Fru talman! Infrastrukturfrågorna har hög prioritet
bland riksdagens ledamöter. Lite ironiskt skulle man
kunna uttrycka det så att antalet motioner och förslag
om åtgärder på såväl det enskilda vägnätet och de
allmänna vägarna som järnvägsnätet står i omvänd
proportion till de anslagsramar majoriteten har fast-
ställt.
Den höga investeringstakt som följde av satsning-
arna i början av 90-talet har förbytts till en nivå där
såväl vägkapitalet som delar av järnvägsnätet sakta
devalveras. De stora investeringsambitioner som den
dåvarande socialdemokratiska oppositionen visade
upp och vid den tiden ansåg vara långsiktigt nödvän-
diga har dessvärre prioriterats ned till en nivå som gör
att man i vissa delar av vårt land nu inte vågar satsa
på investeringar i näringslivet och på permanentbo-
ende.
I det betänkande, TU5, som vi just nu behandlar,
avhandlar vi såväl regeringens skrivelse om investe-
ringsplanen för trafikens infrastruktur som de 158
motioner som avgivits i ärendet, varav flertalet har
lämnats under den allmänna motionsperioden.
I den moderata kommittémotionen belyser vi
sambandet mellan ekonomisk utveckling på trans-
portområdet och en god tillgänglighet för alla på ett
infrastrukturnät som uppfyller kraven på att upprätt-
hålla näringslivets konkurrenskraft gentemot omvärl-
den. Det geografiska avståndshandikapp som Sverige
har gentemot våra främsta konkurrentländer i Europa
måste enligt vår mening krympas och inte, som nu
sker, öka.
Fru talman! Frågorna om de ekonomiska ramarna
som anges i regeringens skrivelse avhandlades i sam-
band med budgetbehandlingen i december 1998. Jag
vill bara hänvisa till de ställningstaganden som vi
moderater gjorde i den debatten. Eftersom de ekono-
miska ramarna nu är fastställda av riksdagen vill jag i
stället kommentera utskottets ställningstagande till
några av de 158 motioner som utskottet haft att be-
handla. Bland dessa finns naturligtvis såväl parti- som
kommitté- och enskilda motioner.
Enskilda vägar utgör ingen stor budgetpost i na-
tionalräkenskaperna. Den sammanlagda väglängden
på detta s.k. kapillära vägnät utgör dock cirka två
tredjedelar av det totala vägnätets längd i landet.
Dessa vägar utgör tillsammans en grundförutsättning
för att upprätthålla det näringsliv, det skogs- och
lantbruk som tillsammans ger sysselsättning och
inkomst till en betydande del av landsbygdsbefolk-
ningen. Samtidigt bidrar inte minst skogen till en
mycket stor del av landets samlade exportöverskott.
Ett stort antal av de enskilda vägarna är också för-
utsättningen för att många fritidsboende med rimlig
ansträngning skall kunna nå sina fastigheter. Själv-
klart är också dessa enskilda vägar en förutsättning
för att det rörliga friluftslivet skall kunna bibehållas
och utvecklas.
Den anslagsnedskärning som regeringen tidigare
låtit det enskilda vägnätet drabbas av har vi energiskt
vänt oss emot. För innevarande budgetår äskar vi 100
miljoner ytterligare i driftsanslag för det enskilda
vägnätet. Samtidigt som vi vill höja anslaget till detta
område med ytterligare 50 miljoner, vill vi satsa på
bärighetshöjande åtgärder på samma vägområde. Vi
vill alltså bygga bort flaskhalsar i form av försvagade
broar och andra kapacitetsbegränsande delar av det
enskilda vägnätet. Riksdagsmajoriteten har dessvärre
avvisat detta krav, varför vi genom vår reservation nr
1 än en gång vill markera behovet av dessa insatser.
För att för framtiden med större precision än vad
som är fallet i dag och på ett tillfredsställande sätt
kunna fördela de alltför små anslagen för upprustning
av det enskilda vägnätet, föreslår vi i vår motion att
en inventering av dessa vägar genomförs med skynd-
samhet så att vi kan få ett nytt utgångsläge för att
göra bedömningar. För att åtgärda brister i broar och
andra bärighetsbegränsande brister som då kartläggs
kan adekvata åtgärder sättas in.
Fru talman! På regeringens förslag beslöt riksda-
gen 1997 att lagen om enskilda vägar och vägsamfäl-
ligheter skulle sammanföras i en för gemensamma
anläggningar anpassad lagstiftning för att därefter
hanteras enligt anläggningslagen. I samband med
denna förändring yrkade vi moderater att de fastig-
hetsägare som genom delaktighet i befintliga samfäl-
ligheter och som genom den förändrade lagstiftningen
kom att drabbas av nya lantmäteriförrättningar för att
erhålla ändring av andelstal skulle hållas ekonomiskt
skadeslösa.
För oss är det en självklarhet att kostnader som
förorsakas av samhället också skall bäras av samhäl-
let och inte med hjälp av en ny lagstiftning övervält-
ras på enskilda människor. I en med Centern och
Folkpartiet gemensam reservation nr 5 begär vi därför
att regeringen med skyndsamhet skall se över de
ekonomiska konsekvenserna av denna förändrade
lagstiftning.
Fru talman! Visionen om att genom satsningar på
såväl nybyggnation som förbättrat vägunderhåll och
att med massiv information om det egna trafikan-
tansvaret kunna nedbringa antalet olyckor på våra
vägar är tyvärr på väg att haverera. Ansvaret för den-
na negativa utveckling kan säkert fördelas på många,
men om vi som politiker har tagit vårt fullt ansvar kan
ifrågasättas. Målsättningen att bygga bort olycks-
drabbade vägavsnitt har på grund av otillräckliga
anslag inte kunnat genomföras. Regeringen har i sina
förslag gjort svårbegripliga omprioriteringar.
Löftet att förbinda landets största städer med väg
av motorvägsstandard har bantats bort. Vi moderater
beklagar regeringens omsvängning i denna fråga,
men vidhåller enligt tidigare ställningstaganden och
enligt reservation nr 6 i betänkandet vårt förslag att
färdigställa objekt vid Markaryd på väg E 4. Därmed
skulle man kunna nå målet en fullständig motorväg
mellan Malmö och Stockholm.
Det ekonomiska utrymme som regeringspartierna
har avsatt i investeringsplanen motsvarar till ingen
del det behov som inventerats. Möjligheten att genom
andra finansieringsmetoder öka utbyggnadstakten bör
därför enligt vår mening prövas även i Sverige. P.P.P.
eller skuggtullsmodellen, som den också kallas, har i
andra länder visat sig vara en framkomlig väg att höja
utbyggnadstakten.
Att låta privatkapital medverka i framtida in-
frastrukturinvesteringar ger enligt vår mening flera
fördelar. Nödvändiga utbyggnader kan tidigareläggas,
samtidigt som statens investeringsbudget kan hållas
på en mer rimlig nivå. Med högre vägstandard kan
antalet olyckor nedbringas. En ökad konkurrens bland
entreprenörer och investerare medför samtidigt lägre
byggkostnader, och bättre vägar ger svenskt närings-
liv ökade konkurrensförutsättningar.
Vi moderater är även öppna för att pröva en finan-
siering genom trafikantavgifter. Det kan vara en
framkomlig väg för att inte minst i storstadsområden
finna lösningar på trafikproblem som måste byggas
bort.
Fru talman! Satsningen på upprustning av det
svenska järnvägsnätet präglar 90-talet, speciellt dess
inledning. För att järnvägens konkurrenskraft gente-
mot andra transportslag skall kunna upprätthållas
måste de banor som i dag inte klarar tafikbelastningen
få sin upprustning. Att snabbt, säkert och miljövänligt
kunna transportera såväl stora passagerarmängder
som ökade godsvolymer är ett måste om järnvägens
konkurrenskraft skall kunna upprätthållas. På samma
grunder som framförts beträffande behovet av att
knyta samman landets huvudorter med vägar av hög
standard, måste den framtida satsningen på järnväg
styras av de ekonomiska incitament som trafikerings-
underlaget ger.
Satsningar som leder till att de stora godsflödena
på järnväg når exporthamnar och andra internatio-
nella knutpunkter ger enligt vår mening bättre och
snabbare avkastning än att bygga ny järnväg som
främst konkurrerar med det gods som i framtiden kan
eller redan i dag transporteras sjövägen.
Fru talman! Effektiva, snabba och säkra transpor-
ter av människor och gods är några av grundförutsätt-
ningarna för vår välståndsutveckling. Det ekonomiska
utrymme som vi i vårt land likväl som andra länder
kan avsätta för infrastrukturinvesteringar är och
kommer alltid att vara begränsat. Det är därför viktigt
att vi låter ny teknik, nya investeringslösningar och
övrig teknikutveckling med moderna miljöhänsyn
och fri konkurrens vägas samman i den nya trans-
portpolitik som ger näringslivet nödvändig konkur-
renskraft för att våga investera i de nya framtida job-
ben i Sverige.
Avslutningsvis, fru talman, står vi naturligtvis
bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.