Fru talman! Bra kommunikationer är en viktig
förutsättning för hela landets utveckling. Förutsätt-
ningen för Sveriges utveckling av infrastrukturen har
varit att vi med skattemedel har byggt ut de kommu-
nikationer som vi har i dag.
Jag tror att de satsningar på utbyggnader av vägar
och järnvägar som har gjorts i Sverige och de bra
vägar och järnvägsförbindelser som vi har aldrig
skulle ha kommit till stånd om de skulle ha privatfi-
nansierats. Det har alltså skett via skattsedeln. Alla
har vi varit med och betalat och bidragit till bra kom-
munikationer. Jag tror att det är en förutsättning för
att vi skall ha bra kommunikationer. En totalt avregle-
rad marknad kommer aldrig att skapa de förutsätt-
ningar som man tror sig uppnå med en sådan satsning.
Att avreglera kommunikationsmarknaden och tro
att man på det sättet kan skapa goda förutsättningar i
hela landet är, som vi ser det, en felaktig syn. Vi i
Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera att man
slår sönder ett väl fungerande kommunikationssystem
som är uppbyggt med skattepengar. Att först via sta-
ten bygga ut och sedan bjuda in privata att ta över de
delar av landet, där man har gjort en skattefinansierad
utbyggnad, kommer på sikt att göra att förutsättning-
arna att bo och verka samt bygga ut industri i hela
landet försvinner. Det leder till en storstadskoncent-
ration av ett gigantiskt slag. Det är inte bra om vi
samtidigt säger att vi skall ha möjligheter att bo och
verka i hela landet.
På olika politikområden satsar vi statliga medel,
för regionalpolitik, jordbruksstöd och transportstöd,
för att människor skall ha möjligheter att bo och verka
i hela landet. Detta vill man framför allt från borger-
ligt håll slå sönder. Vi kommer med skärpa att motsät-
ta oss sådana tilltag och tror inte att de har några
förutsättningar.
Man talar i dag om att man skall bygga vägar. Då
måste man också titta på lönsamhetskalkyler. I sam-
band med den utbyggnad av infrastrukturen som vi
har haft i detta land har inte lönsamhetskalkyler disku-
terats. Man har tyckt att utbyggnaden har varit nöd-
vändig för att hela landet skall leva. För att minska
antalet trafikolyckor har vägar och järnvägar byggts
ut.
Nu skall man se på utbyggnaden från ett lönsam-
hetsperspektiv. Den myndighet som har fått i uppgift
att räkna på lönsamheten är Statens institut för kom-
munikationsanalys, som i dagligt tal kallas för SIKA.
Deras uppgift kan jag inte riktigt fatta. På ett sätt
skall man titta på de här lönsamhetskalkylerna och
utifrån räkneexempel se om det är lönsamt eller inte.
Det blir litet knepigt. Förändrar man i kalkylerna litet
grand får man ett helt annat utfall. Och vad är det som
är lönsamt? Är det bara trafikströmningar det gäller,
eller skall man också lägga in trafikolyckor som vi har
på en del vägar?
Vi från Vänsterpartiet har ställt upp på nollvisio-
nen, för det är en omöjlig sak rent politiskt att inte
göra det. Men en förutsättning för att nå den är ju
egentligen att vi inte minskar underhållet på vägarna
och att vi på vissa sträckor bygger ut vägarna så att de
blir säkra. Det är stora uppgifter framöver om vi skall
klara det här. De medel som man har tagit fram ser
jag att det kan bli problem med, framför allt kanske
med tanke på underhållssidan.
Litet rådlösa blir vi också från Vänsterpartiets sida
- och vi har en gemensam motion med andra partier,
det gäller reservation 2, till detta betänkande - när
man under 1998 lämnar över till regeringen att om-
fördela medel mellan väg och järnväg. Det skall bara
gälla under nästa år, 1998. Jag kan inte förstå varför
det i så fall bara skall gälla under ett enda år. För mig
ser det nästan ut som om det skulle vara någon typ av
valbudget man lämnar över när det gäller kommuni-
kationerna för departement och regering att göra vad
de vill med.
För om det, som det skrivs i betänkandet, är svå-
righeter att genomföra det här med väg- och järnvägs-
anslag, det här att man skall kunna föra över medel
från ett område till ett annat, varför är det då bara
svårigheter under 1998? Svårigheterna måste väl i så
fall bestå för all framtid?
Det är ju på det viset att både Banverket och Väg-
verket har till uppgift att ta in anslagen. Man går ut till
de aktörer som finns när det gäller byggnation och tar
in anbud från dem. Utifrån det bygger man väg. Vi
minns alla när regeringen sänkte anslaget till enskilda
vägar, när vi hade uppvaktning av generaldirektören
för Banverket och sade: Ni kan inte ta pengar från
anslaget till nya investeringar, för de är redan upp-
handlade. Då kommer vi i det läget att Banverket
bötfälls på grund av att man kommer att få bryta vissa
avtal. Har man inte gjort det här med upphandling
under 1998? Visst har man gjort det. Därför kan jag
inte fatta varför man egentligen gör det här.
Det finns också något annat som är konstigt. I tra-
fikutskottets betänkande 1990/91:22 var vi helt över-
ens om att uppföljningskravet skulle stärkas utifrån en
rapport från Riksdagens revisorer. Det fanns vad jag
vet inga reservationer mot synsättet att vi skulle ha
strängare uppföljningskrav. Man skulle inte kunna
göra på det här viset. Nu går man helt plötsligt ifrån
det här. Det är något som är helt obegripligt för mig.
Jag tror faktiskt inte att det här stämmer överens med
talet om att riksdagen skall stärka sin ställning gente-
mot regeringen. T.o.m. statsministern har sagt att
riksdagen skall vara som kyrkan. Den skall stå mitt i
byn.
Det här går man nu ifrån på ett område, och jag
tycker att det ser väldigt allvarligt ut. Vilka konsek-
venser det här kommer att få får väl framtiden utvisa.
Men att det, som man skriver, bara skall gälla ett enda
år, är för mig väldigt knepigt.
Sedan är ju det här nästan första gången under året
som vi verkligen har fått diskutera olika områden när
det gäller kommunikationerna. Det tycker jag faktiskt
är bra. Det är som flera talare har sagt före mig;
kommunikationerna är så mycket. Det är inte bara
vägar och järnvägar. Det är post, tele, sjöfart osv. Vi
får hoppas att man, när den här kommunikations-
kommitténs betänkande kommer, försöker samordna
kommunikationerna. Vi lägger ned oerhört mycket
pengar på kommunikationer. Då är det väldigt viktigt
att man har en samsyn. Det finns en oerhörd kunskap i
Banverket, SJ, Sjöfartsverket och Luftfartsverket, och
man borde på ett bättre sätt spegla verkligheten och
förutsättningarna för bra kommunikationer i hela
landet. Man kanske bör kunna samarbeta på ett annat
sätt än vad som sker i dag.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 1, 2, 23 och 28 i detta betänkande.