Fru talman! Jag vill börja med att tacka Jan
Bergqvist, finansutskottet och Miljöpartiet för det
goda samarbete som vi har haft. Jag tycker också att
Jan Bergqvist hade en mycket bra redovisning av de
borgerliga partiernas reservationer och de sociala
konsekvenserna av dem.
Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets be-
tänkande. Samarbetet mellan det socialdemokratiska
partiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har resulterat i
en ekonomisk proposition där man lägger fram utgift-
stak t.o.m. 2004 och en preliminär fördelning av
statsutgifter på olika utgiftsområden. Fördelningen är
riktlinjer för det fortsatta arbetet, som jag utgår från
innebär ett fortsatt samarbete mellan de rödgröna
partierna, med att få fram en budgetproposition som
ska kunna presenteras den 20 september. I budget-
propositionen kommer också inkomstsidan att be-
handlas. När det gäller skattefrågor kommer Per Ro-
sengren senare att utveckla partiets syn på dessa frå-
gor.
Fru talman! Sverige går in i en mer normal kon-
junktur. Vi får en lägre tillväxt, men jämfört med
tidigare är den hög. De offentliga finanserna visar
överskott. Den offentliga bruttoskulden sjunker. Den
offentliga nettoskulden är borta. Inflationen är låg,
och de svenska räntorna ligger på ungefär samma
nivå som i Tyskland.
Sysselsättningen ökar trots en svagare internatio-
nell konjunktur. Men den ökar inte lika mycket i hela
landet. I det län som jag kommer från minskar också
arbetslösheten men inte i samma utsträckning som i
övriga landet. Det är ett problem att den ökade syssel-
sättningen är så ojämnt fördelad i landet. Vänsterpar-
tiet skulle vilja ha regionala sysselsättningsmål som
skulle kunna användas på ett operativt sätt genom att
de skulle ge incitament till att rikta insatserna dit där
de behövs bäst. Infrastrukturpropositionen och den
regionalpolitiska propositionen, som också ska pre-
senteras till hösten, måste ge bra resultat. Många
människor som inte har fått så stor del av de senaste
årens höga tillväxt känner sig nämligen mycket frust-
rerade. Till skillnad från den borgerliga oppositionen
anser vi att det behövs mer politik och demokrati för
att skapa en rättvis utveckling även när det gäller att
öka förutsättningarna för fler arbetstillfällen där poli-
tiken kring infrastrukturen och regional rättvisa är
viktig. Vi tror inte på universalmedicinen sänkta
skatter och avregleringar. Tvärtom tenderar de insat-
serna att ytterligare spä på de sociala och regionala
klyftorna. Det är kontraproduktivt att ha sänkta skat-
ter och avregleringar och förhoppningar om allmän
tillväxt som de främsta åtgärderna för att få bukt med
de regionala orättvisorna.
Den vårekonomiska propositionen innehåller för-
stärkningar på för oss viktiga områden. Den har en
tydlig välfärdsprofil, men den innehåller också vikti-
ga satsningar på miljö och bistånd. Uppgörelsen in-
nebär, förutom de förstärkningar inom välfärden som
vi kommit överens om, att det finns ekonomiskt ut-
rymme för takhöjningar i försäkringssystemen år
2003, att a-kassan kan förstärkas ytterligare år 2002
och att maxtaxan inom äldreomsorgen kan genomfö-
ras. Att garantinivån inom föräldraförsäkringen trap-
pas upp är viktigt för att ekonomiskt svaga grupper
ska få en höjd levnadsnivå och för att upprätthålla
solidariteten i systemen.
För Vänsterpartiet är de generella välfärdssystem-
en och inkomstbortfallsprincipen grundläggande
förutsättningar för ett solidariskt och rättvist samhäl-
le. Vi tycker också att det är mycket bra att arbets-
skadeförsäkringen ska reformeras. Denna reformering
innebär att bevisreglerna ska förändras så att även
kvinnor i större utsträckning kan få sina arbetsskador
godkända. Ett aktivt miljöarbete och höjt bistånd är
också viktiga förutsättningar för en bättre framtid.
Utgiftstaket för år 2004 höjs med 33 miljarder, en
höjning med 4 %. Det är den största höjningen hit-
tills. Nivån innebär att minskningen av offentliga
utgifter som andel av BNP planar ut år 2004. Vi har
inte ändrat oss i systemkritiken av utgiftstaken, men
inom samarbetets ram har vi ändå fått gehör för vissa
förbättringar.
Fru talman! Generell välfärd och arbete går hand i
hand. Rättvisa och solidaritet är produktivt. Trygga
människor som har framtidstro är kreativa. För oss i
Vänsterpartiet är det viktigt att sätta skola, vård och
omsorg före skattesänkningar. I Långtidsutredningen,
som behandlade skatter och offentlig konsumtion
med sikte på år 2015, antar man att den offentliga
konsumtionen kommer att växa med i genomsnitt 1 %
per år och hushållens disponibla inkomster med
2½ % per år. I praktiken innebär det att den domine-
rande delen av tillväxten tas ut i privat konsumtion,
bl.a. genom skattesänkningar.
Vi vill ha en ändring på den här relationen, dvs.
mer utrymme till kommuner och landsting. Det är
inte minst viktigt ur ett feministiskt perspektiv. Vi
måste säkerställa ökade resurser till kommunsektorn
för att kunna höja låga kvinnolöner och skapa bättre
arbetsmiljö och organisation. De stora ohälsotalen i
kommuner och landsting blir inte mindre av att man
privatiserar och skapar vårdgarantier.
Jag hade i det här sammanhanget tänkt fråga fi-
nansministern om han delar Vänsterpartiets uppfatt-
ning att en ökning av det ekonomiska utrymmet för
vård, skola och omsorg går före framtida skattesänk-
ningar.
Fru talman! Moderaterna och Folkpartiet fortsätter
sin politik vad gäller skola, vård och omsorg. De vill
minska resurserna till kommunsektorn, för Modera-
ternas del med 9 respektive 12 miljarder 2003 och
2004. Folkpartiet föreslår minskningar 2002-2004
med 3, 4 respektive 5 miljarder. Dessa summor är
jämförelser med vad vi i vår trepartiöverenskommelse
kommit fram till. Dessutom vill de borgerliga partier-
na förändra utjämningssystemet så att de rika kom-
munerna ska få mer på de fattiga kommunernas be-
kostnad.
Agne Hansson! Jag tycker fortfarande att det är
ytterst bekymmersamt att också Centerpartiet, trots
att det är en olycklig skrivning, är berett att se över
kompensationsgraden i inkomstutjämningssystemet.
Karin Pilsäter! När det gäller pomperipossaeffek-
ten och de negativa marginaleffekterna har vi ju fak-
tiskt klarat ut detta genom ett beslut som vi har kon-
struerat så att vi inte får dessa effekter.
Jag skulle också, när man sammantaget tar dessa
saker som händer på kommunernas sida, vilja ställa
frågan till de borgerliga partierna som vill ändra ut-
jämningssystemet: Vari ligger den regionala rättvisan
i detta?
I det här sammanhanget vill jag också påtala
orättvisan i kommunkontosystemet. Stockholm häm-
tar stora inkomster ur detta på andra kommuners
bekostnad, inkomster som i sin förlängning är med
och finansierar de senaste årens skattesänkningar och
privatiseringar. Visst finns det små kommuner uppe i
norr som också får mer än de betalar in, men jämfört
med vad Stockholm får är det småslantar. De sänker
inte heller skatten, men det är inte av illvilja utan av
den enkla anledningen att alla inkomster går till att
klara ekonomin.
Fru talman! När man läser de borgerliga partier-
nas reservationer återkommer universalmedlet för alla
problem: mindre demokrati och mer makt till kapita-
let. Det finns enighet hos dem om skattesänkningar,
om än på olika nivåer. Det är avreglering av arbets-
marknaden i olika grad, kraftfulla privatiseringar och
utförsäljningar samt drastiska försämringar för de
arbetslösa. Hur det ska minska den sociala och regio-
nala klyvningen av landet är för mig en gåta. De
skattesänkningar som man säger ska kompensera
högre t.ex. egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen
innebär i praktiken att klyftorna mellan de arbetslösa
och de som arbetar ökar. Skattesänkningarna kommer
att ske på de arbetslösas bekostnad. Var finns den
regionala och sociala rättvisan och solidariteten i den
omfördelningen?
För att öka jämställdheten är universalmedlet ock-
så skattesänkningar och privatiseringar av vård- och
omsorgsverksamheter. Man lämnar kvinnorna i
kommuner och landsting i sticket. Starta ett privat
företag om du vill bli jämställd! Väljer du att jobba
kvar i kommunal regi får du skylla dig själv! Jag är
en av de hundratusentals kvinnor som arbetar i en
kommun eller i ett landsting. I nästan hela mitt yrkes-
liv, ca 20 år, har jag arbetat i en kommun, som för
övrigt är s-styrd. Jag tycker att det är oförskämt,
Gunnar Hökmark, att säga att s-styrda kommuner
fungerar sämre än borgerliga. Vad har Gunnar Hök-
mark för underlag för det?
Vi är många som tycker att vi gör ett viktigt ar-
bete. Tänk er att, som i mitt fall, få vara med och
arbeta för att barn och ungdomar ska få en bra barn-
omsorg och skola! Varför vill ni ta ifrån mig och
mina kolleger den stoltheten och glädjen? Varför
måste vi arbeta i ett bolag? I valfrihetens namn borde
vi som vill arbeta kvar i kommuner och landsting ges
möjlighet att vara kvar.
Fru talman! Det finns en klar skiljelinje mellan
det borgerliga blocket och oss. Den har blivit tydliga-
re efter den vårekonomiska propositionen. Nu är det
väl ändå dags för er socialdemokrater, nu när Cen-
tern, Folkpartiet och Kristdemokraterna har skrivit
ihop sig med Moderaterna, att ge upp tanken på att
kunna driva en progressiv ekonomisk politik med de
s.k. mittenpartierna.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag med anledning
av att finansutskottets majoritet kommit överens om
att delvis bifalla Vänsterpartiets motion som väcktes
med anledning av årsredovisningen för staten 2000
säga några ord.
Riksrevisionsverket pekar under rubriken Jäm-
ställdhet - Hur styr regeringen? på att kopplingen
mellan de övergripande jämställdhetspolitiska målen
och målformuleringarna i regleringsbrevet är otydlig.
Återrapporteringskraven kritiseras för att vara för
allmänt hållna. Detta föranleder finansutskottet att
göra ett tillkännagivande om att stärka kraven på både
regeringen och myndigheterna om att såväl utform-
ningen av könsuppdelad statistik som preciseringen
av kraven i myndigheternas regleringsbrev måste få
ett tydligt och uppföljningsbart innehåll.
I den gemensamma borgerliga reservationen råder
missuppfattningen att vi i utskottsmajoriteten vill
använda könsuppdelad statistik för att statistiskt be-
räkna hur olika åtgärder och förändringar påverkar
kvinnor som kollektiv och män som kollektiv, i syfte
att lägga fram förslag som leder till att man kan upp-
nå statistiskt likvärdiga resultat. Den felsynen finns
inte. Könsuppdelad statistik är inte heller målet utan
medlet för att dokumentera hur verkligheten ser ut för
kvinnor respektive män. Det ska i sin tur ligga till
grund för att åtgärda skillnaderna mellan män och
kvinnor i fråga om makt och ekonomi.
För att förtydliga mig ytterligare: Riksdagen har
beslutat att all statistik som relaterar till individer dels
ska vara insamlad, analyserad och presenterad utifrån
kön, dels ska spegla jämställdhetsfrågor och problem
i samhället. Kön ska vara en övergripande och ge-
nomgående indelningsgrund i statistiken.
En stillsam undran: Kan Karin Pilsäter verkligen
lita på att herrarna i Kristdemokraterna och Modera-
terna på det praktiska planet kommer att föra jäm-
ställdheten framåt i en kommande eventuell mode-
ratledd regering? Tillåt mig att tvivla! Det man hitin-
tills försökt göra bådar inte gott.