna finns kvar. Saken är den att
de finns kvar, och vi vill göra någonting åt det.
Jag ser fram mot att vi framöver kan ta en diskus-
sion i sak om utjämningssystemet. Men i dag handlar
det trots allt om lite större och mer övergripande
ekonomiska frågor.
Siv Holma frågar: Kan jag lita på herrarna här? Ja.
Jag sade i min förra replik när det gäller biståndet att
det visar sig att det snarare är de som tror på bistånds-
sänkningar som ska vara oroliga. Samma sak gäller
jämställdhetsfrågorna.
Siv Holma säger att det som de tycker är viktiga
delar av en ekonomisk politik - nej till avregleringar,
nej till skattesänkningar, nej till privatiseringar osv.
och ja till höjda änkepensioner - är sådant som de
inte får igenom i sitt samarbete. Då förstår jag att de
tror att det är väldigt svårt också för oss att komma
överens. Riktigt så är det inte.
Jag kan åter gå tillbaka till nutidshistorien. Det var
ju med moderater och kristdemokrater som vi skärpte
jämställdhetslagen, som vi införde pappamånaden
och som vi såg till att vi fick en barnomsorgslag som
säger att alla som behöver barnomsorg också ska ha
rätt att få det. Historien visar att den stora oron bör de
som tycker att jämställdhet är viktig inte känna på
den punkten. Tvärtom bör de känna oro när det gäller
er.
Ett av de största jämställdhetsproblemen är ju de
orättvisa kvinnolönerna. Min fråga till Siv Holma är:
Tror Siv Holma att höjningen av barnmorskelönerna
på Södersjukhuset beror på kamp i domstol? Eller tror
hon att den beror på att barnmorskorna på Södersjuk-
huset helt sonika gick därifrån därför att det fanns en
alternativ arbetsgivare för dem, och därför måste
befintlig arbetsgivare betala dem bättre? Vilket av
alternativen tror Siv Holma är orsaken till att barn-
morskelönerna nu höjs?