Fru talman! Nu skall vi då fortsätta debatten om
hur vi som medlemmar i EU skall utforma jordbruks-
och livsmedelspolitiken i Sverige.
Jag har redan tidigare, både i motioner och i debat-
ten i onsdags, redovisat vår principiella syn på hur vi
vill att det skall utvecklas i Sverige och EU. Jag
tänkte inte gå in på det så mycket i dag, så att vi kan-
ske sparar litet tid.
Vi i Vänsterpartiet har fått många telefonsamtal
och brev. I många fall möter vi en stor indignation
över att vi inte har ställt upp på den förra regeringens
förslag, framför allt när det gäller det s.k. miljö-
stödsprogrammet, eftersom nu Miljöpartiet gjort det.I
den tidigare debatten har förslaget från den förra
regeringen framställts som ett under av klarhet och
som ett stort steg framåt för miljön. Jag delar inte den
uppfattningen. Förslaget är trots allt en kompromiss
av en fyrpartiregering, som har fått tummen ned för
miljöpolitiken i övrigt av SNF.
"Omfattande reträtt på miljöområdet - trots många
vackra ord" var rubriken på SNF:s utvärdering av den
borgerliga regeringens miljöpolitik inför valet.
Jag har svårt att se att skillnaderna är avgörande i
fråga om miljöengagemanget på jordbrukets område.
I och för sig välkomnar jag Ivar Virgins vackra tal om
miljö. Jag hoppas att det talet speglar en förändring i
Moderata samlingspartiet. Jag är dess värre inte så
säker på att det gör det. Moderaterna har inte gjort sig
kända för att vara några stora förkämpar på miljöom-
rådet.
Jag har också litet svårt att förstå Miljöpartiets eu-
fori över förslagen. Det finns delar av förslagen som
är bra. Dit hör t.ex. ökade satsningar på ekologiskt
jordbruk. Det finns en stor enighet på det området. Jag
skall återkomma till det litet senare.
Till det som är bra hör också de generella areal-
stöden för vall och bete. Som Lennart Brunander
påpekade finns de kvar som ett generellt stöd i stö-
dområdena 1-4 och i södra Sveriges skogs- och mel-
lanbygder.
Jag är inte särskilt imponerad över det s.k. ReKo-
programmet, dvs. stöd till miljöåtgärder i det konven-
tionella jordbruket.
Jag vill citera vad remissinstanserna har sagt. Där
framgår det av den borgerliga regeringens proposition
följande: "Kritik riktas mot förslaget till ersättning för
resurshushållande konventionellt jordbruk. Länssty-
relserna i Kalmar, Blekinge, Norrbottens och Dalar-
nas län pekar på svårigheterna att kontrollera de åt-
gärder som föreslås ligga till grund för ersättningen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser denna del av
resurshushållningsprogrammet i praktiken vara helt
omöjlig att kontrollera medan Konsumentberedningen
och Kooperativa förbundet avstyrker ersättningen."
Motsvarande och liknande synpunkter har jag fått
från många av dem jag har pratat med under de senas-
te veckorna, både från miljörörelsen, LRF och enskil-
da lantbrukare. Det är svårt att kontrollera denna
fråga. Hur skall man kunna kontrollera en sänkning av
t.ex. kvävegödslingen med 30 %?
Jag är inte beredd att i dagens samhällsekonomis-
ka läge stödja ekonomiska satsningar i miljardklassen
när remissinstanserna har varit så tveksamma. Det är
vad det har handlat om i just den delen av program-
met. Dessutom vet vi att bidragsfusket redan i dag är
ett stort problem i EU. Den anpassningen vill jag inte
medverka till.
Däremot är det viktigt att vi får till stånd verkliga
miljöåtgärder i det konventionella jordbruket. Jag
tycker att det är bra att regeringen skall återkomma
med förslag för att vi sedan skall fatta ett beslut. Det
innebär inte att vi skall sitta och vänta på regeringen.
Alla har ett ansvar att lägga fram bättre förslag till hur
ett konventionellt jordbruk skall inriktas mot ett
kretsloppssamhälle på ett sätt som går att kontrollera
och utvärdera och har miljöåtgärderna som utgångs-
punkt, inte att utnyttja stödnivåerna.
Jag förutsätter att alla partier lägger fram sådana
förslag under allmänna motionstiden.
Jag skulle dessutom vilja utmana LRF och alla de
andra som säger sig ha ett starkt miljöengagemang när
det gäller jordbruket. Jag gör det bl.a. mot bakgrund
att vi har fått många frågor om det skall beskäras i de
delfinansierade stöden. Till dem som ställer de frå-
gorna säger jag: "Läs våra motioner."
Jag upprepar att Vänsterpartiets principiella syn är
att de framförhandlade nivåerna skall utnyttjas. Men
vi säger också att vi förbehåller oss rätten att göra en
helhetsbedömning när vi tar ställning till vårt samlade
budgetförslag. Trots allt innebär medlemskapet i EU
att enbart stödet till spannmålsodling, oljeväxter och
proteingrödor är 5,3 miljarder kronor, dvs. mer än det
samlade stödet till jordbruket under innevarande bud-
getår.
Jag ställer fyra krav för att kunna utnyttja de delfi-
nansierade stöden fullt ut. De innebär utmaningen. Jag
lovar att jag är beredd att för Vänsterpartiets räkning
utnyttja varje framförhandlad krona i miljöstöd till
åtgärder i det konventionella jordbruket som uppfyller
bl.a. följande fyra avgränsade och kontrollerbara krav.
De skall bidra till bevarandet och återställandet
av den biologiska mångfalden.
De skall bidra till att minska kväveläckaget.
De skall minska överskottsproduktionen.
De skall leda till nya jobb inom jordbruksområ-
det.
De tre första kraven uppfylls väl av de kriterier
som ställs inom ramen för EEG-förordningen
2078/92, som berör miljöprogrammet. Punkten fyra
om nya jobb ingår inte i de kriterierna. Men jag har
svårt att se att det finns invändningar mot att det ska-
pas fler jobb inom ramen för jordbrukets miljösats-
ningar.
Ett väl genomtänkt och lättkontrollerat program
för miljöstöd till det konventionella jordbruket skulle
också kunna bli ett viktigt bidrag från Sverige till en
förändring i EU. Kom fram med förslag. Vi skall
lyssna mycket noggrant på förslag från LRF och and-
ra organisationer.
Lennart Brunander ställde några frågor. Han vill
ha en redovisning av vilket stöd vi har givit. Jag har
inte stött regeringen med några tomma uttalanden.
Men, Lennart Brunander, jag har redovisat vår prin-
cipiella hållning i miljöstödet. Jag har flera gånger i
utskottet, och jag gör det i dag igen, uttryckt kritik
mot den proposition vi behandlar i dag, dvs. proposi-
tion 75, just för att den har varit ofullständig.
Nu är det cirka tre veckor kvar tills budgetpropo-
sitionen läggs fram. Vi har inte förhandlat om några
nivåer i budgetpropositionen, just för att vi vill ha full
frihet att kunna lägga fram egna förslag som vi tror är
bra. Med utgångspunkt i de tidigare diskussionerna
och kraven på att utnyttja stöden fullt ut, kan jag inte
förstå att det finns några tvivel om att vinna breda
majoriteter för bra förslag på dessa områden nästa år.
Jag vill också säga några ord om stödet till det
ekologiska jordbruket. Här delar vi i Vänsterpartiet
regeringens uppfattning om att kravet för att få stöd
till ekologisk odling skall omfatta hela gården. Det är
det som skall vara utgångspunkten. Sedan är det full-
ständigt självklart att omställningen sker stegvis över
tiden - vilket står i betänkandet - och att det skall
finnas möjligheter till dispenser i särskilda fall. Det
kan t.ex. vara fråga om en mycket stor gård. Det skall
också finnas möjligheter till kontrollstationer på vä-
gen, om det skulle visa sig att man ångrar sig och vill
återgå till konventionell odling. Däremot anser vi att
det är felaktiga signaler att föreslå, som Miljöpartiet
och de borgerliga partiernas företrädare gör, att man
varaktigt skall kunna ha en del av gården med ekolo-
gisk odling och en del med konventionell odling.
Även här kommer vi att utveckla våra synpunkter
under den allmänna motionstiden.
Jag vill också säga några ord om utredningen om
kollektiva nyttigheter som har tillsatts efter samråd
med Socialdemokraterna. Det är viktigt - Ivar Virgin
nämnde också detta - att få en ordentlig diskussion
om de olika delarna i jordbruket. Det gäller att skilja
på det som är ren näringsutövning, dvs. att producera
livsmedel som konsumenterna vill ha och andra varor
som jordbruket producerar, och vad vi som medbor-
gare är beredda att betala för ett öppet landskap, en
bra miljö och en långsiktigt hållbar utveckling. Det är
inte lätt. Gränserna mellan de två områdena är flytan-
de. Men det är inget skäl att inte försöka göra distink-
tionen. Jag tycker inte att det är fel att se att kostna-
derna som samhället är berett att lägga ned på de
kollektiva nyttigheterna i slutändan kommer att funge-
ra som en inkomstökning i jordbruket. Där tycker jag
att den socialdemokratiska analysen haltar en hel del.
Jag skulle vilja kommentera några ytterligare sa-
ker i detta betänkande. Det första gäller den reserva-
tion vi har fogat till betänkandet om stöd eller över-
gångslösningar till pensionerade jordbrukare. Jag
tycker att det är konstigt att alla andra är beredda att
offra dem. EU:s regler medger inte att vi ger ett LFA-
stöd eller nationellt stöd till dem som är pensionärer.
Det kommer självfallet att innebära att jordbruk
kommer att läggas ned. Det kommer inte att bli några
bra övergångslösningar. Jag tycker att ni skall tänka
om och stödja förslaget i reservationen om övergångs-
lösningar.
Det andra som jag tycker är intressant och som jag
vill lyfta fram är det som står i betänkandet om ren-
näringen och vikten av att den också i fortsättningen
skall kunna få ett nationellt stöd. Jag är mycket nöjd
med att man för första gången lyfter fram möjligheten
till strukturstöd till rennäringen. Frågan om rennä-
ringens ställning nämndes nämligen inte i regeringens
proposition, och den nämndes mycket summariskt av
den förra regeringen. Det här ger en öppning för re-
geringen att återkomma med ett mer genomarbetat
förslag så småningom.
Detsamma kan jag väl säga när det gäller beaktan-
det av förutsättningarna för fortsatt smågris- och svin-
produktion i norra Sverige. Jag tror faktiskt att det är
en center- och en moderatmotion som har fått stöd på
den här punkten.
Jag vill samtidigt vara tydlig med att det finns an-
ledning att ifrågasätta den här väldigt storskaliga
industriproduktionen av fläskkött som det tyvärr ofta
handlar om. Men en förändring och en övergång krä-
ver också att det måste få ta en rimlig tid att göra en
sådan omställning.
Fru talman! Tyvärr har det mesta av den här de-
batten om jordbrukets framtid i ett EU-perspektiv
handlat om hur stora subventioner jordbruket skall få,
om vi skall utnyttja EU-medel och annat. Det är ju
inte oviktigt. Vi vet att vi förutom att sanera ekono-
min också skall betala en hög medlemsavgift till EU,
och vi vet att merparten av EU:s pengar går till jord-
bruksstöd som vi inte tycker är bra. Jag har faktiskt
inte hört någon som säger annat än att EU:s jord-
brukspolitik är omöjlig och att den måste ändras, och
det måste ju i klartext betyda minskade subventioner.
Det skorrar litet falskt i mina öron när man säger:
Visst inser vi att EU:s subventioner måste minska,
men det måste någon annan ta itu med.
Fru talman! Sammanfattningsvis vill jag under-
stryka att vi i Vänsterpartiet är kritiska till hur jord-
bruksfrågorna har hanterats hittills. Det gäller både
förslagen i den förra regeringens proposition och,
vilket tydligt framgår av vår motion, den socialdemo-
kratiska regeringens proposition 75. Det är inte accep-
tabelt att redovisa ett annat alternativ så summariskt,
och vi är kritiska till att inga ekonomiska ramar har
presenterats. Det har gjort det omöjligt att jämföra de
här förslagen fullt ut, och det har, tror jag, också bi-
dragit till att skapa en väldigt förvirrad debatt, där
många olika siffror har surrat omkring.
Vi har valt att precisera riktlinjerna och se till att
de viktigaste dörrarna fortfarande står öppna. Nu
återstår det bara några veckor innan budgetpropositio-
nen presenteras, och vi kommer då att lägga fram ett
samlat förslag. Jag hoppas då på en konstruktiv dis-
kussion också med LRF:s företrädare om de olika
miljöstöden.
Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets re-
servation och i övrigt till utskottets hemställan.