Fru talman! Det är ofta stimulerande att arbeta
som trafikpolitiker. Trafikpolitiken är ett stort områ-
de, som många är intresserade av. När man är ute i
landet träffar man mycket folk, man får stimulerande
besök osv.
I det betänkande som vi nu debatterar behandlas,
som vi har hört, regeringens skrivelse om investe-
ringsplanerna för infrastrukturen och ett stort antal
motioner. Lars Björkman hade räknat ut att det var
158 motioner, och det kan stämma. Vi har alltså haft
ett ganska digert arbetsmaterial till vårt förfogande.
Vi har också fått ett stort antal uppvaktningar och
många skrivelser med krav på satsningar. Vi har tagit
emot krav på ökade resurser till i stort sett alla områ-
den. Det har handlat om extra resurser till järnvägar,
länsvägar, grusvägar, motorvägar och enskilda vägar
liksom om andra projekt i det nationella stamvägnä-
tet.
Man måste erkänna att det inte alltid är lika sti-
mulerande att tvingas konstatera att det ekonomiska
utrymme som vi har att disponera för infrastruk-
tursatsningen inte räcker till för att genomföra alla de
för trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön
angelägna projekt som föreslås i motionerna. Precis
som på alla andra politikområden tvingas man att
göra ganska hårda prioriteringar.
Underlaget för den skrivelse som vi nu debatterar
är Vägverkets och Banverkets planförslag för åren
1998-2007. Dessa förslag baseras i princip på det
infrastrukturbeslut som togs 1997. Där slog riksdagen
fast att transportinfrastrukturen skall främja ett miljö-
anpassat och trafiksäkert transportsystem som skall
bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av
landet. Sammanlagt skulle 190 miljarder fördelas
under de närmaste tio åren.
När Vägverkets plan framlades för regeringen
kunde man konstatera att åtgärderna översteg den ram
som hade beslutats. Därför måste en del reduceringar
göras i denna plan.
Jag har inte för avsikt att kommentera alla de ob-
jekt som finns i planerna på väg- och på järnvägssi-
dan, men jag skall lyfta fram bl.a. några objekt som
har föranlett reservationer från meddebattörerna.
Låt mig börja med objektet förbifart Markaryd.
Jag håller med om att det icke är acceptabelt att vi har
vägsträckor där det sker ett så stort antal olyckor, i
synnerhet inte om det beror på att vägstandarden är
mycket dålig. Vi måste gemensamt få till stånd en
klar förbättring av trafiksäkerheten.
Regeringen har beslutat att lyfta ut objektet förbi-
fart Markaryd på E 4. Det kan hänvisas till att Väg-
verkets förslag inte uppfyller något av Vägverkets
prioriteringskriterier för förslag till nya sträckor. Det
har föreslagits en ny sträckning som skall byggas ut
till motorvägsstandard. Kostnaden är ca 740 miljoner,
och projektet skulle genomföras under perioden
2002-2007. Slutförandet skulle ske ganska sent under
perioden.
Vägverket konstaterar att objektet inte är sam-
hällsekonomiskt lönsamt och att det inte heller upp-
fyller något annat av Vägverkets kriterier. Vägverkets
förslag beror också på att riksdagen beslutat om att
överge det tidigare s.k. stråktänkandet. Det viktiga är
att vägstandarden tillgodoser de mål och de behov
som finns i respektive del av landet. Vi måste inte ha
motorväg överallt för att klara trafiksäkerheten och
tillgängligheten, för att få fram trafiken säkert osv.
Varje vägsträcka bedöms utifrån sina egna förutsätt-
ningar.
När det gäller utlyftandet av förbifart Markaryd ur
Vägverkets planer har flera sagt att detta inte är till-
ständigt på grund av alla de olyckor som sker. Vi och
regeringen har dock sagt att Vägverket skall åter-
komma med ett enklare förslag till utbyggnad i nästa
planeringsomgång. På det sättet kan man ändå kom-
ma i gång med förbifarten och faktiskt få den färdig-
ställd lika tidigt som blir fallet enligt förslaget i den
skrivelse som vi nu behandlar.
Vi finner alltså inte att vårt förslag utmynnar i att
det inte blir en trafiksäkrare väg förbi Markaryd.
Fru talman! Jag går över till en annan punkt, som
också har tagits upp av många andra. Den har även
föranlett reservationer. Det gäller de enskilda vägar-
na. Som vi har hört har de en stor längd. Två tredje-
delar av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Vi
i utskottet delar motionärernas uppfattning att det
enskilda vägnätet har en stor betydelse i vårt land. Vi
är mycket väl medvetna om att det behövs ett stort
ekonomiskt stöd för det enskilda vägnätet. Samtidigt
måste statens ekonomiska engagemang på det här
området vägas mot behovet av medel för nyinveste-
ringar och drift liksom för underhåll av det allmänna
vägnätet.
Regeringen kommer nu att göra en översyn av den
enskilda väghållningen, och vi förutsätter från vårt
håll att behovet av stöd till enskilda vägar tillhör de
frågor som kommer att behandlas i denna översyn.
Detsamma gäller frågan om statligt stöd till bärig-
hetssatsningar på det enskilda vägnätet.
Vad gäller vägföreningar som kan komma att
drabbas av merkostnader till följd av att lagstiftning-
en om enskild väg upphörde den 1 januari 1998 kan
det bemötas med att Riksförbundet för enskild väg-
hållning befarar att merkostnaderna skulle uppgå till
700-750 kr för varje hushåll. Men om vi - som Sven
Bergström sade - skall tro på Lantmäteriverket kom-
mer kostnaden att stanna på 200-300 kr per fastighet.
Differensen blir då i alla fall 50 %, och kostnaderna
kanske inte blir så enorma.
Vi utgår ändå ifrån att regeringen kommer att
uppmärksamma problemet med förrättningskostna-
der, antingen i samband med den planerade översy-
nen av det enskilda vägnätet eller i annat lämpligt
sammanhang, och att man, om det visar sig nödvän-
digt, ämnar vidta erforderliga åtgärder.
Fru talman! Några korta ord om järnvägen. Jag
skall bara kommentera det som så här länge har tagits
upp i debatten, Europabanan, Götalandsbanan osv.
Vad vi säger är inte direkt nej, men vi säger inte
heller ja, för det finns ju inte möjlighet att plocka in
detta inom de nuvarande ekonomiska ramarna. Men
vi förutsätter att Banverket i sin egenskap av sektor-
sansvarig myndighet tar med detta i beaktande och
presenterar möjliga förslag i kommande planerings-
processer.
Fru talman! Vi har i och för sig fattat beslut om de
ekonomiska ramar som vi har att arbeta inom. Trots
detta utger sig andra partier och vissa utskottsföreträ-
dare här för att vara alla goda gåvors givare. Man
presenterar nya sträckningar på enskilda vägar, man
vill ha mer pengar till enskilda vägar, till motorvägar,
till nya järnvägar, m.m.
Som avslutning vill jag säga att det hade varit väl-
digt klädsamt om ni hade talat om var dessa pengar
kunde hämtas. Om ni skall lägga 740 miljoner extra
på en förbifart vid Markaryd, vilka vägsträckor skall
då tas bort? Vi är ju låsta med de medel som vi har
inom ramen.
Jag har kontrollerat med det budgetmaterial som
övriga partier presenterade när budgeten antogs i
höstas. Det är ingen som har mer pengar för den här
sektorn än vad socialdemokraterna föreslog. Visserli-
gen ville moderaterna lägga mer pengar på vägsek-
torn, men de ville i stället lägga mycket mindre peng-
ar på järnvägar. Totalt betyder det att samtliga oppo-
sitionspartier ville anslå mindre pengar. Hur skall ni
vara trovärdiga när ni säger att ni kan plocka fram
mer pengar till vägnätet?
Fru talman! Med det anförda yrkar jag avslag på
samtliga reservationer och bifall till hemställan i
trafikutskottets betänkande nr 5 i dess helhet.