Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansut-
skottet och särskilt dess ordförande Jan Bergqvist för
ett gott samarbete och en god behandling av den
ekonomiska vårpropositionen. Jag vill också rikta ett
särskilt tack till företrädarna för Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i finansutskottet och i alla andra sam-
manhang där vi diskuterat och förberett vårproposi-
tionen.
Med årets vårbudget tar vi ett steg mot ökad rätt-
visa i Sverige. Det handlar om ökad rättvisa i arbets-
livet, ökad rättvisa för barnfamiljerna och ökad rättvi-
sa för pensionärerna. Det är grupper som många
gånger lever på marginalen och har det svårt att få det
att gå ihop ekonomiskt.
Den socialdemokratiska regeringen har sedan re-
geringsskiftet 1994 arbetat för ökad rättvisa med en
strategi i tre steg. Det första var att skapa ordning och
reda i de offentliga finanserna. Det har vi gjort. Det
andra var att halvera arbetslösheten på fyra år. Det
har vi också åstadkommit.
Nu är vi fulla av entusiasm och tillförsikt och ska
se till att vi når goda resultat också på rättviseområ-
det. Vi tror att det går att öka rättvisan och att det är
viktigt att presentera konkreta målsättningar på det
området. Därför har vi exempelvis satt upp målet att
halvera socialbidragsberoendet fram till år 2004.
När vi diskuterade vårpropositionen i april fråga-
de jag Gunnar Hökmark, Karin Pilsäter, Mats Odell
och Lena Ek om de var beredda att ställa upp på det
nya målet att halvera socialbidragsberoendet. Hök-
mark svarade då att han skulle återkomma med för-
slag i sin partimotion. Det har han inte gjort. Mats
Odell svarade över huvud taget inte på frågan, och
inte heller Lena Ek och Karin Pilsäter. Jag tycker att
det är ganska anmärkningsvärt att de borgerliga parti-
erna inte kan ställa sig bakom en så central och an-
gelägen uppgift för politiken de närmaste åren som att
halvera socialbidragsberoendet.
Det verkar inte vara en grupp som intresserar de
borgerliga partierna över huvud taget. Det verkar inte
vara ett problem som ens existerar för de borgerliga
partierna, eftersom det inte ens är värt en kommentar.
Har kanske Hökmark glömt bort frågan? Eller är han
så fokuserad på att konstruera nya skattesänkningar
för de redan välbeställda att han inte har någon möj-
lighet att bry sig om dem som har det svårt i vårt
samhälle.
Vi har haft en gynnsam ekonomisk utveckling i
Sverige de senaste åren. Grunden för det har varit en
stark ekonomisk politik och en mycket positiv kon-
junkturutveckling. Sverige står i dag starkt med en
låg arbetslöshet, en bra tillväxt och ett överskott i de
offentliga finanserna. Vi har en tillväxt som i allra
högsta grad är en bit över den normala tillväxt vi hade
exempelvis under 70-, 80- och en stor del av 90-talet.
Men det är inte alla som har fått del av det ökade
välståndet, och inte alla orkar i dag känna framtidstro.
Många är arbetslösa eller jobbar mindre än vad de
skulle vilja göra. Många barn och ungdomar växer
upp med mycket olika förutsättningar. Framför allt
står många människor med utländsk bakgrund utanför
den positiva utvecklingen. Det är inte så vi vill att
samhället ska se ut. Vi socialdemokrater vill med
vårpropositionen ta ett steg för att öka rättvisan och
minska just de klyftor som finns i vårt samhälle.
Sverige ska vara ett land där alla barn får en bra
uppväxt. Så är det inte i dag. Barn till ensamstående
och arbetslösa och barn i stora familjer har det eko-
nomiskt svårare än andra. För att förbättra situationen
har barnfamiljerna därför haft högsta prioritet när de
senaste årens utrymme för ekonomiska reformer har
diskuterats.
Barnbidragen har höjts. Nästa år införs den för-
längda föräldraförsäkringen samtidigt som maxtaxan
ger kraftigt sänkta avgifter i barnomsorgen och för-
stärker familjeekonomin. Då får också barn till ar-
betslösa rätt till förskoleverksamhet. Året därpå, år
2003, införs allmän rätt till förskola för 4-5-åringar.
Det föreslås också i vårpropositionen ytterligare
förbättringar. Det handlar om garantiförsäkringen i
föräldraförsäkringen som fördubblas. Den kommer
ytterligare att förstärkas år 2003 och år 2004. Studie-
bidraget kommer fr.o.m. år 2003 att öka och delas ut
under tio månader. Det innebär att barnfamiljer med
barn som studerar på gymnasiet får en kassaförstärk-
ning på 950 kr. Det är också ett sätt att öka tryggheten
och rättvisan för barnfamiljerna.
En annan viktig och prioriterad grupp är pensionä-
rerna. De senaste åren har en rad reformer genomförts
som förbättrar deras situation. Trots det finns det
många pensionärer som upplever ekonomisk otrygg-
het. Särskilt oroande är naturligtvis att levnadsstan-
darden för pensionärer skiljer sig kraftigt åt beroende
på var i landet de bor. Därför föreslår regeringen nu
att alla pensionärer ska garanteras en viss summa att
leva på efter det av avgiften för äldreomsorgen är
betald, dvs. ett förbehållsbelopp. Dessutom höjs bo-
stadstilläggen ytterligare.
Årets vårproposition innebär också en rad refor-
mer när det gäller tryggheten i arbetslivet. Om ett par
veckor, den 1 juli, höjs både golv och tak i a-kassan.
Samtidigt har arbetet med en ny reformerad arbets-
skadeförsäkring påbörjats, och nya och mer rättvisa
regler kommer att träda i kraft fr.o.m. nästa år. Däri-
genom ökar tryggheten i arbetslivet.
Fru talman! För att sammanfatta är årets vårpro-
position en offensiv för ökad rättvisa. Den innehåller
förbättringar för utsatta grupper och bidrar till att
minska klyftorna i samhället. Men hur ser egentligen
alternativet ut till vårpropositionen och den rättvise-
politik som drivs? Tyvärr innehåller de borgerliga
partiernas reservationer inte några särskilda beräk-
ningar och bedömningar av hur deras egentliga eko-
nomiska alternativ ser ut.
Granskar man sedan de enskilda partimotionerna
och de enskilda reservationerna, eftersom de borger-
liga har egenheten att både ha gemensamma och
enskilda reservationer, får man inte det hela att gå
ihop. Man kan se att det väldigt mycket handlar om
rätt radikala neddragningar av välfärden. Framför allt
finns väldigt många krav och förslag från borgerligt
håll som skulle öka orättvisorna.
Med en moderatstyrd regering skulle 50 000 jobb
inom vården, skolan och omsorgen försvinna. Det
minskar rättvisan. Med en moderatstyrd regering
skulle avgiften till a-kassan höjas med mer än 2 000
kr per person. Det ökar också orättvisorna. Med en
moderatstyrd regering skulle arbetsmarknadspolitiken
skäras ned med resurser motsvarande 60 000 personer
som inte längre skulle få arbetsmarknadsutbildning
och annan meningsfull aktivitet. Det ökar också
orättvisorna, och det ökar arbetslösheten.
Sammantaget skulle en moderat politik såsom den
framställs i reservationerna öka arbetslösheten med
bortåt 3 %. Det skulle innebära långt över 100 000
fler arbetslösa som ett resultat av den moderata poli-
tiken. Men inte nog med det. Med en moderatstyrd
regering skulle nivån i a-kassan, ersättningen i a-
kassan, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen
sänkas från 80 % till 75 %. De arbetslösa, de sjuka
och de föräldralediga skulle straffas ytterligare.
Med en moderatstyrd regering skulle däremot
höginkomsttagarna få en tio gånger så stor skatte-
sänkning som en låginkomsttagare. Det har Folkpar-
tiets och Centerpartiets företrädare ibland satt fråge-
tecken för. Det vore hälsosamt att få ett klart besked
från Folkpartiet och Centern om de tänker acceptera
den moderata linjen om tio gånger så stora skatte-
sänkningar för höginkomsttagare som för lågin-
komsttagare. I sin reservation kallar Moderaterna sin
politik för en politik för människor, men det handlar
egentligen om en politik för ett fåtal rika.
De borgerliga partierna har lagt fram en rad för-
slag på arbetsmarknadsområdet som skulle skrota den
framgångsrika arbetsmarknadspolitik som har halve-
rat arbetslösheten de senaste åren. Det är märkligt att
se hur även andra borgerliga partier nu har tagit in-
tryck av det mycket aggressiva angreppet på arbets-
marknadspolitiken som Moderaterna står för.
Centerpartiet vill t.ex. skära ned resurserna till ar-
betsmarknadspolitiken med 10 miljarder kronor. Det
motsvarar 50 000 platser i Kunskapslyftet och ar-
betsmarknadsutbildningarna. 50 000 arbetslösa skulle
inte längre få chans till en utbildning om Centerparti-
et fick sin vilja igenom.
Folkpartiet vill slopa hela Arbetsmarknadsstyrel-
sen. Man tycker att servicefunktionen i arbetsmark-
nadspolitiken ska privatiseras. Servicefunktionen är
väl arbetsförmedlingen, och den ska privatiseras. Jag
hörde Lars Leijonborg bli tillfrågad om vad som
skulle hända med arbetsförmedlingen i glesbygden
om det bara skulle bli privata lösningar. Då var Lars
Leijonborg för en gångs skull väldigt tydlig i sitt svar
och sade: Det får väl marknaden lösa.
Jag skulle vilja se folkpartiledaren försvara det
uttalandet i Norrlands inland. Jag har svårt att se att
det finns en marknad för privata arbetsförmedlingar i
många av de mest utsatta arbetslöshetsregionerna i
vårt land. Där arbetsmarknadspolitiken behövs allra
bäst vill Folkpartiet lämna de arbetslösa utan skydds-
nät. De ska utsättas för marknadens bedömning av
om det finns möjligheter att starta någon form av
privat arbetsförmedling.
Det är faktiskt ett ganska bra exempel på hur
Folkpartiet blir alltmer nyliberalt. Vad hände med
socialliberalismen, Karin Pilsäter?
Moderaterna vinner ändå tävlan mot Centern och
Folkpartiet. De är mest extrema. De vill halvera an-
slagen till arbetsmarknadspolitiken. Ersättningsnivå-
erna ska sänkas, arbetsförmedlingarna privatiseras
och Kunskapslyftet och arbetsmarknadsutbildningar-
na ska slopas helt.
Hela den borgerliga insatsen handlar helt enkelt
om att man hotar den svenska välfärdsmodellen. Men
man hotar inte bara den svenska välfärdsmodellen,
utan man hotar också den ekonomiska stabilitet som
mödosamt har byggts upp under 90-talet efter det
borgerliga regeringshaveriet i ekonomin 1991-1994.
Nu vill Moderaterna sänka skatterna med 110
miljarder fram till år 2004. Samtidigt vill Centern
satsa på jordbruket, Folkpartiet vill genomföra en stor
handikappreform och Kristdemokraterna vill göra en
stor infrastruktursatsning. Det är helt enkelt en kalkyl
som inte går ihop.
Jag ägnade mitt favoritblad, Grönköpings
Veckoblad, några minuter för ett tag sedan. På första
sidan såg jag en ganska bra koppling till vår budget-
debatt. Under rubriken Borgerlig skuggbudget! stod
det i Grönköpings Veckoblad: "Knappt har kalender-
året tagit sin egentliga början, förrän budgetåret be-
gåvats med två budgetförslag. Senast i denna dubbla
rad är den borgerliga oppositionens skuggbudget,
som å klassiskt vis förenar låga inkomster med höga
utgifter."
Det är visserligen en skämtsam tidning, men de
har oftast väldigt rätt i sina, inte bara skämtsamma
utan mycket pricksäkra, kommentarer.
Det betänkande som riksdagen nu ska fatta beslut
om är ett bra betänkande från finansutskottet. Det
innehåller en politik för ökad rättvisa och trygghet.
Det är en politik för barnen och deras familjer, för de
äldre och för förbättringar i arbetslivet. Den innehål-
ler en lång rad reformer för grupper som har det svårt.
Det är en politik för utveckling och jämlikhet. Det är
en politik som vi kan vara stolta över. Jag ser fram
emot en spännande debatt på grundval av de många
rättvisereformer som finns i vårpropositionen.