Fru talman! Jag ska göra exakt det som jag gjorde
igår, nämligen läsa upp den mening som utgör vår
ståndpunkt: "I ett reformerat system måste denna s.k.
pomperipossaeffekt avskaffas". Det är möjligt att Jan
Bergqvists fantasi inte sträcker sig så långt som till att
detta skulle kunna ske på flera olika tekniska sätt,
men jag tror att andra människor har den fantasin att
de förstår att det kan ske med många olika metoder.
Ståndpunkten, som Centerpartiet har ställt sig bakom,
är att man vill förändra pomperipossaeffekten. Så var
det bra med den saken. Sedan behöver inte Jan
Bergqvist säga att jag är vårdslös när jag läser högt.
Det tycker jag är en mycket tråkig debattstil.
Så till arbetsmarknadspolitiken. Om man ska nå
de mål som vi sätter upp måste man inte bara ha tek-
niska målsättningar, som att halvera bidragsberoen-
det, utan man måste också komma med reformer. Det
är självklart att det i en sådan debatt även inom Folk-
partiet finns medlemmar som skriver insändare till
tidningen Nu och som därmed ger Jan Bergqvist
möjlighet till högläsning. Vi har en livaktig debatt om
hur vi ska göra med de här frågorna.
Problemet för er är att ni tycker att den stora be-
tongklossen AMS är så bra att ingenting behöver
göras, men det är ju uppenbart. Varje dag kommer det
rapporter från IFAU, från SNS, från arbetsförmedla-
re, från AMS-chefen och från alla möjliga. Från rege-
ringen kommer det propositioner som tydligt klargör
att det inte fungerar. Då är vi beredda att göra en
större förändring. Den beskrivs inte i detalj i vår mo-
tion när det gäller vårpropositionen, precis som era
förslag inte beskrivs i detalj i er vårproposition; i
själva verket beskrivs de nästan inte alls.
Vi kommer att återkomma med betydligt mer de-
taljerade förslag. Då kan vi diskutera delar i detta. Jag
kan förstå om folk som tror att man på några rader
har beskrivit helheten undrar om man inte har fångat
in alla detaljer. Självklart är det så, men jag tycker att
det är mycket mer oroande att ni som ändå styr det
här landet värjer er så för verkligheten för de männi-
skor som sitter i väntrummen ute på arbetsförmed-
lingar och den frustration som arbetsförmedlarna
själva känner.