Herr talman! Vänstermajoriteten säger att den
svenska ekonomin är stark. Den som reser utomlands
och upptäcker att han eller hon får betydligt mindre
utländsk valuta för de svenska pengarna än tidigare
delar nog inte den uppfattningen. Inte heller upplever
människor det när de ska köpa bensin eller kläder
vars priser har drivits upp av den sjunkande kronan.
De som brottas med arbetslöshet har inte heller upp-
täckt någon större tillväxt i ekonomin. Upplevelsen är
snarare den motsatta. När den svenska kronan tappar
mark är det något som säger att allt inte står rätt till.
När enbart delar av Sverige växer och många ställs
utanför är det tecken på att det fortfarande finns
grundläggande fel i ekonomin.
Vi har fortfarande en haltande arbetsmarknad, hö-
ga offentliga utgifter och ett högt skattetryck. Det är
uppenbart att Sverige kommer att möta nästa låg-
konjunktur med betydande sårbarhet. Regeringens
försummelse att vidtaga nödvändiga åtgärder, när vi
nu har några år av hög tillväxt bakom oss, kommer
obönhörligt att drabba de svaga hårdast när ekonomin
måste stramas åt. Det är inte rättvist.
Herr talman! Landet klyvs regionalt och socialt.
Medan vissa områden växer, tappar andra i tillväxt
och befolkning. Men också mellan individer ökar
klyftorna. De fattiga blir fattigare och de rika rikare.
Lönegapet mellan män och kvinnor ökar. Jämställd-
heten i Sverige går åt fel håll. Långtidssjukskrivning-
arna ökar i en galopperande takt. Nya svenskar får
inte vara med. Det är självklart att Centerpartiet står i
opposition mot en sådan politik. Den sociala klyv-
ningen är en förlust främst för enskilda människor
som ställs utanför samhället, tillväxten och välfärden.
Men det är också en förlust för samhället eftersom
färre tillåts bidra till tillväxten och välfärden. Alla
borde få vara med. Då växer det mer. Egentligen är
det ganska enkelt. Om man skördar på två hektar får
man en större skörd än om man skördar på ett hektar.
Men det är möjligen för enkelt eller för agrart för
många att ta till sig.
Med majoritetens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken, som vi nu ska behandla och
besluta om, kommer klyvningen av landet att fortsätta
och de sociala klyftorna att vidgas ytterligare. Max-
taxan i barnomsorgen gynnar de som tjänar mest.
Familjer som stannar hemma och vårdar barnen eller
inte har något jobb får inget. I trygghetssystemen är
det främst de som redan slagit huvudet i bidragstaket
som ska få ökat ekonomiskt utrymme. De som redan
har ska få mer, medan de som har mindre ska få nöja
sig utan att få eller ska få mindre. Det är förvånande
att en socialdemokratisk regering lägger sådana rikt-
linjer och en sådan politik. Det är lika förvånande att
Vänsterpartiet, som talar så mycket om rättvisa, stäl-
ler upp på en sådan politik.
Herr talman! Sverige behöver en ekonomisk poli-
tik som kan bygga broar över konjunktursvängning-
arna. Det kan inte göras genom ökade offentliga ut-
gifter och höjda skatter. Det är som att hälla bensin på
en eldsvåda. Det blir bara värre. Det ökar sårbarheten
och sänker uthålligheten i tillväxten.
Vi går bara in i nya bidragskaruseller. Det är fel
väg. Det är den redan förda politiken ett tydligt ex-
empel på. När barnfamiljerna fick en barnbidragshöj-
ning med 100 kr vid årsskiftet, som i och för sig
Centerpartiet biföll, var det bara de familjer som inte
hade behovsbaserade bidrag som fick behålla den
standardförbättringen. De familjer som hade bostads-
bidrag eller socialbidrag fick se de bidragen sjunka i
motsvarande grad. Den ekonomiska standardhöjning-
en uteblev för dem. De satt fast i sin bidragsfälla. Det
behövs en annan politisk inriktning, en inriktning som
tar dem ur fällorna och som ger människor möjlighet
att växa och utvecklas.
Vi förespråkar en politik för uthållig tillväxt som
bäddar för att möta sämre tider. Vi vill hålla tillbaka
den offentliga utgiftsexpansionen, sänka skatter och
fortsätta att amortera på statsskulden. Vi vill stärka
näringslivets konkurrenskraft, minska byråkrati och
krångel, satsa på utbildning och infrastruktur. Vi vill
fortsätta en ansvarsfull linje för att ge statens finanser
stabilitet och för en långsiktigt uthållig tillväxt för att
gynna investeringar och företagande. Den gemen-
samma reservation som vi lagt tillsammans med Mo-
deraterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna utgör en
bra grund för den långsiktiga inriktningen av den
ekonomiska politiken.
Vi vill sänka skatterna för dem som har störst be-
hov, för låg- och normalinkomsttagare, och inte för
dem som skriker högst. Genom en kombination av en
skatterabatt lika för alla och en förvärvsrabatt för
arbetsinkomster undviker vi marginaleffekter. Det
blir lönsamt att gå från arbetslöshet till arbete. Det
främjar tillväxt, kostar mindre för staten och värnar
de svaga grupperna.
Vi vill stärka kommunernas egen skattebas och
göra kommunerna mer självständiga. Med vår skatte-
rabatt i stället för grundavdrag får kommunerna be-
hålla en större del av sitt skatteunderlag. Skattera-
batten ger dessutom en större procentuell höjning av
skatteunderlaget i låginkomstkommuner än i högin-
komstkommuner.
Trots att ett sådant förslag dessutom lindrar kra-
ven på en kommunal skatteutjämning är en sådan helt
nödvändig för att ge likartade förutsättningar för alla
kommuner att utvecklas. Det handlar om solidaritet,
om rättvis fördelning och om minskade klyftor.
Från Centerpartiets sida ser vi det angeläget att
försvara de grundläggande principerna i skatteutjäm-
ningssystemet som en viktig del i en kraftfull ekono-
misk politik.
Herr talman! Några ord om fastighetsskatten. Frå-
gan är hur länge regeringen med hjälp av sina stöd-
partier ska hålla på att skatta folk från hus och hem.
Det är precis det som sker nu i vissa områden i landet.
De som får lämna är de som inte har stora kontanta
tillgångar och höga löpande inkomster. I stället för att
höja fastighetsskatten måste den sänkas.
Hade Miljöpartiet haft viljan att sänka fastighets-
skatten kunde det redan varit gjort. De hade bara
behövt rösta med oppositionen här i kammaren nyli-
gen. Då kunde alla fastighetsägare ha rivit sönder sina
meddelanden om de nya taxeringsvärdena. De gamla
hade gällt och en procentsats på 1,2 % tillämpad på
förra årets taxeringsvärden hade gett alla en sänkt
fastighetsskatt. Men se det gick inte. Frågan är varför.
Herr talman! En av grundförutsättningarna för att
kunna åstadkomma livskraft i hela landet är väl fun-
gerande kommunikationer och en väl underhållen
infrastruktur. Det som nu pågår på infrastrukturområ-
det är en ren och skär misshushållning med in-
frastrukturkapitalet. Eftersläpningen av underhållet
uppgår till hisnande 13 miljarder kronor. I det läget är
det berättigat att fråga: När kommer regeringen till
skott? När kommer infrastrukturpropositionen? När
ska flaskhalsarna i järnvägssystemet åtgärdas?
Centerpartiet föreslår en ökning av anslaget med
6,6 miljarder kronor för att främst främja drift och
underhåll av vägnätet men också för att förbättra för
järnvägen. Det har tyvärr utskottsmajoriteten av-
styrkt.
Ett bra företagsklimat är nödvändigt för att fler fö-
retag ska startas och för att företag som har viljan att
växa även får möjlighet att göra det. Vi vill behålla
och öka rådgivningen och stödet till kvinnlig företag-
samhet. Vi vill ta bort konkurrenshämmande regel-
verk. Vi vill satsa på riskkapitalförsörjning via lokala
riskkapitalbolag. Vi vill sänka förmögenhetsskatten
och arbetsgivaravgifterna.
När 700 000 människor är utan arbete i en hög-
konjunktur är det uppenbart att företagsklimatet
måste förbättras och arbetsmarknadspolitiken förnyas
och decentraliseras. Arbetsmarknadspolitiken måste
inriktas på att sätta människor i arbete, inte låsa in
dem i en rundgång av bidrag och åtgärder.
Herr talman! Det är oförsvarligt att var fjärde elev
i dag lämnar grundskolan utan godkända betyg och
tillräckliga kunskaper. men det är om möjligt ännu
värre att skillnaden mellan kommunerna av andelen
elever som inte når målen varierar mellan 3 och 42 %
över landet. Tala om regional och social klyvning!
Regeringen centralstyr resurser och sätter kvali-
teten i undervisningen på undantag. Vi vill i stället
fokusera kunskapsmålen i skolan. Vi föreslår en sats-
ning på grundskolan på totalt 9,8 miljarder kronor
under perioden.
Vi vill ge eleverna en utbildningsgaranti i gymna-
sieskolan och ett bättre studiemedelssystem som
tillsammans med skattereformen gör det möjligt för
personer också från studieovana hem att ta steget in i
högskolan.
Herr talman! Jag har i mitt anförande pekat på en
rad brister i regeringens ekonomiska politik. Det är
inte svårt. Men jag har också visat att det inte behöver
vara så. Det finns sätt att bryta den regionala och
sociala klyvningen.
Genom målmedvetna och strategiska satsningar
på grundläggande områden som ökar människors
sjävbestämmande och livskvalitet kan vi samla landet
och stärka ekonomi och tillväxt. Frågan är om majo-
riteten verkligen vill.
Jag skulle vilja fråga finansutskottets ordförande
och finansministern: Hur ska ni kunna åstadkomma
långsiktig tillväxt i ekonomin och rättvis fördelning
med ökade offentliga utgifter och ett högt skatte-
tryck? Varför sätter ni infrastrukturen i strykklass?
Varför är ni så passiva när det gäller de galopperande
långtidssjukskrivningarna, och när ska ni kapitulera
för den höga fastighetsskatten?
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1, 3 och 9.