Fru talman! Budgetfrågorna för ett år ligger inte i
något vakuum, så att vi inte tar ställning till centrala
transportpolitiska frågor. Därmed är alla de frågor vi
har rest ytterst relevanta vid bedömningen av den här
budgeten.
Vad avser Göteborgsuppgörelsen kvarstår min
kritik alldeles påtagligt. Vi kan jämföra med Stock-
holm, med tunnlar som slutar mitt inne i berget, med
en massa halvt avslutade projekt som för närvarande
binder hundratals miljoner, kanske miljarder, som inte
kan användas. Detta beror på att man inte skapar
erforderliga breda majoriteter, som är stabila över
mandatperioderna. Uppgörelsen i Göteborg med
minsta möjliga majoritet, som trumfas igenom denna
riksdag i dag, är icke försvarlig. Den riskerar leda till
betydande kapitalförstöring.
Jag har heller ingen förståelse för bristen på vilja
till avreglering och konkurrensutsättning, som alldeles
uppenbart har ökat anslagens värde. Vi har fått mer
för pengarna genom att tillåta alternativ och avregle-
ring, och vi har fått ett bättre konsumentbeteende. Jag
förstår inte varför socialdemokraterna vägrar avregle-
ra långväga busstrafik, som ju utnyttjas av de minst
köpstarka människorna i samhället, konkurrerar litet
med övriga trafikslag och har en mycket starkt
kompletterande effekt i ett glesbygdsland som Sveri-
ge.
Jag kan heller inte förstå varför man inte vill av-
reglera telemarknaden fullt ut och gå vidare med
nummerportabiliteten i tillräckligt hög takt. På den
punkten verkar vi ha svårigheter att hänga med EU-
reglerna.
Vi borde också ge lastbilsnäringen och bussnä-
ringen konkurrensregler som gör dem jämbördiga
med näringarna i våra viktigaste konkurrentländer. De
kommer ju att kunna konkurrera om trafiken inne i
Sverige.