Fru talman! Vi har under denna dag debatterat vårt
medlemskap i EU, och det har varit en både viktig och
historisk debatt. Det känns skönt att vi nu är framme
vid målet.
Jag skall främst uppehålla mig vid finansutskottets
betänkande nr 5, där det redovisas förslag till
principer för budgetering och revision av de medel
som Sverige betalar till respektive mottar från EU.
Först vill jag säga att jag har en mer positiv syn på
medlemskapet och dess möjligheter än vad regeringen
synes ha. Det grundläggande är ju att medlemskapet
skapar bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt
och därmed också för en finansiering av
medlemsavgiften.
Genom medlemskapet får vi en stabilare
ekonomisk situation. Detta i sin tur kan medverka till
räntesänkningar, sänkta kostnader i produktionen och
en förbättrad konkurrenskraft. Medlemskapet gynnar
oss alla, oberoende om vi är näringsidkare,
skattebetalare, bidragstagare eller konsumenter.
Därför är det fel att, som regeringen och
Socialdemokraterna nu gör, peka ut vissa grupper som
mer gynnade än andra.
Regeringen föreslår fem principer som skall gälla
för finansieringen av medlemskapet i EU. De två
första av dessa principer har jag inget att invända
emot, nämligen att finansieringen inte får leda till ett
ökat upplåningsbehov samt att statens administrativa
kostnader ej bör öka totalt sett.
Även om samhällsekonomin i stort gynnas av EU-
medlemskapet bör man ändå se till att täcka in de
utgifter som uppstår i statsbudgeten som en följd av
medlemskapet. Men finansieringen bör då ske på
sedvanligt sätt, dvs. att man i budgetarbetet prövar,
prioriterar och även omprioriterar bland olika
budgetposter.
Jag anser det vara helt fel att åberopa EU-
medlemskapet för att höja skatterna.
Jag tycker också att det finns anledning att erinra
om den borgerliga regeringens stora arbete med att
återupprätta Sverige som en företagar- och
tillväxtnation. Detta skedde genom bl.a.
konkurrensbefrämjande skatte- och avgiftssänkningar.
Den politiken gav också resultat.
Om vi nu skall kunna utnyttja EU-medlemskapets
fördelar är det viktigt att vi kan behålla dessa
gynnsamma produktionsvillkor för företagen. Det
stärker konkurrenskraften, och det ökar produktionen.
Allt detta medverkar till fler jobb.
Att i detta läge införa en ny löneskatt, som
föreslagits i en särskild proposition, är oklokt och
kommer att motverka den positiva utveckling som vi
eftersträvar. Den nya löneskatten kommer i stället att
innebära att vi förlorar många tusen nya jobb.
Socialdemokraterna går tvärtemot den politik de säger
sig vilja föra. I stället för arbetslinjen väljer de att
beskatta arbete.
Jag vill också poängtera vikten av att vi
upprätthåller den grundläggande finanspolitiska
principen att skatter och avgifter inte skall vara
specialdestinerade till särskilda utgiftsändamål.
Sverige har frångått ett system där vissa inkomster
öronmärks till vissa utgifter. Nu tänker regeringen
tydligen återinföra detta.
Här inrättas nu en särskild löneskatt för att
finansiera medlemskapet. Till detta har regeringen
också varslat om att man har för avsikt att införa
särskilda fastighetsskatter på bl.a. jord- och
skogsbruk.
Detta är häpnadsväckande. Som jag tidigare sade,
är det fel och oklokt. EU-medlemskapet gynnar oss
alla, såväl företagare som löntagare och konsumenter
m.fl. Varför skall då enbart ICA-handlaren,
taxiägaren, skogsägaren, rörmokaren m.fl. betala
denna avgift?
När det gäller jordbruket innebär detta att
regeringen återinför skatt på arbetande kapital. Det är
direkt i strid med tidigare principer. Det har sedan
länge funnits bred enighet om att man skall avskaffa
skatten på arbetande kapital. Nu bryter
Socialdemokraterna mot detta.
Den ökande skattebelastningen på jordbruket är
illavarslande efter alla försämringar som regeringen
genomfört. Med regeringens politik är jordbruket inte
någon vinnare. I stället är det tvärtom, en del förlorar
faktiskt betydande belopp.
Man har dragit ner arealstödet och kraftigt minskat
miljöstödet. Regeringen avstår medvetet från
miljöstöd till jordbruket på ca 2 miljarder kronor. Man
vill inte utnyttja de framförhandlade stöden. Detta
strider emot vad som stod skrivet på valsedlarna i
folkomröstningen, nämligen att man utgick ifrån det
framförhandlade avtalet.
Centerns självklara utgångspunkt är att det
framförhandlade avtalet skall gälla.
Trots dessa försämringar framhärdar regeringen i
att jord- och skogsbruket är stora vinnare och att de
därför skall beläggas både med den nya löneskatten
och med särskilda avgifter på jord- och skogsbruket.
Detta tycker vi är djupt orättfärdigt.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservationen.