Fru talman! Att jag var irriterad över att vi skjuter
frågorna framför oss kan jag väl hålla med om. Det
stämmer ju. Monica Öhman var också med i kamma-
ren när vi fattade 1988 års trafikpolitiska beslut. Om
detta sade man framdeles att det nog blev förhastat.
Man skulle titta över beslutet 1991. Jag kommer ock-
så ihåg att det var tal om att göra en ny utredning. Så
småningom kom den till stånd, och nu väntar vi på
vad Kommunikationskommitténs arbete skall leda till.
Om jag tittar på de betänkanden som hittills har
lämnats från Kommunikationskommittén ser jag redan
där brister. Man tar inte ansvaret för de olika trafik-
slagen. Regeringen kan förstås ha något ytterligare att
komma med, men jag är rädd för att utredningen när
den kommer kan döpas till "den ofullbordade" - igen.
Vi väntar med stor spänning på vad som skall
hända. Hur lång tid tar det i så fall innan nästa utred-
ning är klar? Det är olyckligt om vi hamnar i en situa-
tion där det kommer en proposition från regeringen
som inte kan accepteras fullt ut av alla. Så kan jag väl
aldrig tänka mig att det blir heller, men utredningen
leder i en viss riktning.
Sedan, fru talman, vill jag ta upp anslagsdelen.
Varför är det problem nästa budgetår? Jag håller med
om det Monica Öhman läste upp. Hon läste ordagrant
ur budgeten på s. 40. Men det jag hakar upp mig på är
anslagsmedlen för nästa budgetår. Varför är det pro-
blem nästa år med det här? Dem borde man ha kunnat
klara ut. I nio år, från 1988 års trafikpolitiska beslut,
har man klarat att ha medel riktade till Vägverket och
Banverket, men det tionde året fungerar det inte. Då
måste man fråga sig varför.