Fru talman! Vi fortsätter i dag med debatten om
jordbrukets förutsättningar i ett EU-perspektiv och de
regler som skall gälla i det sammanhanget. Meningen
var att allt detta skulle behandlas samtidigt, men ef-
tersom det var litet besvärligt i jordbruksutskottet att
hitta majoriteter för olika förslag drog arbetet ut på
tiden. Därför har vi fått dela upp ärendet på två tillfäl-
len.
Det är ganska bra att starta den här diskussionen i
Astrid Lindgrens Småland, som Ivar Virgin gjorde.
Det betänkande som vi skall fatta beslut om i dag rör
till en stor del södra Sveriges skogs- och mellanbyg-
der. Det rör också Norrland och miljösituationen i vår
landsbygd.
Av det här betänkandet kan vi läsa ut att det finns
stora bekymmer och farhågor i fråga om vart det här
leder. Vi vet fortfarande inte vad det blir av det här.
Det vet vi först när regeringen har bestämt sig för om
man vill satsa några pengar eller inte. Jag kommer
tillbaka till en del frågor kring detta litet längre fram.
I onsdags tog jag upp jordbrukets roll i samhället.
Det förtjänar att upprepas att svenskt jordbruk är en
viktig del av det svenska näringslivet och det svenska
samhället.
Svenskt jordbruk förser de svenska konsumenterna
med bättre mat än vi kan få tag i på annat sätt. Det är
jordbrukets förtjänst att vi har ett öppet landskap.
Vill vi skapa ett samhälle med kretslopp, med nya
produkter som är biologiskt framställda och som är
möjliga att hantera i ett ekologiskt kretslopp, är det
jordbruket som är råvarubasen. Då måste vi ha ett
intakt jordbruk som kan fungera.
Vill vi bevara växter och djur då måste också
sambanden mellan olika typer av landskap fungera i
Sverige. I annat fall kommer vi inte att ha det.
Vill vi ha en levande landsbygd då krävs ett jord-
bruk som lever. Jordbruket är ryggraden i väldigt
många av våra bygder, inte minst de bygder som är
beroende av att kunna få ett LFA-stöd eller ett miljö-
stöd. Det är där det här skulle få så stor betydelse.
Jag tog i onsdags också upp det globala ansvar vi
har. Jag skall inte gå närmare in på det nu, men jag
skulle vilja säga att svenskt jordbruk har en samhälls-
ekonomisk betydelse. Den produktion svenskt jord-
bruk presterar ligger i storleksordningen 30 miljarder
kronor.
Av det här får för all del bonden inte behålla så
mycket för sin egen lön och för att förränta det kapital
han investerat. Den delen har minskat de senaste åren
och ligger nu under 2 miljarder. Det blir en ganska låg
timpeng.
Jag sade i onsdags att jordbruksministern var på
väg att halvera bondens lön. Mycket tyder på att så är
fallet, det är t.o.m. mycket värre. Jag talade med en
bonde i dag som innevarande år hade en ersättning för
sitt arbete i företaget på ungefär 100 000. Med de
skatter, fastighetsskatter och annat, och med de regler
som man nu skapar så kommer det nettot att inte bli
mer än 40 000 det kommande året, med samma förut-
sättningar i övrigt. Så mycket slår det.
Jag har här faxmeddelanden från länsstyrelserna i
Värmland och i Dalarna där man har beräknat hur det
här kommer att slå inom område 4 på en besättning av
mjölkkor. Med 18 kor kommer de ändrade reglerna
att innebära att man på ett år förlorar 4 000 kronor.
Förlusten blir begränsad därför att det höjda arealstöd
som man nu slätar ut kan ge en viss ökad inkomst.
Men för den som har 35 kor blir det enligt denna
beräkning en minskning av 40 000 kronor per år. Då
skall vi veta att det överskott man hade dessförinnan
inte heller var särskilt stort. Man har inte så mycket
att ta av.
Detta är alltså officiella beräkningar som gjorts av
statliga myndigheter, och de är mycket bekymrade för
det här.
Mot den bakgrunden tycker jag att det hade varit
viktigt att få igenom det avtal som Karl Erik Olsson
förhandlade fram i Bryssel och som han också skrev
en proposition på. Den gav möjligheterna att utnyttja
det regelverk som finns inom EU och på det sättet ge
svenskt jordbruk en bättre lönsamhet och bättre förut-
sättningar att leva upp till de krav och de mål som
finns på det här området.
I det här sammanhanget skulle jag vilja ställa någ-
ra frågor till Inge Carlsson, som företräder Socialde-
mokraterna här i dag.
När det gäller miljöstödet var Karl Erik Olssons
och den förra regeringens förslag på en total ram av
2,8 miljarder, där hälften betalades av EU. Socialde-
mokraterna har i sitt förslag plockat bort det mesta av
detta. Det är mindre än en miljard kvar, totalt sett, om
man skall döma av det som är skrivet.
De vill ha kvar det bevarandeprogram för land-
skapet som vi har i dag. De vill ha kvar NOLA. De
vill också ha pengar till ekologisk odling.
För att få Vänsterpartiet att ställa upp på den so-
cialdemokratiska linjen har man lovat att det också
skall bli ett generellt arealstöd.
Min fråga är: Skall allt detta rymmas inom denna
knappa miljard? Eller kommer ni i budgetpropositio-
nen att plocka fram mer pengar? I så fall hur mycket?
Till Maggi Mikaelsson skulle jag vilja ställa frå-
gan: Vad har Socialdemokraterna lovat er för att ni
skulle gå med på detta? Ni har väl inte tagit det här in
blanco? Man skriver ju inte några rader i ett utskotts-
betänkande och sedan är det bra. Ni måste ha fått
något löfte om att fylla det här med något av värde. I
annat fall tycker jag det är märkligt att ni har ställt
upp på det. Det vore nyttigt och bra att få besked om
den saken.
Jag skulle också vilja fråga om LFA-stödet för de
lågproducerande områdena. I det betänkande vi i dag
skall ta ställning till står det: Den förra regeringens
förslag i proposition 19 om strukturstöd och s.k. LFA-
stöd i södra Sveriges skogs- och mellanbygder föran-
leder i övrigt inga invändningar i utskottet.
Har man inga invändningar mot det förslaget
skulle det innebära att man betalade ut dessa djurstöd
som finns förslagna i proposition 19, med i A-området
900 kr per djurenhet, i B 540 och i C 360 kr per dju-
renhet, med de begränsningar som finns i förslaget.
Är det rätt uppfattat? Kommer vi att ha ett LFA-
stöd också i södra Sverige? Det vill jag fråga Inge
Carlsson.
Jag vill också fråga Maggi Mikaelsson om det är
så hon uppfattat den uppgörelse som har träffats med
Socialdemokraterna.
Om det skall finnas ett LFA-stöd i södra Sverige
måste det finnas pengar till det i den budget som
kommer att presenteras.
När det gäller Norrlandsstödet är skillnaderna inte
särskilt stora mellan de förslag som de båda regering-
arna framlagt om man ser till nivån. Men det är en
skillnad i konstruktion. Det socialdemokratiska för-
slaget utger sig för att vara mer generöst. Men det är
en felaktig beskrivning, eftersom man plockar in det
generella arealstöd till spannmål som fanns också¨i
den förra regeringens förslag, men där inte räknades
in.
Detta kommer dessutom att leda till att spann-
målsområdena i Norrland får en fördel framför övriga
områden. Frågan är om det var meningen med det här
stödet.
Jag skulle också nämna litet om ekologisk odling,
därför att det är viktigt. Jag har den uppfattningen att
de socialdemokratiska förslagen är negativa för den
ekologiska odlingen. Den utveckling vi har beslutat
om i riksdagen och som vi vill ha, den kommer inte
att ske.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servationerna 1 och 4.