Herr talman! Vänsterpartiet stöder i stort regering-
ens proposition. Men vi har i vår motion föreslagit
några tillägg på ett antal områden som vi tycker är
väsentliga. Vi ser propositionen och förslagen som ett
första steg till en tioårig grundskola, eller som vi
hellre skulle vilja kalla det: en sammanhållen tretton-
årig ungdomsskola. Det är bra att regeringen nu i
första steget prioriterar innehållet före formen.
När det gäller innehållet vill jag markera att
Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att den peda-
gogiska verksamheten inom skola och barnomsorg ses
som en helhet och att förskolepedagogiken kommer in
i skolan så att den kan bidra till att utveckla arbets-
formerna där. Jag vill också här passa på att uttrycka
min tillfredsställelse över att utskottet har tillgodosett
Vänsterpartiets krav att förutom mobbning och rasis-
tiska beteenden även införa trakasserier på grund av
kön i regleringen i skollagen, dvs. det som i vardag-
ligt språk kallas sexuella trakasserier.
Vi är också mycket nöjda med att det förslag som
Vänsterpartiet tidigare lagt fram om avgiftsfria skol-
måltider i grundskolan nu genomförs. Vår förhopp-
ning är att regeringen nu låter det följas av ett förbud
att ta ut avgifter även för skolmåltiderna i gymnasie-
skolan. Visserligen är gymnasieskolan formellt sett
frivillig, men i praktiken kan man säga att den är
obligatorisk, eftersom 98 % av ungdomarna går vida-
re till gymnasieskolan. Catharina Elmsäter-Svärd tog
upp frågan om skolmåltiderna. För en ensamförälder
med kanske två eller tre barn kan minsta avgiftshöj-
ning ha en dramatisk betydelse för eknomin.
Principiella utgångspunkter för våra ställningsta-
ganden när vi har funderat kring propositionen har
varit följande. Först och främst har alla barn rätt till
en god omvårdnad och utbildning. Barnomsorg och
skola skall prioriteras även i tider av nedskärningar.
En god barnomsorg och en bra utbildning är viktiga
förutsättningar för en positiv utveckling på det per-
sonliga planet men också på den samhälleliga nivån.
Barnomsorgens och skolans utveckling är ett gemen-
samt samhällsansvar.
Utifrån dessa utgångspunkter vill jag börja med att
kommentera avgifterna för barnomsorgen. De senaste
årens kraftiga besparingar inom den kommunala
barnomsorgen har bl.a. genomförts med hjälp av
förändrade avgifter. Avgiftsnivåerna har höjts, och
taxornas konstruktion har förändrats. Samtidigt har
också barnfamiljernas ekonomi försämrats. Risken för
att familjer av ekonomiska skäl avstår från barnom-
sorg som skulle kunna vara värdefull för barnet har
därmed ökat.
Kommunerna skiljer sig mycket åt i dessa fall.
Andelen av en familjs disponibla inkomst som går till
barnomsorg kan för samma typ av familj variera mel-
lan 2 % och 20 %. Det rör sig om summor på 25 000-
50 000 kr. Vi menar att det är oerhört viktigt att nog-
grant studera utvecklingen på detta område. Särskilt
angeläget är att bevaka hur invandrarfamiljernas möj-
ligheter att använda sig av barnomsorg ser ut i dag.
Jag tror tyvärr också att man i dag kan ifrågasätta
om samtliga kommuner klarar av de kvalitetskrav som