Herr talman! Med en borgerlig regering kommer
vi bl.a. att kunna börja avveckla fastighetsskatten. Då
kommer vi direkt att kunna påbörja sänkningen av
den skatt som drabbar mängder av hushåll och mäng-
der av familjer på ett orättfärdigt och orättvist sätt
utan någon hänsyn till försörjningsbördan, utan någon
hänsyn till vilka inkomster man har - bara beroende
på var man råkar bo.
Fastighetsskatten är en skatt som slår rakt mot en-
skilda människors trygghet. Det kan gälla fiskaren
som bor på en gård och fastighet som har tillhört hans
familj i generationer och som inte längre har möjlig-
het att bo kvar. Det kan gälla barnfamiljen som med
de bästa förhoppningar har sparat och slitit för att
kunna bo på ett bra sätt och som plötsligt drabbas av
en höjning av skatten som kan motsvara 1 000 eller
2 000 kr i månaden. Detta är bara beroende på var
man bor, utan att man för den skull har större möjlig-
het att betala och utan att man kan klara av den kost-
nad som skatten innebär.
Man kan fråga sig - och jag skulle vilja rikta den
frågan till finansministern - varför en lärare, en sjuk-
sköterska, en polis eller en brandman betala så
enormt mycket högre skatt bara för att han eller hon
råkar bo i något av våra storstadsområden? Vilken är
själva grundläggande rättfärdighetstanken? Jag hade
velat fråga finansministern om han hade varit här,
men hans medarbetare kan säkert vidarebefordra
frågan: Vari ligger rättfärdigheten? Vad tänkte ni på
när ni formulerade en skatt som slår så uppenbart
orättvist och svårt mot enskilda människor?
Den innebär för många människor att de inte
kommer att kunna bo kvar i det hus och det hem som
man har. Den innebär också att vanliga människor
inte kommer att kunna bo i vissa delar av våra stor-
stadsområden. Fastighetsskatten innebär inte bara en
politik för social otrygghet, utan det är också en poli-
tik för en växande segregation.
Man kan fråga sig: Varför ska denna skatt slå så
hårt? Det har finansministern svarat på i ett brev som
jag tycker bör komma kammaren till del. Han har
svarat en bekymrad väljare så här - och jag citerar:
"Du kan göra tankeexperimentet att du, i stället
för att bo i din egen fastighet, väljer att hyra ut huset.
Du kan då i normalfallet ta ut en månadshyra som
överstiger de löpande drift- och underhållskostnader-
na. Detta 'mervärde' slipper du betala om du själv bor
i huset. Du har således en inkomst av din fastighet.
Inte i pengar men i form av värdet på det egna boen-
det."
Herr talman! Detta är ett synsätt som innebär oer-
hört långtgående möjligheter för var och en som vill
beskatta vanliga människor. På samma sätt skulle
man nämligen kunna få inkomster av att hyra ut sin
bil, sin kavaj, sina böcker eller vad som än kan tänkas
sägas. Jag skulle vilja fråga finansministern vari det
rimliga och rättfärdiga ligger i att beskatta människor
för en inkomst - för det är det han säger - men en
inkomst som de inte har. Dessutom får detta de up-
penbara konsekvenser som det får.
Om ni inte ändrar er hållning i fastighetsskattefrå-
gan så kommer denna fråga att förfölja er under hela
valrörelsen, och den kommer att vara en av de frågor
som medverkar till att vi får en ny regering - inte för
att det är en populistisk fråga utan för att det är en
rättfärdighetsfråga. Den är också ett uttryck för en
annan syn på politiken, där vi från borgerligt håll vill
slå vakt om den välfärd som bärs upp av enskilda
människor och där enskilda människors trygghet går
före de stora systemens krav.
Herr talman! Fastighetsskatten är nämligen ett led
i en högskattepolitik som i en öppen värld kommer att
leda till att mer och mer av skatterna kommer att
belasta låg- och medelinkomsttagarna. Vi ser redan
denna utveckling ske i det svenska samhället. Vi har
sett det genom att bensinskatter och energiskatter
stiger snabbare än andra skatter. Vi har sett det i form
av fastighetsskatten och dess utveckling under 1990-
talet. Vi ser det i form av att det är kommunalskatter-
na som kommer att spela en allt större roll i skatteut-
taget. Vi ser det också i sådana praktiska exempel
som att låg- och medelinkomsttagare och pensionärer
får bära en tyngre skattebörda medan man sakta bör-
jar göra undantag för olika grupper som miljardärer
och utländska höginkomsttagare.
Herr talman! Detta är en högskattepolitik som le-
der till en lång rad olika sociala orättfärdigheter. Jag
vet nämligen att finansministern här i dag inte kom-
mer att kunna förklara varför pensionärer, som har
sparat i hela sitt liv, nu ska betala högre skatt och
förmögenhetsskatt medan miljardärer ska slippa. Han
kommer inte att kunna förklara varför låg- och me-
delinkomsttagare ska betala världens högsta skatter i
Sverige medan man sänker skatten för utländska
höginkomsttagare.
Detta är en högskattepolitik som kommer att leda
till svagare och svagare skattebaser och som kommer
att leda till att företag, investeringar och sparande
flyttar ut ur landet vilket i sin tur kommer att tvinga
fram ännu tyngre skattebelastning på de skattebaser
som finns kvar i landet. Samtidigt kommer man för
låg- och medelinkomsttagare att tvinga fram nya
besparingar genom de rörliga skattebaserna. I stället
för att få lägre skatt kommer de att få lite högre skatt
och lägre bidrag. Det är en kniptång som är resultatet
av högskattepolitiken. Vi ser dess resultat redan nu i
form av fastighetsskattepolitiken.
Herr talman! Vad vi talar om och vad vi ser fram-
för oss är i själva verket ett vänsterblock som är så
upptaget av sina inre motsättningar att det inte förmår
att driva en offensiv politik. I stället ser vi en defensiv
anpassningspolitik där ingen förändring kommer utan
att omvärlden har tvingat fram den. Varje förändring
blir den minsta möjliga. Det är detta som i grunden
leder till att Sverige har en eftersläpning.
Det som vi ser i dagens betänkande är alternativet.
Det är en offensiv reformpolitik som bygger på en
respekt för enskilda människors frihet och välfärd
men som också bygger på en insikt att det är genom
företagande och arbete som vi kan bygga och ut-
veckla detta land. Vi, de fyra borgerliga partierna,
sätter gemensamt målet att nu genomföra en reform-
politik som ska göra att Sverige kan ha en långsiktigt
uthållig tillväxt på 3 %.
Vi visar de förändringar som krävs för att detta
ska kunna bli av. Det visar vi genom att öppna för
avreglering inom sjukvården så att vi kan få privata
alternativ, en valfrihet och en dynamisk utveckling
som inte bara gör att sjukvården blir bättre för den
enskilde utan som också leder till att sjukvården kan
bli en dynamisk del av den tillväxt som Sverige be-
höver. Vi visar på motsvarande sätt hur man kan
bejaka de nya alternativen inom skolan och på det
viset få en förnyelse av en av de viktigaste sektorerna
i vårt samhälle, nämligen kunskapssamhället.
Vi visar hur vi kan öppna gränserna mellan of-
fentligt och privat och därmed öppna arbetsmarkna-
den för både kvinnor och män och skapa nya tankar
och nya initiativ. Vi visar hur arbetsmarknaden kan
avregleras och öppnas så att fler kan få arbete och
förmedlingen av arbete kan fungera bättre.
Vi har en politik som innebär att barnfamiljer kan
välja barnomsorg och som innebär att man i alla de
familjer där man sliter hårt ska kunna ha lättare att
förena arbete med familj både genom barnomsorgen
och genom att man lättare ska kunna få hushåll-
stjänster.
Vi visar att man kan se till att förändra den ut-
veckling som i dag innebär att företagens huvudkon-
tor flyttar utomlands. Vi kan förändra den genom att
förändra företagarklimatet och förutsättningarna för
forskning och utveckling i vårt land. Vi visar att man
kan bekämpa sjukfrånvaron. Där vi i dag kan konsta-
tera att regeringen har gett upp och inte längre har
pengar för rehabilitering anvisar vi gemensamt resur-
ser och pengar för att sjuka människor ska kunna blir
friska och för att försäkringskassor ska kunna se till
att var och en så snabbt som möjligt kan komma
tillbaka till arbete.
Herr talman! Det är en offensiv reformpolitik,
men som alltid - och det är så kännetecknande - står
socialdemokratin mot de förändringar och reformer
som vi talar om.
Så var det med barnomsorgen. En gång i tiden när
man talade om trefamiljsystem var Socialdemokra-
terna emot det. Familjedaghem var de emot. Föräld-
rakooperativ var de emot. Personalkooperativ var de
emot. Privata daghem var de emot. Så var det med
uthyrningsföretag - dem var de emot. Bemanningsfö-
retag var de emot. Privata arbetsförmedlingar var de
emot. Telemarknadens avreglering var de emot. Fri
etablering inom sjukvården var de emot. Privata ra-
dio- och TV-kanaler var de emot. Privat sjukvård var
de emot.
Det finns inte ett område i det svenska samhällets
förändring under 90-talet där socialdemokrater inte
har varit emot. Ibland har ni tvingats ge er, ibland har
ni kunnat återställa. Men ni har alltid varit emot. Ni är
inte längre en arbetarrörelse för ett uppbrott från det
gamla samhället. Ni är en motståndsrörelse mot det
nya.
Det är vad som leder till att Sverige har en efter-
släpning av betydande slag. För att bekämpa förnyel-
sen väljer ni ut de politiker i landet som gör vad de
kan för att förnya Sverige. Ni har plötsligt bestämt er
för att bekämpa den moderata borgerliga politik som
bedrivs i Stockholm. Det är mycket underligt.
Vad är egentligen problemet i Stockholmsregio-
nen eller i de andra regionerna i Sverige där vi sedan
lång tid tillbaka har en borgerlig och moderat politik?
Vi har lägre skatter, kortare vårdköer och fler alter-
nativ. Det naturliga vore att socialdemokraterna i
stället bestämde sig för att ta Norrlandsregionen och
Norrlandspolitikerna i örat.
Vad finner vi om vi tittar på Norrbotten och de
andra Norrlandslänen? Jo, där är skatterna som högst.
Men det är dessutom så att där är skatteinkomsterna
och de samlade inkomsterna per capita högre än i
t.ex. Stockholmsområdet.
I Norrbotten disponerar man ungefär 35 000 kr
per person och i Stockholm ungefär 25 000 kr per
person i samlade inkomster. Likväl är köerna så
mycket längre i Norrbotten, likväl är arbetslösheten
så mycket högre, likväl är tillväxten så mycket sämre
och likväl är de privata alternativen så mycket färre.
Varför, finansministern eller Jan Bergqvist, be-
kämpar ni en politik som ger kortare vårdköer, ger
människor större möjligheter och ger människor mer
välfärd? Varför gör ni det? Jo, svaret är mycket en-
kelt. Med den socialdemokratiska politiken blir det
politikerna som har makten och inte de enskilda män-
niskorna. Det är just det som är problemet. Därmed
stryper ni den tillväxt som skulle kunna vara möjlig.
Jag ska ta ett konkret exempel. Det gäller utprov-
ning av hörapparat, som för en äldre människa eller
en människa som får svårt med hörseln är en oerhört
avgörande sak. Det kan i Norrbotten och i de andra
socialdemokratiska länen ta mer än två år. Det är de
län som har haft socialdemokratisk politik under
längst tid av alla och som egentligen är de bästa ex-
emplen på socialdemokratisk politik. I Stockholm
behöver det inte ens ta några veckor.
Var och en kan tänka sig var vi helst vill bo när vi
börjar höra dåligt, i det socialdemokratiskt styrda
Norrbotten eller i det borgerligt styrda Stockholm. Vi
kan gå vidare och visa exempel på område efter om-
råde. När vi behöver sjukvård och inte långa vårdkö-
er, vart vill vi då vända oss?
Hur kan det komma sig att där socialdemokraterna
har styrt som mest och som längst fungerar den of-
fentliga sektorn och välfärden som sämst och att
människor där har minst förutsättningar? Hur kan det
komma sig? Jo, därför att ni bekämpar de förändring-
ar som ger människor ökade möjligheter.
Det är mot detta som vi borgerliga sätter upp en
ny politik för ett nytt Sverige som bygger på respekt
för enskilda människor och som också ger oss till-
växtkraft. Den tillväxtkraften är nödvändig för att vi
ska kunna möta globaliseringen och en åldrande be-
folkning, för att vi ska kunna säkra att alltfler männi-
skor kan få ett arbete och en trygghet i vårt samhället
och för att vi ska kunna säkra att enskilda människor
kan känna social trygghet.
Detta är avgörande. Vi har de senaste veckorna
och månaderna sett varför. Sedan ett halvår tillbaka
har vi sett hur den svenska kronkursen sakta men
stadigt har vikt ned. Det är ett långsiktigt förlopp som
har pågått sedan 1996. Bara under det senaste året har
svenska folket förlorat 10 % i köpkraft.
Det är långt mer än de bidrag som finansministern
kommer att tala om sedan när han dyker upp, eller
som också Jan Bergqvist kommer att tala om senare.
Svenska folket har förlorat i köpkraft på grund av att
tillväxtkraften i den svenska ekonomin inte finns där.
Det handlar inte om, som en del försöker påstå, ett
dollarfenomen. Vi har förlorat mot yenen, den mexi-
kanska peson, zlotyn, euron och pundet. Inom område
efter område har vi blivit fattigare. Vi är tillbaka i den
flytande devalveringspolitik som urholkat samhällets
välfärd och välstånd.
Det är mot detta, herr talman, denna brist på eko-
nomisk politik, denna brist på möjlighet och förmåga
att ge landet tillväxtkraft och denna ovilja att ge en-
skilda människor mer frihet som det finns ett starkt
och tydligt borgerligt alternativ för alla medborgare i
hela landet.
Det är vad dagens betänkande handlar om. Det är
mot den bakgrunden som jag yrkar bifall till reserva-
tionerna 1, 2 och 4.