Fru talman! Det var ju inte mycket till förklaring i
fråga om på vilka prioriteringsgrunder man bytte
objekt. Men jag kanske får ha förståelse för det. Re-
geringen hade kanske andra bevekelsegrunder än vad
Jarl Lander kände till, eller i alla fall än vad det kan
finnas anledning att här i kammaren redovisa. Vi får
förmodligen inget svar på den frågan även om jag
låter den hänga kvar. Det finns möjlighet att kom-
mentera den vidare.
Sedan gäller det enskilda vägar. Driftsbidrag och
en inventering av det enskilda vägnätet är två frågor
som hänger nära samman. Att täcka det enskilda
vägnätets driftskostnader med 70 % är en gammal
princip som man sedan länge har levt med. Man har
kunnat finansiera underhållet på stora delar av det
enskilda vägnätet.
På grund av anslagskrympningar har man nu
tvingats minska till 60 %. Det finns exempel på att
man t.o.m. ligger under den nivån i vissa samman-
hang. Det vore bra, Jarl Lander, om ni konstaterade
att det inte räcker att skriva procentsatser i ambitions-
nivåer. Vi måste också se till att anvisa medel för att
täcka upp till den nivån. De enskilda väghållarna blir
inte särskilt nöjda med att få en procentsats på pappe-
ret men i plånboken utdebitering efter en betydligt
lägre nivå.
När det gäller inventeringsbiten har vi också för-
slagit att man skall påskynda för att få ett bättre grepp
om standarden på det enskilda vägnätet. Där kan vi
konstatera att det är en väldigt vag skrivning i ut-
skottet. Den avslutas med: "Det kan enligt utskottets
mening inte uteslutas att mer enhetliga förhållanden i
nu behandlat avseende skulle erbjuda fördelar, inte
minst från rättvisesynpunkt."
Jarl Lander, när skall ni leva upp till detta? Vad
har vi för tidsaspekt på att denna rättvisesynpunkt
verkligen kan tillgodoses?