Herr talman! Det betänkande vi i dag skall debat-
tera berördes av många talare under onsdagskvällens
EU-debatt. Men det finns starka skäl att ta upp de
frågorna igen med utgångspunkt från det betänkande
vi nu har framför oss. Jag vill emellertid först yrka
bifall till reservationerna 1, 4 och 6 och i övrigt till
utskottets hemställan.
För några år sedan var riksdagen inbjuden till
Småland av organisationen Projekt Linné, som ville
visa oss exempel på den unika miljö som finns i
skogs- och mellanbygder i Syd- och Mellansverige.
Det är ett odlingslandskap med mycket högt bevaran-
devärde.
Vi besökte en gård med mjölkproduktion nära
Vimmerby. Det framgick mycket klart att jordbrukar-
familjen var tveksam till om den i längden skulle
kunna fortsätta verksamheten och kunna hålla marken
hävdad.
Det här var i Astrid Lindgrens hemtrakter. Hon
var själv med under det här besöket. På sitt mycket
rättframma sätt gjorde hon klart för alla att hon inte
kunde acceptera att gården blev skog.
Många som var med på den här resan, inte minst
socialdemokraterna, gjorde långtgående uttalanden
om ett levande och öppet landskap. Bevarandet av
jordbruket tror jag för alla som deltog framstod som
en viktig del i en framåtsyftande miljö- och jord-
brukspolitik.
Därför måste jag säga att jag blev glad när vi i
EU-förhandlingarna lyckades få avsevärda medel från
EU för att hjälpa oss att nå upp till den här målsätt-
ningen att bevara det öppna landskapet, inte minst i
områden där det öppna landskapet uppenbarligen är
en bristvara.
Vi kunde disponera närmare 1,5 miljarder kronor
från EU för detta ändamål. Dessa medel skulle inte
enbart räcka till att stötta vårt traditionella Norrlands-
stöd utan även till en rad miljöinsatser i Syd- och
Mellansverige.
Socialdemokraterna uttryckte i början sin till-
fredsställelse över förhandlingsresultatet, bl.a. genom
Mats Hellström. Sedan i mars, när förhandlingsresul-
tatet blev klart, har socialdemokraterna börjat sväva
på målet och vill nu inte fullt ut utnyttja den hjälp som
vi får från EU till att göra mycket angelägna miljöin-
satser. På grund av den svenska medfinansieringen
har vi nu, enligt dem, inte råd att ta emot dessa medel
från EU. Jag är övertygad om att detta är en felsyn.
De medel som vi själva satsar kommer så småningom
tillbaka till statskassan när den aktivitet som skapas
leder till förbättringar i ekonomin på många områden.
Totalkalkylen bör kunna bli starkt positiv. Dessa
medel bör också kunna leda till goda miljöeffekter
och en ny alternativ sysselsättning på gårdarna.
När jordbruksutskottet för ett par år sedan besökte
Bayern i södra Tyskland fick vi många bevis på vil-
ken positiv effekt som stöd av den här typen kan ha.
Det handlar faktiskt i de flesta fall om att man betalar
för kollektiva nyttigheter i form av ett vackert land-
skap, som alla har glädje av. Det kan vara rimligt att
en ersättning utgår för detta.
Stora delar av det öppna landskap som vi svenskar
värdesätter så högt, inte minst i södra Sveriges skogs-
och mellanbygder, hade kunnat skyddas genom det
s.k. bärkraftsprogrammet, som skisserades i den förra
regeringens EU-proposition. Det hade varit fullt möj-
ligt att genomdriva i EU, eftersom det var väl anpas-
sat till förhandlingsresultatet. Men förhandlare från
den nya regeringen, som smyger in i EU-
kommissionen med tvekan i argumenteringen, röner
självfallet ingen framgång.
De första indikationerna på bristande intresse från
regeringens sida i dessa förhandlingar har vi fått i den
proposition som regeringen har lagt fram. Där talas
det bl.a. om tveksamhet från EU-kommissionens sida.
Med den utgångspunkt som man hade är den reaktio-
nen högst naturlig.
Det framstår också som egendomligt att socialde-
mokraterna vill öka Norrlandsstödet men inte vill
släppa fram ett liknande stöd i områden med produk-
tionsförhållanden som i hög grad liknar dem i stödom-
råde 1-4 i Norrland.
Man har dock gjort en viss reträtt i samtalen med
Vänstern. Man gör därför ett tillkännagivande i detta
betänkande om stöd till vall och betesmark.
Trots detta har jag full förståelse för den kände
miljödebattören Stefan Edmans stora besvikelse över
socialdemokraternas agerande i den här frågan. Han
kommer säkert ihåg de stolta deklarationerna vid det
besök i Småland som jag nyss talade om. Han var en
av våra värdar.
Herr talman! I fråga om ekologisk odling, som
socialdemokraterna tidigare har låtsats vara mycket
intresserade av, stänger man möjligheten att börja
odla ekologiskt på en del av gården. Man stänger
dessutom det program som kan vara ett första steg
mot en ekologisk odling, det resursbevarande jordbru-
ket med en minskad gödselmedelsanvändning osv.
Det är en möjlighet att lära sig och eventuellt gå vida-
re. Det finns en omfattande rådgivning i Sverige med
den här inriktningen. Den kommer att visa sig vara
meningslös när det finns ett krav på att hela gården
skall ställas om. Den utveckling som vi har haft mot
större arealer i ekologisk odling kommer att försenas
och förhindras. Skillnaden mellan tidigare stolta dek-
larationer och det praktiska handlandet blir av-
grundsdjup.
En annan fråga som tas upp i det här betänkandet
är skatten på gödsel- och växtskyddsmedel. Regering-
en föreslår betydande höjningar. Man hänvisar till
miljöargument. Enligt mitt sätt att se är det felaktigt.
Läckaget från jordbruksmarken till vattnet kommer
framför allt från användningen av djurgödsel.
Anna Lindh gjorde i somras ett häpnadsväckande
uttalande om att den borgerliga regeringens föränd-
ring av regleringsavgifterna på detta område skulle ha
medverkat till algblomningen i Östersjön. Ett par
sekunder efter hennes uttalande visade det sig att det
berodde på någonting helt annat, nämligen på över-
gödningen av fosfor. Det berodde alltså inte alls på
något kväveläckage. Fosfor kommer framför allt från
ofullständigt renade reningsverk, huvudsakligen i
baltstaterna. Det framgår mycket väl av den statistik
som vi har.
Om man tog bort hela det svenska jordbruk som
avvattnas ut i Östersjön och planterade åkrarna med
skog skulle vi kanske efter en 5-10-årsperiod kunna
minska kväveutsläppen med i storleksordningen 1
procent. Detta visar att Anna Lindhs argumentation
var fullständigt felaktig.
Dessutom är vi mycket irriterade över att den här
frågan inte remitteras till Lagrådet. Man bryter nämli-
gen ett normalt gödselår. Den här skatten införs på ett
sådant sätt att det hade varit rimligt att låta Lagrådet
titta på den tekniska utformningen av förslaget.
Jag vill i detta sammanhang också peka på att in-
vesteringar i våtmarker är den absolut effektivaste och
bästa metoden om man vill göra någonting åt kväve-
läckaget i havet. Det är en både billig och bra metod.
Peter Weibull Bernström kommer att belysa det när-
mare litet senare i dagens debatt.
Till sist vill jag ta upp det särskilda yttrande som
vi moderater - och även andra borgerliga i utskottet -
har i samband med regeringens beslut om prisorter
när det gäller inlösen av spannmål. Enligt vårt sätt att
se är det ett ensidigt agerande från regeringens sida att
bestämma att det skall vara 4 prisorter i stället för de
30 som var skisserade i EU-propositionen. Detta är ett
allvarligt åsidosättande av den samrådsplikt som gäl-
ler i EU-frågor och som har varit en bärande princip
under en lång tid. Detta var uppe hos EU-delegationen
och föranledde en stark kritik från delegationens sida
gentemot regeringen. Den kritiken är helt korrekt.
Man har på ett flagrant sätt brutit mot det som har
varit överenskommet i den här frågan.
Det är allvarligt att man har gjort så här just på
detta område. I själva verket är jordbruket en sektor
som för närvarande behöver arbetsro och som inte är
betjänt av den typ av ingrepp som har gjorts i det här
betänkandet och det som vi behandlade för ett par
dagar sedan.