Herr talman! Både Eva Johansson och Ylva Jo-
hansson har betonat att skolan inte kan vara en värde-
neutral plats, och det känns väldigt bra. När vi talar
ekonomi blir det ofta ett bollande om skuld hit och
dit, vem som är skuld till vad. Jag skulle gärna vilja
fråga Ylva Johansson hur hon ser på att de som satt i
regeringen före henne under många år faktiskt drev att
vi skulle ha en värdeneutral och objektiv skola.
Jag gick ut Lärarhögskolan 1968 här i Stockholm,
och jag vet hur undervisningen såg ut då. Just detta att
skolan skulle vara värdeneutral drevs mycket aktivt.
Lärare och annan skolpersonal skulle inte ta ställning,
utan det skulle eleverna få göra på egen hand utifrån
ett smörgåsbord som serverades med de olika ideolo-
gier och värderingar som finns företrädda i samhället.
Kan det möjligen ha påverkat utvecklingen inom den
svenska skolan?
Ylva Johansson säger att specificeringen vad gäl-
ler mobbning skall ske i de handlingsplaner som skall
tas fram i varje skola. Problemet är att det under alla
dessa år har hänt alldeles för litet, trots att riksdagen
har fattat beslut och att Barnombudsmannen och de-
partementen har gjort specialinsatser ute i skolorna.
Jag tror att vi behöver bli tydligare. Det kan ske just
genom den möjlighet - eller snarare skyldighet - som
vi vill införa, att flytta på den person som mobbar i
stället för på den som mobbas, vilket sker i dag. Jag
har konkreta exempel som jag skulle kunna berätta
om. Barn som har mobbats år efter år har slutligen
tvingats byta skola och har då blivit av med resten av
sina kamrater, medan den som har mobbat - och som
också behöver hjälp, det vill jag gärna säga - inte
flyttas och får den hjälp som han eller hon behöver.