Herr talman! Till skolministern skulle jag vilja sä-
ga att jag blev skolmogen när jag i andra klass mötte
en lärarinna som såg mig, och som gjorde att det
osynliga barnet blev synligt.
Jag är glad över att skolministern delar min oro
över barnomsorgsavgifterna. Skillnaderna är nu så
stora att vi med fog kan fråga oss hur mycket avgif-
terna kan tillåtas att variera utan att vi kommer i
konflikt med kravet på lika tillgång till barnomsorg
oavsett i vilken kommun man bor.
Det känns också bra att skolministern så klart
markerade att det är barnets behov som skall vara
styrande.
Jag är medveten om kommunernas dåliga ekono-
mi, men jag skulle ändå vilja koppla det anförande jag
höll till min fråga. Vi vet också att barnkullarna i
förskoleåldern kommer att minska ganska drastiskt
under de närmaste åren. Jag har någonstans läst - jag
kan inte säga att jag har hunnit verifiera denna uppgift
- att det kan bli möjligt att spara mellan 3 och 5 mil-
jarder totalt på barnomsorgen. En del av de pengarna
är naturligtvis statliga bidrag.
Jag vill fråga skolministern om hon är beredd att
verka för att den statliga delen av pengarna får stanna
kvar i systemet, så att de barngrupper som är mest
utsatta - jag exemplifierade med barn till arbetslösa
och invandrarbarn i mitt anförande - kan få ökad
tillgång till barnomsorg.