Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 6 till det betänkande vi debatterar.
På väg E 4 mellan Jönköping och Värnamo om-
kom i trafikolyckor de tre åren 1990, 1991 och 1992
tio människor och 33 skadades svårt. De fem och en
halv milen var ombyggda till motorväg år 1994. Un-
der de första tre åren därefter, alltså åren 1995, 1996
och 1997, hade inte en enda dödats och antalet svårt
skadade var elva. Den standard Vägverket har byggt
där har blivit kallad den "förlåtande vägstandarden".
De ca 22 km E 4 vid Markaryd som omnämns i
betänkandets punkt 4 på s. 26 har fått den förfärliga
benämningen "Dödens väg". Sedan regeringen den
11 juni 1998 fattade sitt olyckliga beslut om att
"objektet förbifart Markaryd på E 4 utgår ur planen
eftersom objektet inte uppfyller något av de priorite-
ringskriterier som Vägverket ställt upp" har minst sju
personer omkommit. Vid den svåraste av dessa
olyckor var det fem personer som miste livet.
Regeringens motivering att prioriteringskriterierna
inte har uppnåtts är, som jag skriver i min motion,
siffermässigt riktiga, men framstår som cyniska när
man vet både vad jag här nämnt om olycksstatistik på
den nybyggda E 4 norr om Värnamo och vad som har
hänt motsvarande period vid Markaryd. Där var det
från 1990 till 1998 inte mindre än nio personer som
miste livet och ett stort antal som skadades. Så följer
den förskräckliga hösten 1998. Nu borde väl det tra-
fiksäkerhetsmässiga prioriteringskriteriet vara fyllt
med råge.
Detta är den mänskliga sidan av saken, tragedier-
nas sida. Till den ekonomiska sidan bör läggas att
Vägverket i sin planering av bygget fram till färdiga
arbetsplaner har lagt minst 20 miljoner kronor och
Markaryds kommun minst 1 miljon. Vägen har blivit
så dyr därför att Vägverket, kommunikationsexperten
vid Länsstyrelsen i Kronoberg, kommunens tjänste-
män och också departementets tjänstemän varit över-
ens om att även här bygga en s.k. "förlåtande väg".
Då kostade den 740 miljoner.
När regeringens beslut att ta bort objektet ur den
nationella vägplanen kom reagerade många männi-
skor med vrede, såväl bland allmänheten och berörda
markägare som bland beslutsfattare och tjänstemän i
länet. Inte minst jag själv reagerade. Jag blev arg. Hur
kan man göra så, och samtidigt lyfta in ett tidigare
oprioriterat projekt vid Motala? De flesta hade, under
den lama inledningen på valrörelsen vid denna tid
1998, Motala i färskt minne, men då av helt andra
orsaker.
Jag har hört delar av debatten, och jag har också
hört talas om de 740 miljonerna och att det inte finns
pengar nu. Men när regeringen fattade sitt beslut om
att lyfta ur objektet fanns det pengar.
Nu skulle jag vilja avsluta med att tacka alla er
som tänker rösta för Markaryd. Jag tackar å alla be-
rördas vägnar, särskilt å deras vägnar som slipper att
dödas och skadas.
Jag hoppas att vi blir så många som röstar för re-
servation 6 att kammaren fattar det enda rimliga be-
slutet om ombyggnad - ett beslut som samtidigt stäl-
ler regeringen vid skampålen.
Tack för ordet.