Fru talman! Trafikutskottets betänkande nr 1
handlar om hur den ram på drygt 24 miljarder som
riksdagen redan har beslutat om skall fördelas inom
utgiftsområdet Kommunikationer. 24 miljarder är
mycket pengar. Det är dock inte en fullständig bild,
eftersom verksamheter inom vårt område i många fall
är avgifts- och intäktsfinansierade. Den totala om-
slutningen blir mycket större än så.
Trafikpolitikens mål är att erbjuda medborgarna
och näringslivet i hela landet en tillfredsställande,
säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta över-
gripande mål kan vidareutvecklas i ett antal delmål.
Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas
och näringslivets grundläggande transportbehov kan
tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Det gäller
tillgänglighet. Transportsystemet skall utformas så att
det bidrar till ett effektivare resursutnyttjande i sam-
hället som helhet. Det gäller effektivitet. Transport-
systemet skall utformas så att det motsvarar högt
ställda krav på säkerhet i trafiken. Det gäller säkerhe-
ten. Transportsystemet skall utvecklas så att en god
miljö och hushållning med naturresurserna främjas.
Det gäller miljöfrågan. Transportsystemet skall byg-
gas upp så att det bidrar till regional balans. Det är
den regionalpolitiska aspekten.
Dessa ledande ord - tillgänglighet, effektivitet,
säkerhet, miljö och regional balans - kan man återfin-
na i många av de motioner som tas upp i betänkandet.
De finns också i många av reservationerna. Man
skulle kunna tro att vi är ganska överens, men trots
detta har det till betänkandet fogats 50 reservationer
och tio särskilda yttranden.
Av budgetpropositionen framgår det att regeringen
kommer att lämna ett samlat förslag till riksdagen
våren 1998 om den framtida trafikpolitiken. Målet är
att åstadkomma ett långsiktigt hållbart transportsys-
tem som främjar välfärden, tillväxten och sysselsätt-
ningen i hela landet. Infrastrukturen skall förbättra
transportkvaliteten, öka miljöanpassningen och ha en
hög ambition för trafiksäkerheten som utgångspunkt.
Regeringen avser vidare att nästa år återkomma
med förslag till förändringar och anpassningar i post-
lagen för att precisera statens ansvar när det gäller att
säkerställa att de postpolitiska målen uppfylls. Vi
tycker från utskottsmajoritetens sida att det är bra.
KOMKOM och den framtida trafikpolitiken har
nämnts många gånger i både ord och skrift under de
senare åren. Jag kan dra mig till minnes att Karl-Erik
Persson i fjolårets budgetdebatt litet irriterat påpekade
att vi bara sköt frågorna framför oss med hänvisning
till KOMKOM och det trafikpolitiska beslutet. Enligt
vad som står i budgetbilagan skall vi förhoppningsvis
snart vara framme vid målet, så att vi verkligen kan
diskutera trafikpolitiken för framtiden.
Jag måste säga att Per Westerberg och i viss mån
Kenth Skårvik hade litet svårt att skilja mellan budge-
ten för 1998, som vi nu diskuterar, och det arbete som
de själva har lagt ned i Kommunikationskommittén.
Jag kan ha viss förståelse för det. Men vi återkommer
till den stora och övergripande frågan till våren, mina
herrar. Nu gäller det budgeten för 1998.
Fru talman! Jag kan se att talarlistan i dag är gans-
ka lång. För att vinna litet tid skall jag inte kommente-
ra medelsfördelningen, eftersom det kommer talare
efter mig som behandlar vägfrågorna och järnvägsfrå-
gorna, där de stora pengarna ligger, men också luftfar-
ten och sjöfarten. Låt mig bara konstatera att ut-
skottsmajoriteten anser att man har gjort en bra av-
vägning mellan transportslagen och en bra fördelning
mellan investering och underhåll. Följaktligen tillstyr-
ker vi budgetförslaget i dess helhet. Att kommentera
detta nu tycker jag bara skulle vara en upprepning.
Det finns en speciell fråga som har diskuterats
mycket i samband med behandlingen i utskottet, och
så även här i dag, nämligen regeringens hemställan
om bemyndigande för år 1998 att vid behov omförde-
la medel mellan anslagen A 2 - väghållning och
statsbidrag - och A 4 - investeringar samt drift och
underhåll av statliga järnvägar.
Om jag bara läser hemställanspunkten kan jag ha
viss förståelse för den flerpartireservation som har
fogats till betänkandet. Men utskottsmajoriteten har
gjort ett förtydligande, och reservanterna måste ha
missat att vi har gjort det.
Låt mig upprepa vad som står i betänkandet för
tydlighetens skull. Utskottsmajoriteten säger i klartext
att vi måste värna riksdagens ställning när det gäller
anvisningen av anslag till olika ändamål, vilket helt
överensstämmer med reservanternas uppfattning.
Majoriteten anser att det på grund av det nyligen
fattade beslutet om tioårsplaner för inriktningen av
planeringen av investeringar och underhåll av vägar
och järnvägar för tidsperioden 1998-2007 råder en
osäkerhet om när de olika projekten kommer att ge-
nomföras. Därför är det svårt att beräkna behovet av
anslagsmedel för det kommande budgetåret. För att
öka flexibiliteten i medelsanvisningen anser majorite-
ten att regeringen för 1998 bör få använda anslagen
A 2 och A 4 på angivet sätt, begränsat till ett belopp
som motsvarar anslagskrediten för anslaget i fråga.
Majoriteten menar också att regeringen senast i bud-
getpropositionen bör redovisa för riksdagen om möj-
ligheten utnyttjas.
Det är långt ifrån hela anslaget som regeringen har
möjlighet att omdisponera. Det tycker jag inte att
reservanterna tar någon större notis om.
Om man tittar på budgetalternativen - kanske
främst på Folkpartiet liberalernas alternativ - kan man
se att det uppstår en ny situation. Man gör så stora
besparingar att risken för att denna situation skall
behöva uppstå förmodligen är mindre.
Från socialdemokraternas och centerpartisternas
sida tycker vi att det är viktigt att klara av att fullfölja
vårens riksdagsbeslut. Vi tillstyrker bemyndigandet
enligt de villkor som jag har redogjort för. Vi tycker
inte att projekt skall behöva avbrytas. Behoven är
stora.
Fru talman! Som jag tidigare sagt avstår jag från
att gå in i en diskussion om de olika anslagen efter-
som flera andra majoritetsföreträdare som avser att
diskutera de olika områdena skall tala efter mig. Jag
hoppas naturligtvis att de övriga partiernas företrädare
accepterar att vi inte diskuterar samma sak två gånger.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i utskottets betänkande i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.