Fru talman! Det senaste replikskiftet speglar på ett
mycket tydligt sätt misslyckandet i den socialdemo-
kratiska kommunikationspolitiken. Man har lagt alla
stora frågor i en enda stor utredning, som förlamar
kammarens och riksdagens möjlighet att diskutera och
föra de här sakerna framåt. På valårets morgon skall
man lägga allting på bordet. Hela denna mandatperiod
är ju förspilld i den meningen.
Låt oss sedan titta på storstadsöverenskommelser-
na. Det är en ren härdsmälta ni har åstadkommit här i
Stockholm. I Göteborg handlar det om en smal upp-
görelse, som kommer att rivas upp under nästa man-
datperiod. Detta är ett misslyckande för den social-
demokratiska regeringens kommunikationspolitik.
Monica Öhmans anförande tyder på att hon fak-
tiskt är förd bakom ljuset av regeringen när det gäller
möjligheten att fritt få disponera anslagen för väg och
järnväg. Monica Öhman säger att hon inte tycker att
projekt skall behöva avbrytas, men detta är ju full-
ständigt felaktigt. Jag sade i mitt anförande att det här
handlar om ramanslag. Ramanslag, Monica Öhman,
karakteriseras av att man i förväg får ta pengar för
kommande år. Därför faller hela resonemanget.
Det är pinsamt att utskottets ordförande försvarar
att utskottet i praktiken reduceras till en nullitet, att
trafikpolitiken hädanefter skall bedrivas på Kommu-
nikationsdepartementet. Det är naturligtvis en öns-
kesits för en kommunikationsminister men knappast
för trafikutskottets ordförande.