Fru talman! Man kan kalla subventionerna vad
man vill, Lennart Brunander, men det handlar ändå
om pengar som skall betalas av svenska och europeis-
ka skattebetalare och som skall fördelas ut till jord-
bruket på olika sätt. Jag kan inte försvara delar av det,
men jag försöker hantera frågan på ett så bra sätt som
möjligt utifrån de mål och riktlinjer som vi har i
Vänsterpartiet.
Lennart Brunander frågade också varför vi stöder
Socialdemokraternas proposition. Ja, alternativet var
inte bättre. Det är det som är dilemmat. Med den
korta tid som har stått till buds har vi gjort den be-
dömningen. Trots att det fanns mycket mer att läsa i
den förra regeringens proposition, så var inte den
bättre. Den var bättre till vissa delar, och vi har nu sett
till så att de delarna finns kvar.
Trots att det är bråttom och att vi skall in i EU den
1 januari är det ingen ko på isen. Jag tror att vi får se
1995 som ett ingångsår, då vi noga måste utvärdera
vad medlemskapet får för konsekvenser. Vi måste
också vara beredda att utvärdera och ompröva det
som är dåligt.
Det är litet falsk reklam, litet falsk propaganda, att
låta det framstå som om den förra regeringens pro-
position var så fullständig, så genomdiskuterad, tydlig
och klar. Det står på flera ställen i den att man, både
vad gäller nivåer och inriktning på olika stöd, kommer
att återkomma till detaljerna senare.