Fru talman! Min irritation får stå för mig själv.
Det är väl jag som i så fall lider av den.
Man kan dock inte komma ifrån att det finns en
viss oro inför vad som skall hända nästa år. Vad
kommer det att innebära? Jag håller helt med om att
det blir en diskussion som vi får ta då. Men det kan
inte vara fel att framföra en viss oro över vad som
kommer att hända med trafikpolitikens inriktning i
framtiden, även om vi inte vet hur förslaget kommer
att se ut.
Sedan är jag helt säker på att Monica Öhman
tryckte på rätt knapp i 1988 års trafikpolitiska beslut.
Jag satt heller inte i trafikutskottet, men jag följde det
här ganska noga. Vi hade även då med folk i utred-
ningen, vilken vi inte tyckte gick rätt väg.
När det gäller anslaget till vägunderhåll har vi i
Vänsterpartiet hela tiden drivit att detta skall öka. En
del av de till synes oförklarliga trafikolyckor som sker
på väg kan man med all säkerhet relatera till brister i
vägunderhållet.
Däremot har jag ändå svårt att förstå varför det är
budgetproblem nästa år. Det är den biten jag hänger
upp mig på. Varför blir det bara nästa år? Den här
budgetprocessen är ju inte direkt ny. Den hade vi
även förra året. Ändå kommer vi att få problem nästa
år.