Fru talman! För sista gången från min sida skall
jag ta upp Markaryd. Som jag ser det, som vi har sett
det, som jag förstår att regeringen har sett det, finns
det möjligheter att med en enklare utformningen av
vägstandarden nå samma resultat vad gäller trafiksä-
kerhet och framkomlighet till en lägre summa pengar.
Man kan dessutom om Vägverket - och det förutsät-
ter vi naturligtvis - återkommer med ett sådant här
förslag i nästa planeringsprocess, få detta färdigställt
vid samma tidpunkt som Vägverkets första förslag
skulle vara färdigställt till. Då förstår jag inte varför
ni skall motsätta er det här förslaget. Ni har ju ändå
inte de pengar som behövs för detta.
Sedan kan jag hålla med Sven Bergström. Jag är
också ute i landet, t.ex. ute i Värmland, och ser alla
dessa dåliga vägar. Det är bedrövligt att vi i stort sett
är tvingade att förslita vägkapitalet så mycket som vi
gör nu. Det var lite därför som jag hade det här lilla
replikskiftet med Lars Björkman förut. I så fall måste
jag prioritera det allmänna vägnätet framför en stor
procentsats statsbidrag till det enskilda vägnätet.
Problemet är ju i grund och botten statens ekono-
mi. Vi måste alltså från den statliga ekonomin hämta
en tillräckligt stor ram att jobba med inom kommuni-
kationssektorn för att klara det här totalt sett. Och det
är det vi gör. Det var någon som efterlyste att Nä-
ringsdepartementet skulle göra det här hårt och fort
och stort. Då vill jag lova att det gör de.
Sedan har vi också konkurrens från andra sektorer
i samhället om våra skattemedel. Vården skall ha sitt,
det är vi överens om. Skolan skall ha sitt, det är vi
överens om. Omsorgen skall ha sitt, det är vi också
överens om. Det står bl.a. i Folkpartiets motioner att
de krymper anslagen till kommunikationssektorn bara
för att få utrymme för det här. Det tycker jag är bra på
sitt sätt. Men samtidigt kan man inte då gå ut och
säga att man skall ha mer pengar till motorväg.
Låt oss bygga enklare och billigare men nå sam-
ma resultat!