Herr talman! Det börjar ju nu närma sig jul, och
jag har med anledning av detta skrivit en liten önske-
lista till statsrådet Ylva Johansson och socialdemokra-
terna i övrigt. Önskelistan skulle ha kunnat bli väldigt
lång, om jag hade sett till alla de beslut som vi i Folk-
partiet tycker borde fattas på det här skolområdet. Jag
lärde mig dock ganska tidigt i livet att man inte kan
skriva en så lång önskelista. Dels måste man ju ha
varit snäll för att få önskningarna uppfyllda, dels kan
man inte få hur mycket som helst. Jag begränsar mig
därför till några punkter.
Den första punkten på önskelistan gäller något
som jag tror att många känner för. Snälla Ylva Jo-
hansson! Försök se till att ingen lämnar skolan utan
att kunna läsa, skriva och räkna! Det är fundamentalt i
allt det som vi sysslar med och i alla de frågor som vi
pratar om i anslutning till skolan eller i kampen på
skolans ansvarsområde. Så länge vi inte har en skola
som lyckas med att alla barn när de lämnar skolan har
de här grundläggande kunskaperna kan vi inte säga att
vi har en skola som fungerar bra.
Jag inser att det inte finns några enkla knep eller
lätta grepp för att göra detta, men det vara vår första,
bästa och största ambition. Vilken framtid ger vi de
barn som lämnar skolan utan att ha de här kunskaper-
na? Hur skall de kunna tillägna sig kunskaper i ut-
bildningssystemet framöver - i gymnasiet och kanske
högre upp - om de inte behärskar det grundläggande:
att kunna läsa en text och förstå dess innehåll, att
kunna uttrycka sig i skrift och att kunna räkna?
Detta är ett oerhört stort ämne. Vad betyder det
för demokratin när en stor del av befolkningen inte
kan ta till sig information, inte kan läsa en tidning
osv., och vilken chans ger vi de här barnen på arbets-
marknaden med de krav som finns i dag?
En konkret sak som man skulle kunna göra och
som jag tror är oerhört viktig för att ge de här barnen
en chans är att se till att det finns resurspersoner ute
på våra skolor, så att de barn som verkligen behöver
det får stöd och specialhjälp. I dag pratas det i debat-
ten mycket om att klasserna är för stora och om att vi
behöver fler lärare, och det är i sig sant. Jag tycker
dock att om valet står mellan att göra klasserna mind-
re eller att använda den extra lärarresursen till special-
lärarinsatser, skulle jag välja det senare. Jag tycker att
det är viktigt att de barn som har speciella behov får
stöd och hjälp i första hand.
Detta var min första önskan. Jag önskar för det
andra att grundskolan görs tioårig och obligatorisk. Vi
har från Folkpartiets sida tyckt att införandet av de
nya förskoleklasserna är ett steg i rätt riktning. Jag
delar helt den uppfattning som Marie Wilén från
Centerpartiet tidigare redogjorde för. Vi skall inte
gnälla över den här åtgärden, eftersom den är väldigt
bra. Det är dock väldigt svårt att förstå att regeringen
inte tar steget fullt ut när den nu har tagit ett steg mot
något som skulle kunna vara en tioårig obligatorisk
grundskola. Min önskan är alltså att man skulle åter-
komma med ett sådant förslag.
Det skulle i varje fall vara väldigt intressant att
höra hur Ylva Johansson ser på detta i framtiden. Kan
vi förvänta oss att detta kan komma så småningom,
eller är det en helt förkastlig idé? Jag tycker till skill-
nad mot företrädare för andra partier att det är viktigt
att grundskolan är obligatorisk. Det finns i dag barn
som inte genomgår sexårsverksamhet och som inte
deltar i förskoleklasserna, men det är viktigt att bar-
nen faktiskt gör detta. Vi skall ha en skola för alla.
Alla behöver de grundläggande kunskaperna, och ju
tidigare man börjar, desto bättre är det. Därför tycker
jag att det är viktigt att grundskolan skall vara tioårig
och obligatorisk.
Jag tycker för det tredje att vi måste sätta till alla
klutar för att utveckla förskolan så att barnen tidigare
får börja sitt lärande. Jag har talat om detta i flera
tidigare debatter. Vi vet att barn har en enorm förmå-
ga att ta till sig ny kunskap. De har framför allt väl-
digt tidigt en lust att lära sig. Vi skulle kanske redan i
treårsåldern kunna ge barnen mycket bättre chanser
till lärande och utveckling. Det skulle vara en väldigt
god grund för att barnen skall kunna lyckas bättre
längre fram i skolsystemet. Förutsättningarna för hur
det skall gå i det framtida utbildningslivet grundläggs
ju mycket tidigt.
Förskolan är på många håll i Sverige i dag väldigt
välutvecklad och har väldigt goda pedagogiska mo-
deller. Jag tycker att det vore viktigt att förskolan
fanns överallt och att fler barn skulle få möjlighet att
utnyttja sin lust och förmåga att lära mycket tidigare
än i dag.
För det fjärde vill jag ta upp en av de kanske all-
varligaste punkterna i de betänkanden som vi nu be-
handlar, nämligen det som vi kallar mobbning. Det
handlar om att ingen skall behöva gå till skolan och
vara rädd. Ingen skall behöva känna ängslan över vad
skoldagen kan komma att innebära i form av trakas-
serier och gliringar och över att inte få vara med och
leka med de andra barnen. Sådana grundläggande
krav bör ställas inte bara i skolan utan i vårt samhälle
över huvud taget.
Skolan är dock en politiskt skapad verksamhet och
vår största arbetsplats, och det gäller här krav som
inte får urvattnas. Alla barn skall kunna gå till skolan
utan att känna rädsla. Jag tror att man för att uppnå
detta måste ha väldigt tydliga ansvarsroller.
Vi har skrivit i en reservation från Folkpartiet att
vi tycker att det skall finnas en skyldighet för lärare
och övrig personal i skolan att alltid rapportera till
rektor när man ser att det förekommer mobbning och
annat. Jag tror att det är oerhört viktigt att det finns
den här tydligheten i ansvarsfrågan. Annars blir det
bara ett fromt tal om att man borde göra någonting åt
mobbning. Det skall vara ett lagbrott att blunda inför
det som sker i skolan som inte är bra.
För det femte måste vi göra allt vi kan för att stär-
ka lärarna i deras roll. Det finns en viss likhet mellan
politik och att vara lärare, och det är att alla har syn-
punkter. Alla har gått i skolan, och alla har synpunkter
på hur skolan borde vara. Jag tycker att lärarna i dag
får ta för mycket av ansvaret för de brister som i dag
finns i skolan. Det är inte lärarnas fel att det ser ut
som det gör i dag i svensk skola. Men det är lärarna
som fortfarande är nyckeln till hur vi skall kunna ta
oss ur situationen, utveckla skolan och göra den bätt-
re.
Statusen för lärarna är någonting som vi i politi-
ken borde vara väldigt tydliga att markera och stödja.
Man behöver inte besöka många skolor i dag för att
inse att lärarna går på knäna. Många säger: Det är väl
okej att vara lärare. Om jag fick vara lärare vore det
väl bra. Men jag får vara extramamma och extrapappa
därför att det kommer barn till skolan som inte har en
grundläggande trygghet med sig hemifrån. Det kan
vara stökigt, brist på ordning och annat. Lärarna får
inte tid och möjlighet att vara den lärare och handle-
dare som de är utbildade att vara.
Det handlar om många saker för att stärka lärarna.
Det gäller att ge dem bättre utvecklingsmöjligheter
och bättre karriärmöjligheter. Inom parentes kan
också sägas att vi borde få fler män till lågstadiet,
förskolan och annat. Jag tror att det är oerhört viktigt
för de unga pojkarna att också kunna möta män i
skolan.
Vi måste också påverka lönerna. Jag inser att det
inte riktigt är en politisk fråga. Men jag hoppas ändå
att vi skall kunna få en löneutveckling för lärarna som
ändå gör att de får rimligt betalt för den insats de gör.
Läraryrket borde rimligtvis vara ett av de finaste
yrken man kan ha i vårt samhälle. Så är det inte i dag.
Det måste vi försöka att förändra.
Varför är dessa fem punkter så viktiga? Det är för
att skolan är det kraftfullaste verktyg vi har i samhäl-
let för att ge alla människor en likvärdig chans och en
likvärdig start i livet. På det sättet är skolan viktigare
än många andra områden. Det är vårt ansvar och vår
skyldighet som politiker och beslutsfattare att se till
att skolan går före många andra områden och att vi
ger barnen en chans att få ett rikare liv genom kun-
skap.
Jag vill för Folkpartiets del yrka bifall till det som
står i reservation 3 i våra yrkanden beträffande mom.
2 och 10.