Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 4 under mom. 16 och 25 i utbildningsutskot-
tets betänkande 5. Jag tänker ägna mina få minuter till
de frågor som detta betänkande handlar om.
Kristdemokraterna är positiva till att den utveck-
ling som pågår ute i kommunerna med en integrering
av verksamheten för sexåringar nu formaliseras på det
sätt som görs. För oss är markeringen viktig, att det är
en skyldighet för kommunerna att erbjuda sexåringar
plats i förskoleklass men att det är frivilligt för ele-
verna att delta. Vår inställning är nämligen att skol-
starten bör vara individuellt flexibel. Vi delar inte Ola
Ströms uppfattning att ju tidigare skolstarten sker
desto bättre är det. Varje barns behov och möjligheter
skall prövas och bedömas av föräldrarna tillsammans
med förskole- och skolpersonal. Då grundläggs redan
från början ett förtroendefullt samarbete mellan hem
och skola samtidigt som individualiseringen av un-
dervisningen underlättas. Den regel som införs om
möjligheten att uppskjuta skolstarten till höstterminen
det år eleven fyller åtta år är också positiv ur det
perspektivet, nämligen att man får ännu större möjlig-
heter att individualisera.
Herr talman! Det är ett stort misslyckande för hela
vuxensamhället, vilket flera redan har påpekat, att så
många som 100 000 barn går till skolan varje dag
med vetskapen om att de kommer att utsättas för
kränkande behandling i någon form. Därför kan vi
inte slå oss till ro med att lagstiftningen skärps. Vi
vuxna måste ha civilkurage nog att alltid reagera när
vi ser att barn utsätts för psykiska eller fysiska över-
grepp. Ingen händelse är bagatellartad. Det är alltid
bättre att ingripa en gång för mycket än en gång för
litet. Det bästa sättet att motverka mobbning i skolan
är att skapa ett öppet klimat där respekt för varandras
integritet är naturlig och där alla vuxna visar att de
bryr sig om genom att markera gränser och se till att
de efterlevs.
Föräldrarnas roll är viktig också i det här sam-
manhanget. Det behövs lyhördhet och tid att lyssna på
barnens antydningar och ta dem på allvar. Det som
kan hejdas i ett tidigt skede får inte lika förödande
konsekvenser som det som pågår år efter år.
Vi kristdemokrater har under hela den här riks-
dagsperioden efterlyst initiativ från regeringen när det
gäller fortsatta åtgärder mot mobbning, eftersom
problemet trots de åtgärder som faktiskt redan har
vidtagits inte tycks minska i omfattning. Därför stöder
vi de förtydliganden i lagstiftningen som regeringen
föreslagit, men vi tycker att resultatet är ganska ma-
gert efter tre års väntan. Vi anser att en bestämmelse
borde införas i skollagen som innebär att en elev som
vid upprepade tillfällen, och när andra åtgärder satts
in, mobbat en annan elev bör flyttas till en annan
skola. Vi anser också att skollagen bör innehålla tyd-
liga regler om skolledarens skyldighet att anmäla
våldsbrott till de sociala myndigheterna och när så
behövs till polismyndigheten. Vi skulle dessutom vilja
ha en nationell kampanj av det slag som genomfördes
i Norge för några år sedan och som gav ett mycket
gott och bestående resultat. Det behövs någonting
drastiskt för att öka medvetenheten i hela samhället
om hur omfattande mobbningen är.
För att uppnå en kvalitetssäkring av arbetsmiljön i
skolan föreslår regeringen nu att Skolverket skall få i
uppdrag att utarbeta kommentarmaterial om hur man
lokalt i kommuner och skolor kan arbeta med värde-
grundsfrågor. Det här har vi kristdemokrater också
efterlyst. Många lärare känner sig osäkra på hur de
värden som beskrivs i skolans värdegrund skall tolkas
och omsättas i det vardagliga arbetet. Därför behöver
de goda exempel som ändå finns spridas. Det behövs
fortbildningsinsatser med inriktning på arbetet med
skolans värdegrund i alla kommuner. Etik kan inte
sägas, den måste göras, som någon har uttryckt det.
En utbredd inställning, som också vi kristdemo-
krater delar, är att timplanerna styr verksamheten i
skolan för mycket. Men vi delar samtidigt utskottsma-
joritetens åsikt att det är för tidigt att helt avskaffa
timplanerna. Däremot anser vi att det är dags för en
samlad översyn av vilka konsekvenser de nya timpla-
nerna fått. Den borde ha gjorts i stället för de nya
detaljregleringar som nu införs. Är det t.ex. så lämp-
ligt att en större andel av svenska, matematik och
engelska får användas till det lokala jämkningsut-
rymmet för skolans fria val med tanke på hur många
elever som inte klara nivån Godkänd i dessa ämnen i
dag? Varför får idrott och slöjd men inte hemkunskap
fler timmar? Är det en markering att det ämnet till-
mäts lägre vikt? Behöver det totala antalet timmar
utökas, som vi kristdemokrater förespråkar, för att
inte något ämne skall behandlas styvmoderligt och för
att eleverna skall ha en rimlig chans att tillgodogöra
sig innehållet i kursplanerna? Det finns många frågor
som vi inte vet svaret på eftersom de inte utretts.
Därför känns det som riksdagen kommer att fatta
beslut på en mycket lös grund i dag. En total översyn
och sedan ett förslag där helheten beaktas hade varit
den naturliga gången.
Vi reagerar också på ett annat område mot rege-
ringens sätt att genomföra stora förändringar utan att
riksdagen kan ta ställning till förslaget i dess helhet.
Statens skolverk skall redan fr.o.m. den 1 januari
1998 överta ansvaret för hela barnomsorgen. I och
med det upphör Socialstyrelsens och länsstyrelsernas
ansvar för verksamheten. Förändringen är i och för
sig i konsekvens med att barnomsorgsfrågor nu hand-
has av Utbildningsdepartementet. Men vi anser att
regeringen borde ha avvaktat förslagen från BOSK,
Barnomsorgs- och skolakommittén, och remissom-
gången. Den är färdig nu och bereds i Utbildningsde-
partementet, men vi fattar beslutet i dag. Även här
finns det en massa frågetecken som behöver rätas ut
innan riksdagen tar ställning. Den speciella kompe-
tens som berör den sociala delen inom barnomsorgen
och som utvecklats under många år på Socialstyrelsen
och inom de sociala enheterna vid länsstyrelserna
finns t.ex. inte omedelbart tillgänglig på Skolverket.
Hur skall det glappet fyllas?
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det är
viktigt att eleverna får en näringsriktig måltid under
skoldagen. Många kommer till skolan utan att ha ätit
en ordentlig frukost, och det är inte längre lika vanligt
att familjen äter en lagad middag på kvällen. Landets
kommuner har uppenbarligen också insett värdet av
skolluncherna eftersom de erbjuder avgiftsfri skol-
lunch i samtliga grundskolor trots att det inte är obli-
gatoriskt. Vi har ändå inte motsatt oss regeringens
förslag att lagstifta om avgiftsfria måltider i grundsko-
lan, för att det inte skall råda något tvivel om vilken
vikt vi lägger vid skolmåltiden. Men jag vill betona
att det i praktiken är att slå in redan öppna dörrar.
Det ger också en mycket märkvärdig bild när riksda-
gen lagstiftar mot avgifter som inte förekommer men
avstår från lagstiftning där de förekommer, nämligen i
gymnasiet. Frågan är hur det kommer att tolkas av
kommunerna.
Herr talman! Till slut några ord om vårdnadsbi-
draget. Betänkandet handlar också om barnomsorgen.
Jag tycker nämligen att utskottets motivering för att
avstyrka möjligheten för kommunerna att ge de små-
barnsföräldrar, som hellre vill ha det, kontant stöd för
att ordna barnomsorg som man själv vill. Svaret till
dessa föräldrar är att kommunernas barnomsorg är
utbyggd till i det närmaste full behovstäckning. God-
dag yxskaft, vill jag säga. Det är knappast svaret på
frågan. Jag kan inte avstå från att citera signaturen
Sander i DN som skrev så här i en artikel på ledarsi-
dan för ett par veckor sedan: "För föräldrar som vill
sätta barnen på kommunens daghem från ett års ålder
fungerar systemet bra. För andra är det ett tvång. Den
avgörande frågan är: Exakt med vilken rätt bestämmer
riksdagsmajoriteten, inräknat det 'liberala' folkpartiet,
hur barnen skall tas om hand? Med vilket argument
tar riksdagen över föräldrarnas rätt? Enda svaret kan
vara: makten - vi vill använda makten att tvinga vår
vilja på andra."
Artikeln kan knappast belysas bättre än av ut-
skottsmajoritetens skrivningar i betänkande
1997/98:UbU5 daterat den 25 november 1997.