Kommunikationer

Fru talman! Det trafikutskottets betänkande som vi

nu behandlar, betänkande nr 1, har rubriken Kom-

munikationer. Det är ett ord med vidare innebörd än

vad man till vardags kanske tänker på. Visst är kom-

munikationer både väg- och järnväg, både sjö- och

luftfart, både post och tele, men kommunikationer är

också möjlighet för människor för att träffas, möjlig-

het för att utbyta tankar och idéer, möjlighet att byta

varor och tjänster, möjlighet för kulturer att mötas,

möjlighet för människor men också för regioner,

nationer och länder att utvecklas.

Men goda kommunikationer minskar avståndets

betydelse, ökar tillgängligheten och möjligheterna till

decentralisering.

Vårt land, som är ett land i utkanten av Europa, är

givetvis mycket beroende av goda kommunikationer.

Långa avstånd inom landet, till övriga Europa och till

andra marknader gör att våra avståndsnackdelar måste

kompenseras med väl fungerande transporter och en

väl utbyggd infrastruktur som måste skapa förutsätt-

ningar för att ta till vara utvecklingsmöjligheterna i

hela Sverige.

Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät, en utbygg-

nad av kollektivtrafiken, av flyget och av sjöfarten

samt en god tillgång till ett brett utbud av post- och

telekommunikationer på likvärdiga villkor och till

rimliga priser i hela landet ökar möjligheterna för ett

livskraftigt och decentraliserat samhälle. Men inte ens

tillsammans utgör dessa en garanti för den flexibilitet,

tillgänglighet och frihet som dagens och morgonda-

gens decentraliserade samhälle kräver. För detta ford-

ras också bilen som transportmedel.

Jag säger detta eftersom jag tycker att vi ibland,

när kommunikationer och olika transportmedel disku-

teras, har en förmåga att antagligen omedvetet glöm-

ma bort att det i vårt land rullar mer än 3 miljoner

bilar. Många av dessa rullar i områden, på landsbygd

och i glesbygd, där övriga transportmöjligheter lyser

med sin totala frånvaro. Där är bilen inte bara en

möjlighet utan också en nödvändighet och en förut-

sättning för såväl det privata resandet som för nä-

ringslivet och dess verksamhet.

Den höjning av reseavdraget som genom Centerns

påverkan nu kommer till stånd är ett steg i rätt rikt-

ning, men det ger inte den rättvisa som på sikt måste

skapas åt boende i dessa områden. Andra möjligheter

måste också utredas, vilket vi har föreslagit i vår

partimotion.

En av de större utmaningarna ligger i att skapa ett

kommunikationssystem som bygger på insikten om

behoven av omställning mot ett ekologiskt hållbart

och uthålligt samhälle. Arbetet med en miljöanpass-

ning av transportsystemet måste oförtrutet gå vidare.

Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett

"grönare" transportsystem. Användningen av fossila

bränslen måste minska, och vissa tendenser börjar nu

kunna skönjas, men mera måste till.

På liknande sätt som vi i dag diskuterar nollvisio-

nen inom trafiksäkerhetsarbetet menar Centerpartiet

att det också bör införas en nollvision beträffande

fossila bränslen. För att någorlunda snabbt fasa in

icke-fossila bränslen behövs utveckling, provning och

styrmedel. Tillgängligheten till dessa bränslen behö-

ver öka och branschen måste tydligare involveras i det

arbetet.

Centerpartiet anser att regeringen bör initiera en

förhandling med berörda parter såsom bilindustrin,

producentorganisationer och staten om hur en över-

gång från fossila drivmedel till icke-fossila drivmedel

skall kunna påskyndas och successivt genomföras.

Kan exempelvis Brasiliens bilar köra på etanol så

borde ju förutsättningarna inte vara mycket annorlun-

da i vårt land.

Den skattebefrielse på etanol som Centerpartiet så

länge har arbetat för, och som nu genom samverkan

har blivit en realitet, bör kunna utgöra en god grund

för det fortsatta nödvändiga arbetet att fasa ut de

fossila bränslena till förmån för de icke-fossila.

Miljöklassning av fordon och bränslen måste ut-

vecklas och minskad bränsleförbrukning måste stimu-

leras. Här har på sistone en del initiativ tagits även i

vårt land som gör att jag, trots starka krafters mot-

stånd, ändå ser början av ett genombrott för miljötän-

kande även inom bildindustrin.

Fru talman! Investeringar i infrastruktur är av

största strategiska betydelse för utvecklingen av nä-

ringslivet i hela Sverige, för exportindustrins konkur-

rensförutsättningar och för att möjliggöra arbete och

boende i hela landet.

Efter några års kraftig utbyggnad och investering i

nya vägar måste nu insatserna för drift och underhåll

ökas för att vidmakthålla vägkapitalet som annars

riskerar att förslitas och investeringarna på så sätt gå

om intet. De partier som radikalt vill skära ned ansla-

gen till väghållningen tar på sig ett mycket stort an-

svar.

Om befintlig infrastruktur skall kunna vidmakthål-

las behövs stora insatser för underhåll, inte minst för

att klara de många företag som ligger i Sveriges mer

glest befolkade områden. För skogsindustrin är ett

välskött vägnät av avgörande betydelse. Minskad

effektivitet för denna basindustri påverkar i hög grad

även landets ekonomi.

För möjligheterna att hela Sverige skall leva spe-

lar vägstandarden en avgörande roll. En kraftig sats-

ning på upprustning av vägnätet är därför en angelä-

gen regionalpolitisk fråga, där upprätthållandet och

upprustningen också av det finmaskiga vägnätet är av

stor betydelse för att gjorda investeringar i större

transportförbindelser skall få avsedd effekt.

Det beslut som riksdagen nyligen har fattat om

kommande infrastrukturplanering för perioden 1998-

2007 och som bl.a. innebär kraftigt ökade anslag för

drift och underhåll innebär framgångar för krav som

Centern länge har drivit.

Fru talman! Sedan anslagen till de enskilda vägar-

na genom budgetpropositionen 1995 halverades har vi

lyckats övertyga regeringspartiet om detta fatala

misstag och nu åter fått upp detta anslag till ungefär

den nivå som gällde innan halveringen.

Det enskilda vägnätet är inte viktigt enbart för de

boende utan är i vidare mening en förutsättning för

utveckling av näringslivet, ökad sysselsättning, regio-

nal balans och ökad tillgänglighet.

Den del, 7 400 mil, av det enskilda vägnätet på

28 000 mil som erhåller statsbidrag berör mer än en

miljon av Sveriges befolkning och närmare 50 % av

den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde

gods- eller persontransport genereras från enskilda

vägar. Skogsnäringen, med krav på korta leveransti-

der och just in time-transporter, är i mycket hög grad

beroende av dessa vägars tillgänglighet och standard.

För landsbygden, allemansrätten och turistnäringen

utgör dessa vägar en förutsättning.

Uppgörelsen om att bidraget till de enskilda vä-

garna innevarande budgetår skall uppgå till 610 mil-

joner kronor innebär ökade möjligheter för regional

utveckling och tillgänglighet. Vi från Centern anser,

inte minst mot bakgrund av att det särskilda anslaget

för bärighetshöjande åtgärder nu är borttaget, att

anslaget till enskilda vägar även kommande budgetår

bör uppgå till samma nivå, 610 miljoner kronor. Re-

geringen bör kunna göra erforderlig omfördelning

inom anslaget A 2.

Fru talman! Avslutningsvis är det kanske ändå på

den avancerade informations- och kommunikations-

teknikens område som utvecklingen nu går snabbast.

Det innebär risker, men det skapar framför allt ytterli-

gare möjligheter att minska avstånd, öka tillgänglig-

het, främja decentralisering, utveckling och regional

balans. Men mera därom senare under dagens debatt.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga

Centerns reservationer, men för tids vinning yrkar jag

bifall enbart till reservation 5.