Herr talman! Det är just på den punkten vi skiljer
oss åt. Jag tycker det är en felsyn att tro att frågor som
barnarbete eller usla arbetsvillkor skulle kunna åtgär-
das genom att man inom WTO:s ram sätter upp regler
som förhindrar de länder som ligger längst ned på
utvecklingsskalan att sälja de varor som de produce-
rar. Det är precis som Reynoldh Furustrand säger, att
de förhållanden som råder i många utvecklingsländer
hade vi här för hundra år sedan. Min egen morfar
skickades ut att arbeta och försörja sig själv när han
var tio år. Det är tack vare att våra företag fritt har
kunnat sälja sina produkter och kunnat exportera som
vår ekonomi har vuxit. I och med det, i och med att
ekonomin har blivit bättre, har de förhållanden som
ingen av oss vill ha, och som säkert inte heller någon i
utvecklingsländerna vill ha, kunnat förbättras undan
för undan.
Det är därför det är fel att ta in de här frågorna in-
om WTO:s ram. Jag tycker att de hör till FN-organen,
till ILO:s och Unicefs område. Självklart skall vi
arbeta för att man skall få förbättrade arbetsvillkor i
utvecklingsländerna. Skillnaden mellan Reynoldh
Furustrand och mig är att jag vill hålla gränsen klar
mellan vad som är WTO-kompetens och vad som inte
är det.