Herr talman! Diskussionen om integration mellan
skola och barnomsorg har ju inte startat i och med
detta. Redan när vi skulle lägga fast en ny läroplan för
grundskolan begärde vi från vårt håll att det skulle bli
ett gemensamt måldokument för barnomsorg och
skola. Den dåvarande skolministern tyckte inte att det
var någon bra idé, så hon vägrade att lägga fram ett
sådant förslag. Detsamma tyckte den dåvarande ma-
joriteten i denna kammare. Jag börjar nu förstå vad
det berodde på, därför att nu får vi höra att barnom-
sorg skall vara barnomsorg och skola skall vara skola.
Folk skall veta vad det ena och det andra är. Jag tyck-
er mig höra att det är väldigt viktigt att skilja dessa
verksamheter åt.
Men jag kan inte se det så. Barn behöver i olika
skeden av sin utveckling få del av de olika kompeten-
ser som traditionellt finns i de här verksamheterna.
Men det kanske inte precis skiftar den dag då de fyller
sju år eller sex år eller när det nu är. Det är viktigt att
de får tillgång till detta under hela sin barn- och ung-
domstid. Det är den utvecklingen vi är ute efter att
stödja på de här sättet.
Sedan, Catharina Elmsäter-Svärd, är det ju på det
sättet att vi inte har sett den fulla effekten av de 40
nya miljarderna. Hur skulle vi ha kunnat göra det?
Det är bara fyra av dem som än så länge har kommit
ut i kommunerna. Det är de som går ut under det här
året. Jag vet att de har hjälpt till så att man har kunnat
undvika ytterligare besparingar. På en del ställen har
man kunnat satsa extra.
För framtiden kommer det naturligtvis att se precis
likadant ut. När sparbehoven så småningom inte är
lika starka, är jag övertygad om att vi också kommer
att få se att kommunerna kan stärka resurserna, och att
dessa då kommer att hamna hos de elever som bäst
behöver dem. Den diskussionen är mycket stark, och
där har jag inte några som helst dubier.