Herr talman! Våren som nu håller på att gå över i
riktig sommar är ju förnyelsens tid. När man läser i
vårpropositionen, som har ett alldeles nytt designat
omslag, får man en känsla av att regeringen och dess
supportpartier har varit väldigt inspirerade av den
sång vi brukar sjunga på våren: Den blomstertid nu
kommer. Vi har väl alla varit på skolavslutningar.
Den blomstertid nu kommer, och den kommer av
sig själv.
Vi liberaler och vi i de borgerliga partierna har
nog låtit oss inspireras betydligt mer av en modernare
skolavslutningssång, nämligen Idas sommarvisa som
börjar så här: Du ska inte tro det blir sommar ifall inte
nån sätter fart.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte tror att
allt redan är gjort utan att det faktiskt behövs någon
som sätter fart. Vi politiker har vår uppgift - inte att
sitta och gnugga händerna av förnöjsamhet över nåd-
da segrar eller goda konjunkturer som man kan hop-
pas på, utan vår uppgift är att skapa förutsättningar
för en varaktigt god växtkraft, en varaktigt god till-
växt och varaktigt goda villkor för att välståndet ska
öka.
Det är därför som vi i Folkpartiet liberalerna och
de andra borgerliga partierna har lagt fram ett gemen-
samt förslag till inriktning på den ekonomiska politi-
ken där det övergripande målet är att öka Sveriges
växtkraft. Det behövs verkligen förnyelse. Diskussio-
nen handlar ju ibland om förnyelse av politikens
former, och de kan sannerligen behöva förnyas. Men
det behövs också en förnyelse av innehållet.
I går fick vi veta att Socialdemokraterna så till den
milda grad är mot förändringar att de inte ens vill
reformera arbetet med vårpropositionen så att det
skulle kunna handla just om inriktningen på den eko-
nomiska politiken och de långsiktiga frågorna. Det
var inte utan att jag återigen slogs av att Socialdemo-
kraterna verkligen är genuint konservativa i den be-
märkelse som ståupparen Ronny Eriksson har talat
om: Konservativa är de som vill bevara det som forna
tiders konservativa bekämpade.
Någonstans är det så att till varje systemreform
och förändring har ni släpats, mer eller mindre mot-
villigt och baklänges. När det väl är genomfört ska
man sedan bita sig fast i detta. Tidigare talare här har
gett en lång rad exempel på hur ni motvilligt släpats
bit för bit under 90-talet. Under en tid - i slutet av 80-
talet och i början av och en bit en in på 90-talet -
genomfördes ju en mängd reformer. Vi brukar räkna
upp dem: pensionsreform, skattereform, självständig
riksbank, inflationsbekämpning osv. Men sedan var
det på något sätt som att luften gick ur er när det
gällde att fortsätta med det här reformarbetet. Dels
bytte ni till de samarbetspartner som blev just vad vi i
Folkpartiet varnade för, nämligen en stoppallians.
Dels kom den goda internationella konjunkturen, och
då var det på något sätt bara att sätta sig ned och
sjunga Den blomstertid nu kommer.
Men riktigt så bra som det alltid sägs är ju inte lä-
get. Dels har väldigt många enskilda personer i vårt
land på något sätt upplevt att de goda tiderna gått dem
i stort sett spårlöst förbi. Dels är det så att väldigt
mycket av de systemfel som finns mycket tydligt
kommer i dagen nu när konjunkturavmattningen är ett
faktum.
Herr talman! Jag skulle kunna ägna väldigt myck-
et av min talartid här åt att gå på djupet i fråga om
inte bara de orosmoment utan också de konkreta
problem som finns. Men det har Bosse Ringholm
säkert redan inskrivet i sitt manus. I och för sig spelar
det väl ingen roll vad jag säger, för han brukar säga
att jag är en dysterkvist. Dock tänkte jag mycket
översiktligt påpeka att vi har en kraftig kronförsvag-
ning. Denna är ett betydligt större problem än reskas-
san vid en Mallorcaresa. Jag skulle önska att Sverige
fick en finansminister som förstod det.
Varslen om uppsägningar ökar mycket kraftigt.
Antalet konkurser ökar kraftigt. Industribarometern
från häromdagen visar på en fortsatt nedgång. Hu-
vudkontoren flyttar ut. Spelar det någon roll? kan
man fråga sig. Ja, enligt SNS forskningsrapport från
häromdagen spelar detta återigen en mycket stor roll
för Sverige - för spetskompetens och management-
kompetens, för att vi ska ha avancerad kunskapsin-
tensiv verksamhet här och för att strategiska beslut
ska fattas i vårt land därför att det är av stor betydelse
för vad som händer här sedan.
Listan på alla de stora företag som har flyttat ut,
som antingen köpts upp eller som flyttat ut på egen
hand, kan göras mycket lång - från ABBA till Volvo
Personvagnar i bokstavsordning.
Företagandet går ned. Det tror man inte men så är
det. I dag är företagarna 3 800 färre än vid regerings-
skiftet 1994. Och vad värre är: Den uppgång som
pågick under flera år har brutits, så under det senaste
året har det blivit 8 000 färre företagare.
Sedan har vi långtidssjukskrivningarna - detta
enorma mänskliga lidande. I dag presenterar, inte helt
oväntat, vår lokaltidning här, Dagens Nyheter, att
rehabiliteringspengarna nu, när knappt halva året gått,
i stort sett är slut. Man påtalar också att varje krona
som sätts in för rehabilitering ger nio tillbaka. Varför
låter man sjukskrivningskostnaderna och allt det
mänskliga lidandet springa i väg i stället för att försö-
ka göra någonting åt det?
Samtidigt som vi alltså har kvarvarande problem
står vi inför stora utmaningar. Jag ska inte tala om
problem, för de utmaningarna handlar om lösningar.
Det handlar ju om att skapa en bättre värld och en
bättre tillvaro. Men detta kräver en förändring av
politiken, av de villkor som människor ska verka och
agera under.
Jag skulle också vilja nämna den stora utmaning-
en med globaliseringen. Sverige är ett litet öppet land.
Världen växer, inte bara för oss utan för människor
över hela jordklotet. Vi måste se till att fler får dra
nytta, får dra fördel och får njuta frukterna av globali-
seringens fördelar. Då krävs det en ökad satsning på
frihandel, på internationellt samarbete och också på
ett ökat och bättre fungerande u-landsbistånd från oss
som ändå relativt sett har det väldigt bra ställt.
Dock blir man lite beklämd när man - visserligen
genom ett tidningsreferat, men ändå - får veta att
handelsministern i mångt och mycket sympatiserar
med en organisation vars syfte är att krossa, stoppa
och förbjuda den typen av förändringar.
Demografin - ett svårt ord - handlar om att vi
som blir äldre och äldre blir alltfler. Ja, alla blir ju
äldre för varje år som går, men förändringen är att det
blir fler i de övre åldersgrupperna och färre som är i
normalt yrkesaktiv ålder. Den tid som vi arbetar blir
kortare och kortare.
Vad handlar det då om? Jo, det handlar om att se
till att fler människor vill, kan och orkar arbeta mer
och tycker att det lönar sig och är mödan värt. Det
handlar både om att få fler att vilja arbeta mer och om
att få fler att kunna komma tillbaka till ett arbetsliv
från arbetslöshet och sjukskrivning.
Vidare har vi den sociala segregationen. Väldigt
många människor som är invandrare bor i utsatta
förorter och har ett enormt utanförskap visavi det
samhälle som vi andra lever i. Det handlar inte bara
om arbetslöshet utan också om ett totalt utanförskap.
Agne Hansson har tidigare här mycket vältaligt
pratat om den regionala segregationen.
Till sist skulle jag vilja lyfta fram den utmaning
som ligger i att verkligen se till att vi får ett jämställt
samhälle där kvinnor och män kan vara bara männi-
skor och leva och verka på lika villkor efter sina egna
förutsättningar.
Bosse Ringholm har vid ett tidigare tillfälle här
citerat Bertil Ohlin. Men jag tror inte att han visste att
det var det han gjorde när han sade att det måste löna
sig att arbeta. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram ett
annat av Bertil Ohlins välkända teman, nämligen att
vi måste vårda de välståndsbildande krafterna. Det är
bara den privata sektorn som kan vara skattebas.
Offentlig sektor kan aldrig finansiera sig själv. Därför
är det så viktigt för oss liberaler, som har höga ambi-
tioner inom välfärdspolitikens område, att se till att
vårda de välståndsbildande krafterna. Välstånd måste
skapas innan det kan fördelas. Det tror jag är en san-
ning som man skulle behöva fundera mycket mer på
inom det styrande blocket.
Svensk ekonomi är i mycket stort behov av sys-
temreformer. Vårt budgetalternativ innehåller åtta
sådana, och de handlar väldigt mycket om att minska
konjunkturkänsligheten, öka växtkraften, öka utbudet
av arbetskraft, öka antalet företagare, pressa ned de
höga svenska priser som vi ser varje dag när vi går till
affären samt hålla inflationen nere.
Det djupare syftet med det är dock inte de här sa-
kerna, utan det handlar om att ge människor nya möj-
ligheter. Långtidsarbetslösa ska få jobb och själv-
känsla och kunna försörja sig själva. Idérika männi-
skor ska våga ta språnget och veta att om jag lyckas
finns det någonting där för mig, någonting annat än
den vanliga svenska jantelagen som säger: Kom inte
här och tro att du är någonting!
Stressade och utbrända människor måste hitta till-
baka till hälsa och framtidstro. Det måste finnas möj-
ligheter att på olika sätt komma tillbaka till yrkesli-
vet. Människor måste få större marginaler och mindre
marginaleffekter; detta för att få mer ekonomisk var-
dagsmakt och mer makt att bestämma hur man själv
vill ha det.
Detta med att ge människor nya möjligheter och
att ge människor makt över sin vardag är så att säga
det djupare syftet med den ekonomiska politiken. Då
behövs det systemreformer, inte bara ett plottrande
mellan anslagen under utgiftsområden. Vi skisserar i
vårt förslag många sådana reformer.
Det handlar om en skattereform som gör att det
lönar sig att arbeta, spara och ta risker. Den styrande
sidan har egentligen ingen inriktning på skattepoliti-
ken.
Det handlar om att sänka marginalskatter och
marginaleffekter, i både höga och låga inkomstlägen.
Fastighetsskatten behöver jag kanske inte uppbåda
mer tid för. Det spelar nästan ingen roll var man finns
i Sverige när det gäller de besked som kom fram på
vårkanten då man hade hoppats på en blomstertid. I
stället sitter man där med beskeden. Vad fick ni?
46 % i fastighetsskattehöjning satt mina grannar
hemma och förfasade sig över. De ville att jag skulle
förklara hur det kunde komma sig att man helt plöts-
ligt skulle betala 46 % mer i fastighetsskatt när man
har så mycket andra utgifter att försöka klara av.
Det behövs en företagarreform som gör att vi får
ett bättre företagsklimat i Sverige så att stora företag
tycker att Sverige är ett bra ställe att verka i och agera
utifrån men också så att små företag kan startas, dri-
vas och växa. När vi har ett avtagande företagande
och en stor utflyttning av storföretag tycker jag att det
borde vara en mycket allvarlig larmklocka, men vi ser
i stort sett ingenting av detta från de styrandes sida.
Det behövs en socialförsäkringsreform. Vi pekar
på många olika problem i det nuvarande systemet. I
grunden behöver socialförsäkringarna reformeras,
och jag måste säga att det är väldigt trist att det inte
ens på den punkten finns något gehör från vänstersi-
dan. Det behövs en rejäl socialförsäkringsreform. Till
att börja med behöver tilltron till försäkringarna åter-
upprättas på så sätt att den del av inkomsten som
faktiskt är försäkrad höjs. Det måste finnas ett bättre
samband mellan de avgifter man betalar och de för-
måner man får. Därför har vi föreslagit ett återstäl-
lande till 80 % av inkomsten även för dem med lite
högre inkomster redan nu meddetsamma och att man
återställer änkepensionerna.
Det behövs en kunskaps- och bildningsreform. Är
det någonting som handlar om att vårda de välstånds-
bildande krafterna och om att ge var och en av oss,
inte bara dem som har det väl förspänt, goda förut-
sättningar att bygga sin egen framtid så är det en
skola som ger alla barn chansen genom att satsa på
kunskap.
Mycket har nämnts om en infrastrukturreform. Jag
kan personligen bara vittna om hur man varje morgon
sitter med hjärtat i halsgropen på Årstabron med alla
stoppsignaler för att det är ett sådant tryck att ta sig
över den s.k. getingmidjan. Detta är någonting som
lamslår den här innerstaden, och infrastrukturproble-
men är stora över hela landet.
Det behövs en globaliseringsreform så att vi pa-
rallellt med globaliseringen av handeln också globali-
serar solidariteten.
Det behövs en arbetsmarknadsreform för en bättre
fungerande arbetsmarknad. Framför allt gäller det
arbetsmarknadspolitiken, som ju inte fungerar som
det är i dag, det är alldeles uppenbart. Vi vill ha radi-
kala förändringar på det området.
Det behövs en jämställdhetsreform. Ett mer jäm-
ställt arbetsliv är också ett av de bästa sätten att få fart
på tillväxten, att se till att vi kan använda hela be-
folkningens skaparkraft, kunskap och kompetens och
se till att kvinnor får samma möjligheter som män
traditionellt alltid har haft. Vi kommer aldrig att kun-
na bekämpa de orättvisa lönerna så länge man låser in
en så stor del av kvinnorna och en så stor del av eko-
nomin i stela former i den offentliga sektorn. I värl-
dens mest jämställda land ökar löneskillnaderna. Det
tycker jag är ett bra betyg på hur mycket politiken
handlar om skryt och retorik och på hur lite den
handlar om konkreta förändringar.
Herr talman! Majoriteten har en del ganska intres-
santa invändningar mot vårt budgetalternativ. Det
kokar egentligen ned till att de inte tycker att våra
besparingar är tillräckligt varaktiga, dessa 2,5 + 5
miljarder. Det är i en budget på över 800 miljarder.
Det är med andra ord 1 % man invänder mot. Då vill
jag bara påpeka, trots att min talartid går, att det är
samma belopp som vår budgeteringsmarginal är stör-
re än er med. Skulle vi tillämpa samma budgete-
ringsmarginal som ni faller alltså era invändningar
platt till marken.
Dessutom visar nutidshistorien att ni på punkt ef-
ter punkt kommer traskande. Det kan man visa på
arbetsmarknadspolitikens område. Det gäller också de
lokala investeringsprogrammen och många andra
exempel. Man behöver bara gå ett eller två år tillbaka
så ser man att era förslag kommer något halvår eller
något år efter våra. Har ni inte större invändningar än
så mot vårt budgetförslag tycker jag att det verkar
tråkigt att ni har lagt fram ert eget.
Herr talman! Som jag har försökt skissera står vi
nu inför mycket stora utmaningar. Vi har många
problem, och vi har stora utmaningar att ta tag i. Det
är uppenbart att det krävs en ny regering för att det
riktigt ska hända något. Ytterst handlar det här om att
ge enskilda människor nya möjligheter och makt i
sina egna liv. Jag yrkar bifall till reservation 1 och
reservation 10.