Fru talman! Onsdagens debatt här i kammaren om
bl.a. jordbruksfrågor i anslutning till betänkandet om
Sveriges medlemskap i EU och dagens debatt om
vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap
i EU hänger i mångt och mycket samman, vilket flera
förut har sagt. Jag kommer därför, fru talman, att
något beröra frågor om och konsekvenser av det
samlade regeringsförslaget beträffande landsbygdens,
miljöns och jordbrukets villkor och utveckling.
Vid den folkomröstning som nyligen ägt rum an-
gående Sveriges medlemskap i den europeiska ge-
menskapen hade väljarna att ta ställning till följande
fråga: Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i
enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s med-
lemsstater?
Omröstningen gällde alltså om Sverige skulle bli
medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats
fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater. För
många var det framförhandlade avtalets innehåll av
avgörande betydelse för om svaret skulle bli ja eller
nej - särskilt för många som på avtalets grund nu såg
en möjlighet för landsbygdens, miljöns och jordbru-
kets utveckling. De såg en möjlighet till expansion,
utveckling och export baserad på rättvisa och lika
villkor för våra svenska jordbrukare. De såg en möj-
lighet till utveckling och fler arbetstillfällen i en vida-
re krets.
Jag är oroad över att Socialdemokraterna nu med
vänsterns hjälp håller på att steg för steg förändra
innehållet i och utfallet av EU-avtalet - förändringar
som medför att själva förutsättningen för folkomröst-
ningen nu i efterhand håller på att urgröpas. Det är
också förändringar som leder till försämrat utfall för
såväl landsbygden som jordbruket, miljön och byg-
ders och regioners utveckling.
Tillsammans med övriga åtgärder och förslag in-
nebär det dessutom att regeringen återupptar och
återigen blåser under koncentrations- och centralise-
ringspolitiken i landet med kända problem som natur-
lig konsekvens.
Det är för mig och Centern, och jag tror för de
flesta väljare, en självklarhet att vi skall ta hem hela
det framförhandlade resultatet - hela avtalet - mellan
Sverige och EU:s medlemsländer. Det är för mig och
Centern en självklarhet att den medlemsavgift vi har
att betala till EU liksom andra internationella avgifter
skall betalas över den gemensamma statskassan och
inte specialdestineras, öronmärkas och läggas ut på
vissa grupper - däribland jorbrukarna, som för att
kunna producera bra mat till rimliga priser också
måste få känna en viss ekonomisk trygghet. Jag menar
att denna öronmärkning av EU-avgiften och dessa
finansiering kommer att få förödande konsekvenser
för landsbygdens möjligheter till utveckling och för
den regionala balansen.
Fru talman! Det har talats mycket om det härliga,
steniga Småland. Jag kommer därifrån, och jag vill
litet kort berätta om hur vi upplever situationen i vårt
jordbrukslän just nu.
För oss i Kalmar län, där mer än var tredje ar-
betstillfälle genereras ur lantbruket, och för Öland,
där mer än 40 % av arbetstillfällena emanerar från
jordbruket, innebär nu liggande förslag att tänkta
utvecklings- och exportmöjligheter för jordbrukssek-
torn och därmed också för övriga sektorer reduceras
mycket starkt. Mot bl.a. denna bakgrund är det dub-
belt viktigt att arbetet med en offensiv marknadsfö-
ring av svenska produkter fortsätter i samarbete mel-
lan staten och livsmedelsnäringen, som det står i det
särskilda yttrandet, nr 2, i betänkandet.
Inom Kalmar län och på Öland har under senare år
många unga lantbrukare satsat på framtiden genom att
investera i mjölkproduktion. Under 1993 och 1994
tillkom 1 700 koplatser i vårt län, varav 1 200 på
Öland. Öland har särskilda förutsättningar som måste
uppmärksammas, och viss mån också har uppmärk-
sammats skall jag säga i rättvisans namn. Vi tillstyr-
ker bl.a. min och Centerns motion om att rädda fort-
satt bönodling på ön.
Mjölkproducenterna på Öland saknar i realiteten
andra alternativ i sina företaget. Sedan sockerbruket i
Degerhamn lades ner har många jordbrukare avveck-
lat sin betodling, och kombinationen med skog saknas
på Öland. För mjölkproducenterna återstod inga andra
alternativ än att satsa på mjölken om de ville vara
kvar som bonde.
Det finns således naturliga orsaker till att vi har
haft en högre investeringstakt bland mjölkproducen-
terna i vårt område än annorstädes under de senaste
åren.
Från naturvårdens sida har man länge pläderat för
att fler betesdjur måste till för att på sikt upprätthålla
de naturkvaliteter som finns på ön. Basen för betes-
drift på Öland är och kommer att förbli mjölkproduk-
tionen.
Mot den bakgrunden är det av avgörande betydel-
se att också 1993 års leveranser nu får inkluderas i
fördelningsunderlaget för mjölkkvoten. Beslutet
kommer ändå inte att grunda kvoten på det bästa åren
utan på ett genomsnitt av produktionen 1991-1993.
Det kommer att skapa stora problem för många
mjölkproducenter. En reduktion av besättningarna på
20-25 % blir i många fall en konsekvens och en reali-
tet.
Regeringssidans förslag beträffande minskat regi-
onal- och miljöstöd tillsammans med föreslagna öka-
de skatter, avgifter, besparingar i avbytarsystemen
m.m. beräknas i en del fall medföra uppemot en hal-
vering av böndernas nettoinkomster med en påskyn-
dad sammanslagning och nedläggning av jordbruksfö-
retag som följd.
Det levande kulturlandskapet hotas i stora delar av
landet, och lantbrukets roll som bas och utvecklare av
en levande landsbygd kommer kraftigt att försvagas.
För Kalmar län, Öland, stora delar av Småland och
övriga landet är en utveckling av jordbruket och
landsbygden en förutsättning för regional balans, god
miljö, utveckling och nya och varaktiga arbetstillfäl-
len.
Det samlade förslag som regeringen nu lägger
fram betyder en minskad lönsamhet med 150 000 kr
för en familjejordbrukare på Öland med i huvudsak
specialväxtodling som inkomstkälla och med en an-
ställd. För en normalstor gård på Kalmarslätten med
spannmål och svin som inkomstkälla betyder det en
minskad nettointäkt på ca 250 000 kr. För en gård i
skogsbygden mellan Kalmar och Mönsterås, där jag
bor, med 48 hektar åker, 55 hektar skog, 40 hektar
vall, 8 hektar spannmål och 46 kor som inkomstkälla
betyder det en försämring av lönsamheten för den
unge bonden med 170 000 kr.
Det samlade regeringsförslaget verkar i fullstän-
digt motsatt riktning. Jag menar att det inte kommer
att medföra utveckling utan avveckling, inte fler ar-
betstillfällen utan färre, inte lika villkor utan olika
villkor, inte landsbygdsutveckling och regional balans
utan koncentration och centralisering, inte valfrihet
utan beroende, inte utveckling av en levande lands-
bygd utan mycket stor risk för avfolkning och ett
igenvuxet kulturlandskap.
Fru talman! Jag är dessutom fullständigt övertygad
om att konsumenterna med ökad kunskap, insikt och
vilja mycket snart kommer att kräva allt fler ekolo-
giskt odlade produkter. Tendensen är mycket tydlig
redan nu. Därför är det klokt att i nuläget lämna en
särskild ersättning för ekologisk odling.
Men en omställningsprocess tar alltid en viss tid,
inte minst när det gäller att ändra naturens villkor och
förutsättningar. Därför bör stödet inte begränsas en-
bart till jordbruk som helt ställer om till ekologisk
odling utan också innefatta de jordbruk som delvis
och successivt ställer om sin drift till ekologiskt lant-
bruk. En successiv övergång till ekologisk odling
kompletterad med satsningar på utbildning, forskning
och marknadsföring kommer med stor sannolikhet att
bättre klara målsättningen att 10 % av vår åkerareal
skall vara ekologiskt odlad år 2000.
Fru talman! Jag förutsätter att regeringen åter-
kommer i budgetpropositionen med en kon-
sekvensanalys av de nu fattade besluten. Det skall
vara en utredning som analyserar jordbrukets villkor
och dess inverkan på den samlade samhällsekonomin,
på arbetsmarknadsläget och på den regionala utveck-
lingen.
Fru talman! Med detta ber jag att få fästa upp-
märksamheten på de särskilda yttrandena 2, 3, 5 och
6, och speciellt på yttrande 6 som varnar för att redu-
cera antalet interventionsorter eller prisorter för
spannmål från 30 till tre fyra. Förutom en centralise-
ring menar jag att det skulle medföra stora och onödi-
ga extrakostnader för odlarna.
Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 1 och 4 i jordbruksutskottets betänkande nr
7.