Fru talman! Regeringen har för första gången i
budgetpropositionen redovisat hur väl Vägverket har
lyckats uppfylla de trafikpolitiska mål som riksdagen
fastställt. När det gäller mjukvaran har Vägverket,
enligt regeringen, uppfyllt huvuddelen av målen. När
det gäller vidmakthållandet av det statliga vägkapita-
let visar redovisningen att målet inte har uppfyllts.
Tyvärr tycks det som regeringen anger som ökade
satsningar på drift och underhåll inte vara mer än
munväder, varför dess fromma förhoppningar om
vidmakthållande av vägkapitalet framdeles förmodli-
gen kommer på skam.
Vi moderater tycker att det är otillfredsställande
att investerings- och underhållsnivån i så hög grad
måste vara beroende av det statsfinansiella läget. I
stället borde trafikmängd, framkomlighet och slitage
vara vägledande för investeringar och underhåll. Vi
har därför föreslagit att man skall utreda en ökad
marknadsstyrning, i likhet med vad som gäller för
exempelvis Sjöfartsverket och Luftfartsverket. En
ökad marknadsstyrning via skatter och avgifter som
relateras till nyttjandet av infrastrukturen gör det även
möjligt att skapa ett tydligt resultat- och lednings-
ansvar för Vägverket.
Vägverkets produktionsdivision uppfyller inte re-
sultatkraven i den externa respektive den av Vägver-
ket konkurrensutsatta delen. Däremot klarar den en-
ligt budgetpropositionen resultatkraven totalt. I Väg-
verkets årsredovisning för 1996 står att läsa att 80 %
av verksamheten mätt i fakturering har varit konkur-
rensutsatt. Därav har 16 % av jobben utförts åt andra
beställare än Vägverket. Det återstår alltså 20 % av
faktureringen, som har skett till Vägverket utan att
någon konkurrens har satt ett tak för vad man har
kunnat ta betalt. Märk väl att jag talar om fakturering,
inte om hur mycket arbete som har utförts.
Jämför man faktureringen med resultatet efter fi-
nansiella poster finner man därför att för de 80 % av
faktureringen som utförts i konkurrens är förlusten
116 miljoner kronor. Resterande del, dvs. 20 % av
faktureringen, som inte har varit konkurrensutsatt, har
genererat en vinst om 214 miljoner kronor.
I utskottet har majoriteten ställt sig bakom en en-
skild motion där det krävs att Vägverket avvaktar med
att upphandla fler arbetsområden intill dess att RRV:s
översyn av den konkurrensutsatta verksamheten har
redovisats för regeringen. Nästa upphandlingsomgång
kommer inte förrän efter det att RRV beräknas ha
avlämnat sin utredning.
Socialdemokraterna har hittills under denna man-
datperiod genom sitt schackrande med Vägverkets
produktionsdivision slagit undan fötterna för något
som kunde ha blivit en stark aktör på väg- och an-
läggningsmarknaden, om den beslutade bolagisering-
en hade fullföljts. Nu har divisionen bara blivit en
nagel i ögat på de privata konkurrenterna och en
kvarnsten om halsen för såväl Vägverket som rege-
ringen.
Majoritetens vankelmod har definitivt inte bidragit
till att uppfylla de trafikpolitiska målen. Det har ska-
pat oro och ökade kostnader. Att socialdemokrater nu
också oroar sig för att det skall uppstå privata mono-
pol har de sig själva att skylla för.
Fru talman! Som vi har påpekat i våra motioner är
de enskilda vägarna av stor betydelse för ett funge-
rande transportsystem. Regeringens halvering av
statsbidragen till enskilda vägar 1996 avslöjade detta
på ett påtagligt sätt. Vägverkets utredning i samband
därmed avslöjade hur känsliga de enskilda vägarna är
för politiska beslut som försämrar förutsättningarna
för dem. Tidigare låg såväl särskilda investeringsme-
del som bärighetsmedel utanför drifts- och underhåll-
sanslagen. Även borträknat att administrationen nu
ligger utanför anslaget har tillgängliga medel minskat
med minst 10-15 %, och det innebär problem.
Enskilda vägar har belastats väldigt hårt de senas-
te tio åren, framför allt av skogstransporter. Skogen är
ju numera en färskvara, och skogstransporter pågår
året om. De flesta vägar är byggda som s.k. 1-
kronasvägar, och nu klarar man helt enkelt inte av
underhållet av dessa. På många håll är det framkom-
lighetsproblem för livsnödvändig trafik som
sjuktransporter och brandbilar. Det förekommer att
posten inte kan levereras.
Kommunerna är också hårt klämda av ekonomiska
problem och drar ned på sina bidrag till enskilda
vägar. Det är mot den bakgrunden som vi moderater
har föreslagit ett nytt system, där riksdagen fastställer
det procentuella bidraget till olika typer av vägar i
stället för en ekonomisk ram. Just nu sitter Vägverket
och diskuterar hur regeringens budgetram för enskilda
vägar skall fördelas. Återigen blir det minskningar av
bidragsnivåerna. För vägar av betydelse för näringsli-
vet föreslås exempelvis en minskning från 70 till
60 %. Vi vet ännu inte vad det kan få för konsekven-
ser, men vi kan vara alldeles övertygade om att det får
konsekvenser.
Det är ett statligt intresse att det enskilda vägnätet
fungerar. Det har många vittnat om tidigare i dag här i
kammaren. Det är ett kostnadseffektivt sätt att finan-
siera mer än 7 400 mil väg som är tillgänglig för all-
män trafik.
Vore det då inte rimligt att ge denna samhällsnytta
fasta spelregler? Att inte göra det är både kapitalför-
störing, miljöförstöring och ett aktivt sätt att avfolka
landsbygden. Varför vill inte åtminstone Centerpartiet
gå med på vårt förslag? Hur kan ni stå och se på hur
statsbidragen urholkas från år till år? Det som nyss
var 70 % är nu i bästa fall 60 %, det som tidigare var
40 % är 35 % osv. Varför motsätter ni er vårt förslag?
Kostnaden är ställd emot samhällsnyttan mycket rim-
lig och skulle finansieras inom Vägverkets totala ram.
Är detta utslag av det slags politik som också gör att
ni först höjer bensinskatten för att sedan mildra kon-
sekvenserna för vissa genom att höja reseavdraget?
Fru talman! Majoriteten avvisade även vårt förslag
om att avgränsa vägnätet mot rätt väghållare. Av
tidsbrist skall jag inte ta upp den frågan i dag, men jag
vill framhålla att Vägverket i sin utredning pekade på
att frågan borde utredas. Det borde man åtminstone
göra.
En långt viktigare fråga i dagsläget vore dock en
inventering av det enskilda vägnätets standard. Detta
inte minst med tanke på att inte en krona avsatts till
investerings- och bärighetsmedel till det enskilda
vägnätet. Den samrådsgrupp inom Vägverket som nu
diskuterar hur man skall fördela anslagen har lagt
fram ett förslag om att satsa 3 miljoner i hela landet
på investeringar på enskilda vägar.
Det är förresten inte konstigt att det inte har av-
satts några medel, eftersom behoven knappast kan
vara kända. Ingen inventering har nämligen gjorts av
enskilda vägars status sedan 1984. Sanningen är i
varje fall att medan allmänna vägar i praktiskt taget
full utsträckning har byggts om och förbättrats för 60
tons ekipage har de enskilda vägarna i stor utsträck-
ning försämrats.
Vägrar ni att gå med på en inventering på grund
av att ni inte vågar tänka er resultatet, eller är det bara
för att förslaget kommer från Moderaterna? Jag kan i
alla fall berätta för er att enbart i mitt hemlän, Väster-
botten, finns det ca 350 broar med statsbidrag som
skulle behöva bytas ut för att klara 60 tons ekipage.
Av dessa är tre hängbroar med spännvidd på ca 130
meter, byggda på 30-talet och i mycket dåligt skick.
Hur många mil i omvägar, med ökad miljöförstöring
och ökat slitage på andra vägar, som dessa broar
förorsakar kan man bara gissa.
Sammanfattningsvis tycker jag att majoriteten har
slagit dövörat till för många bra moderata förslag. Jag
hoppas ni så småningom besinnar er. Då kanske vi får
se de moderata förslagen i ny tappning från ert håll.
Sådant har hänt förr.
Fru talman! Jag yrkar i likhet med Per Westerberg
bifall till reservation 2.