Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1, 2, 4, 8 och 9.
I en motion som har väckts med anledning av
detta ärende står det att staten inte skall skära i de
delfinansierade programmen. Det står också att dessa
stöd inte får minska om vi menar allvar med vår regi-
onalpolitik och strävan efter ekologiskt lantbruk.
Detta står inte i Miljöpartiets motion, trots att det
skulle kunna ha gjort det. Det står nämligen i Väns-
terpartiets motion.
I och för sig har inte Vänsterpartiet brutit mot det
som står i motionen, eftersom man inte har minskat
stödet. Man har tagit bort det helt.
Jag är besviken på Vänsterpartiet som tidigare har
sagt sig att vara intresserat av miljön. Men i och med
det här beslutet har man visat att man är betydligt
angelägnare att vara ett lydparti åt socialdemokraterna
än att föra den politik som man har sagt sig gått till
val på, en politik som sätter miljömålen främst. Jag är
lika besviken som Naturskyddsföreningen, alternati-
vodlarna och flera miljöorganisationer. Man har fram-
fört den här kritiken till mig, och jag tycker att den är
berättigad.
Det förslag som ingick i den borgerliga proposi-
tionen handlade om ett stöd till lantbruk som hade fått
i gång en intressant utveckling. LFA-stödet, stödet till
djur i skogs- och mellanbygderna i Norrland kombi-
nerades på ett bra sätt med miljöprogrammet, dels för
ekonomisk bärkraft som skulle gå till vall och bete,
dels det resurshushållande programmet som skulle
gälla för de lantbrukare som börjar att vilja ändra
inriktning på sin produktion. Det finns i dag många
sådana lantbrukare. Det börjar att finnas en samsyn
om att vi på sikt måste få ett betydligt bättre bärkraf-
tigt lantbruk. Men det är inte helt enkelt att lägga om,
men genom det här programmet hade vi kunnat få en
utveckling till stånd.
Bevarandeprogrammet var också bra. Här fanns
det många stöd som påminner om dem som socialde-
mokraterna nu lägger fram förslag om. Skillnaden är
att det är det enda program som egentligen finns kvar.
Här fanns också utbildningspengar, dock för litet
enligt vårt synsätt.
Det kändes oerhört viktigt med ett genomförande
just nu, därför att just nu är intresset stort för alterna-
tivodling. Det finns ett sug på marknaden efter
KRAV-odlade produkter som faktiskt är större än
efterfrågan. Många konventionella odlare tror nu att
marknaden har börjat att stabilisera sig. Man ser att
det finns en möjlighet att kunna gå över till alternati-
vodling. Intresset har länge funnits hos många, men
känslan av att marknaden inte har varit riktigt stabil
har gjort att man har väntat.
Dessutom är det inte så enkelt att gå över från
konventionell odling till ekologisk odling. Det krävs
ett annat synsätt och en annan kunskap. Vill vi nå-
gonting med målet att 10 % skall odlas ekologiskt år
2000 måste vi bidra ekonomiskt för att hjälpa lantbru-
ket att komma i gång.
Vi i Miljöpartiet har krävt att 250 miljoner skall
anslås till utbildning. Det kravet har vi inte fått gehör
för, men vi kommer att återkomma med detta krav i
en motion under allmänna motionstiden.
Det program som kunde ha fått i gång utveckling-
en men som nu tyvärr har försvunnit var ett program
som hette REKO-programmet - resurshushållande
konventionellt jordbruk. REKO-programmet är ett
program som Naturskyddsföreningen, alternativodlar-
na och LRF gemensamt hade jobbat fram i en utred-
ning som heter Förstärkta miljöinsatser i jordbruket.
Här hade man pratat ihop sig, vilket är unikt. Jag
skulle vilja påstå att detta är ett mycket bra förslag,
som klargör att man i Sverige i dag inte har något
hållbart lantbruk. Man säger också att detta miljöpro-
gram skall ses som ett program där det offentliga
köper vissa prestationer, kollektiva miljönyttigheter.
Den anslagna tonen är mycket bra. Programmet är
basen för det program som Vänsterpartiet och social-
demokraterna nu röstar bort. Detta program innebar
en utveckling mot ekologiskt lantbruk.
På precis samma sätt som nu fanns det möjligheter
1990 att gå över till ett lantbruk som var ekologiskt.
Även då missade socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet tåget. Det är beklagligt att historien upprepar sig.
I REKO-programmet finns det ett förslag om en
reducering av handelsgödseln med 30 %, om att öka
andelen grön mark, om en bättre stallgödselhantering,
om en reducering av ogräsbekämpningsmedel m.fl.
miljöåtgärder t.ex. sprutfria kantzoner. Maggi Mika-
elsson, detta program hade bevarat och återställt den
biologiska mångfalden, minskat kväveläckaget, fått
ner överskottsproduktionen. Det fyller alltså exakt de
krav som man kan ställa på ett sådant här program.
Det påminner dessutom ganska mycket om det danska
programmet. Miljöpartiet hade kunnat tänka sig att
skärpa kraven när programmet hade införts, men det
viktiga nu var att visa att vi vill införa det. Så blev det
inte.
Det har framförts att vi i dag inte skulle kunna ut-
nyttja hela programmet. Detta låter mycket märkligt.
Programmet innehöll i alla fall ambitiösa miljökrav,
men det skulle inte lätt gå att utnyttja i dag. Lantbru-
kare skulle vara tvungna att vidta åtgärder för att
komma med i programmet. Det var detta som legiti-
merade det och gjorde det ännu bättre, att det inte lätt
gick att utnyttja. Den kritiken är alltså helt befängd.
Vi i Miljöpartiet hade kunna tänka oss att skärpa
kraven på REKO-programmet sedan det införts, t.ex.
genom att ha en trappa så att man fick mer om man
minskade mängden handelsgödsel ytterligare med
30 %, 40 % respektive 50 %. Dessa förändringar
skulle vi ha kunnat göra sedan REKO-programmet
hade införts. Nu införs de inte.
I betänkandet sägs att regeringen skall återkomma.
Med det nöjer sig Vänsterpartiet. Man säger ingenting
när. Enligt vad vi får höra från Maggi Mikaelsson får
vi väl se 1995 som ett övergångsår då det inte händer
någonting. Det anser vi i Miljöpartiet är absolut oac-
ceptabelt. Då har man inga miljömål alls om man
tänker vänta till någon annan gång.
Vi vet att stöd till djur eller miljöprogrammet
finns kvar, men vi vet också att Socialdemokraterna
vill ändra LFA-områdena. Hur mycket som i realite-
ten blir kvar vet vi i dag inte. Nivåerna är inte heller
klara.
När det gäller programmet för ekonomisk bär-
kraft, där Maggi Mikaelsson slår sig för bröstet för att
stöd till vall och bete har blivit kvar, vet vi inte heller
hur mycket det blir. Vi vet att Socialdemokraterna
också där avser att ändra LFA-områdena. Men vi vet
inte heller här vilka nivåerna blir, och vi vet inte ens
när man återkommer med förslag. Att förhandla på
det sättet tycker jag inte ökar respekten för Vänster-
partiet.
Beträffande ekologisk odling hade man önskat att
det förslag som nu läggs på bordet från Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet hade varit mer fullödigt.
Man hade önskat att nivåerna hade varit klara. De
som vill börja lägga om till ekologisk odling i år
måste nu kunna börja räkna på vilka effekter det får.
Det är bråttom, Maggi Mikaelsson. Vill man ha nå-
gonting gjort 1995, är det bråttom. Här har vi bara fått
reda på att regeringen skall besluta hur det fortsatta
programmet skall se ut. Här har vänstern inte ens sagt
sig vara intresserad att vara med i diskussionerna.
Man överlåter allt till regeringen, t.o.m. med fullt
förtroende.
Det som är sorgligt när det gäller det ekologiska
lantbruket är att man måste lägga om hela arealen för
att få bidrag. Man kräver en helomställning av gården.
Det stoppar många som i dag har börjat att lägga om
och som inte kommer att kunna lägga om hela area-
len, t.ex. många spannmålsgårdar på slätten som inte
kan hitta gödsel till mer än en del av arealen och där-
för vill kunna lägga om delar av arealen. Det kommer
att innebära att många av de mjölkbönder som i dag
har intresse av att lägga om inte kommer att kunna.
De kommer inte att kunna hitta spannmålsgårdar som
kan odla fodersäd om kravet är att den gården skall ha
hela sin areal KRAV-odlad.
De här bestämmelserna sätter alltså kraftiga käp-
par i hjulen för den fortsatta utveckling mot en eko-
logisk odling. Det är mycket beklagligt. Jag har svårt
att förstå varför man sätter dessa käppar i hjulen.
Jag delar Alternativodlarnas uppfattning att det här
förslaget kommer att göra det omöjligt för Sverige att
nå målet att 10 % av arealen skall vara ekologiskt
odlad år 2000. Miljöpartiet kommer att återkomma
med ett förslag som kanske kan rätta till detta, om det
nu finns ett intresse för det från Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet.
Jag är nöjd med en sak som på initiativ från Mil-
jöpartiet har gått igenom, nämligen att ekologiska
odlare skall undantas från trädeskravet för att få are-
alstöd och att regeringen skall i EU driva frågan om
att ekologiska odlare skall få en särregel i det avseen-
det. Jag är mycket förvånad över att det finns en so-
cialdemokratisk reservation i det här ärendet. Det är
ett ganska naturligt krav om man inser att den ekolo-
giska odlingen i sig minskar intensiteten, mängden
säd per hektar. De har redan minskat produktionen
genom att gå över till ekologisk odling och måste
därför inte också minska ytterligare genom trädeskra-
vet. Man får två krav på sig att minska produktionen.
Det här borde vara självklart för alla som är intresse-
rade av ekologisk odling.
I fråga om miljöavgifterna vill Miljöpartiet gå
längre. Vi tycker att det är bra att vi får en ökning av
miljöavgifterna på kväve, kadmium och bekämp-
ningsmedel, men vi hade velat gå betydligt längre.
Socialdemokraterna föreslår en ökning från 60 öre till
1 kr 80 öre. Vi hade velat gå så högt upp som 5 kr och
60 öre på kväve.
För kadmium föreslås att avgiften skall ligga kvar
på 30 kr per gram kadmium, men den skall gälla all
kadmium över 5 gr per 1 ton fosfor. Det är en ändring
i rätt riktning, men vi hade samtidigt velat höja nivån
till 50 kr per gram.
Vi skulle också vilja ha en utvärdering efter ett år
för att se om det fick de effekter som ville. Har kad-
miummängden på våra åkrar minskat? Det har vi
uttryckt i reservation 9, som jag yrkar bifall till.
Vi anser att de pengar som tas in som miljöavgif-
ter skall återgå till lantbruket bl.a. i form av utbild-
ningsbidrag. Menar vi allvar med ekologisk odling
måste vi ställa upp med konsulter som hjälper lant-
brukare att gå över. Men vi vill också att en sådan
bagatell skall uppmärksammas som att trädgårdsnä-
ringen drabbas av en merkostnad för sina biologiska
bekämpningsmedel som numera skall registreras hos
Kemikalieinspektionen. Vi anser att de bilologiska
bekämpningsmedlen är ett litet steg i rätt riktning och
de borde få en delfinansiering, för annars finns det
risk att de slås ut. Här har vi fått en positiv skrivning i
betänkandet. Vi hoppas att frågan kan lösas snabbt.
Det här betänkandet är ett sorgligt betänkande, för
det visar att synsättet i 1990 års politik finns kvar i
dag. Det gynnar inte det vi vill, nämligen en övergång
till ett lantbruk som är ett kretslopp i betydligt högre
grad än vad dagens lantbruk är. Det stöder i stället det
konventionella storskaliga lantbruket, samtidigt som
det talas vackert om det andra utan att de förslag som
nu ligger kommer att leda lantbruket i den riktning
som vi skulle vilja. Chansen fanns 1990, chansen
finns nu. Tyvärr känns det som att man båda gångerna
har missat chansen.
Genom att minska intensiteten i odlingen skulle vi
kunna få tillbaka de öppna landskap som håller på att
gå förlorade. Vi skulle kunna öka den biologiska
mångfalden, där det inte bara handlar om att spara
vissa arter utan också om individrikedomen inom
arter. Vi skulle kunna få ett lantbruk som inte är så
kemikalieinriktat.
Det som är mest sorgligt är dock att betänkandet
är så ofullständigt. Vi vet egentligen inte vad vi beslu-
tar om. Det vet inte Maggi Mikaelsson heller. Jag är
förvånad över att Vänsterpartiet kunde acceptera
betänkandet med så litet underlag.