Herr talman! En öppen internationell handel är av
avgörande betydelse för framtida tillväxt och syssel-
sättning i Sverige. År 1994 uppgick exporten till
nästan 500 miljarder kronor. Förra året hade den ökat
med 100 miljarder kronor till. Utan de stora fram-
gångarna på exportmarknaden hade den svenska eko-
nomin i dag befunnit sig i ett helt annat läge.
I takt med den ökade globaliseringen ökar han-
deln. Därmed ökar också behovet av att skapa gemen-
samma spelregler på handelns område. Det är viktigt
med ett regelverk för den internationella handeln. Ett
sådant regelverk gynnar Sverige och andra små han-
delsberoende nationer. Vi kan inte i kraft av vår stor-
lek sätta upp våra egna regler och vänta oss att andra
skall följa dem.
Sedan drygt två år tillbaka finns Världshandelsor-
ganisationen, WTO, där 131 länder är medlemmar.
Fler vill vara med. För Sverige är det bra om WTO
har många medlemmar och regler som kännetecknas
av så mycket frihandel som möjligt. Vi vill kunna
köpa och sälja utan onödiga hinder.
Internationell handel är viktig för vår utveckling.
Och det finns en klar tendens som visar att öppen
handel också är bra för andra länders utveckling, även
om utvecklingen i de fattigaste länderna går alldeles
för långsamt.
Länder som Sverige skall inte i tid och otid skydda
sig från lågpriskonkurrensen från dessa länder. Vi
måste ge dem tillträde till våra marknader och inte
resa själviska tullbarriärer inom de områden där dessa
länder är konkurrenskraftiga.
I-världen har anledning att vara självkritisk på den
här punkten. Inom EU slits frihandelsintresset mot
den kortsiktiga protektionismen. Allt vackert tal om
att hjälpa fattigare länder följs inte upp med handling.
Ändå är EU jämfört med resten av i-världen minst
dåligt på att öppna sin marknad för export från de
minst utvecklade länderna.
Trots detta tvingar man Europas konsumenter att
betala ett högt pris när det gäller kostnader för att
hålla tillverkare i de egna länderna under armarna,
trots att de inte har framtiden för sig. Särskilt illa
tycker jag om importtullarna på de barnkläder som
svenska barnfamiljer köper. På grund av skyddstul-
larna måste en tvåbarnsfamilj betala mer än 1 000 kr
extra om året för att klä sina barn, och dessa pengar,
denna extra skatt för barnfamiljer, går inte till fattiga
arbetare i u-länder utan till fabrikörer i Sydeuropa.
Herr talman! I dag växer världshandeln dubbelt så
snabbt som världsproduktionen. Det är en utveckling
att välkomna. Men samtidigt får man inte blunda för
de konflikter som kan uppstå i den ökande handelns
spår. Jag tänker på när produktionsmål och miljömål
krockar och måste vägas mot varandra eller när före-
tag utnyttjar arbetskraften och förkväver arbetarnas
mänskliga rättigheter.
Boten mot dessa och likartade problem är inte
mindre handel. Eftersom ökad handel leder till ut-
veckling, leder den också i förlängningen till bättre
villkor för arbetarna och till att man kan ställa krav på
en bättre miljö. Men det här gäller när man ser saken
på litet längre sikt. Vi kan inte bortse från de problem
som existerar i dag. Därför är jag inte rädd att inom
handelspolitiken ta frågor som arbetsvillkor och mil-
jöförstöring på allvar. Jag är inte så naiv att jag som
moderaterna tror att man kan sopa sådana problem
under mattan och vänta på att de skall försvinna. De
finns, och vi skall vara med och lösa dem, gärna i
Världshandelsorganisationens regi - inte mig emot.
Herr talman! Just nu är det skjuts i arbetet med det
internationella handelspolitiska regelverket. Världs-
handelsorganisationen WTO är bara drygt två år
gammal men redan en framgång. Världens handels-
ministrar enades i Singapore förra året om ett brett
arbetsprogram för WTO.
Vi har redan i år kunnat sluta avtal om öppningar i
handeln på mindre traditionella områden som tele-
tjänster och borttagande av tullarna på vissa informa-
tionsteknikprodukter. Detta är viktigt då en allt större
andel av världshandeln kommer att utgöras av tjänster
och IT.
Det tycks ha gått upp för alltfler länder att bortta-
gandet av en tull inte nödvändigtvis är en uppoffring
som man gör i utbyte mot att man får något annat,
utan att lägre tull även kan vara i importlandets eget
intresse. Handelsförhandlingar har förlorat något av
karaktären av ett nollsummespel.
Under 1997 räknar jag därför med att länderna in-
om WTO även kommer att kunna slutföra de nyligen
återupptagna förhandlingarna om finansiella tjänster.
Samtliga dessa avtal - telekom, IT och finansiella
tjänster - är viktiga för Sverige och svenskt närings-
liv.
Tack vare EU-medlemskapet har Sverige i dag en
starkare röst inom WTO än tidigare. Sedan den 1
januari 1995 har vi en gemensam handelspolitik med
de 14 andra länderna inom EU. Vi väger våra intres-
sen mot andra medlemsländers i interna förhandlingar
och accepterar de kompromisser som blir EU:s han-
delspolitik.
Detta innebär att vi inte är lika synliga på den
handelspolitiska scenen som tidigare. Men vi har fått
en annan roll att spela, och den rollen är större.
Även i arbetet med att utforma EU:s gemensamma
ståndpunkter är frihandeln givetvis vår ledstjärna.
Detta gäller inte minst på de områden där den europe-
iska unionen för en mindre frihandelsvänlig linje än vi
gjorde som icke-medlemmar.
EU har t.ex. höga strafftullar. De tillämpas när
man anser att någon dumpar priserna på EU-
marknaden. När vi gick med i EU hade vi inga - alltså
noll - strafftullar. Nu inom EU tvingas vi att ha ett
sjuttiotal.
Ni har kanske hört talas om de kinesiska handväs-
korna eller om den norska laxen. Båda är fall där vi
tycker att EU-kommissionen varit för snabb att dra
slutsatsen att andra länder utsätter EU-producenter för
dumpning. Och därmed har man varit alltför snabb att
införa strafftullar.
Från svensk sida är vi mycket kritiska, särskilt
därför att man inte tillräckligt tagit hänsyn till att EU:s
konsumenter drabbas genom högre priser när man
ägnar sig åt antidumpning.
Det är därför tillfredsställande att kunna notera att
sedan Sverige, Finland och Österrike blev EU-
medlemmar har balansen inom EU skiftat en aning i
frihandelsvänlig riktning i den här frågan och i andra
handelsfrågor. Vårt EU-medlemskap har inneburit
förändrade styrkeförhållanden, och dessa förändrade
styrkeförhållanden kan innebära en förbättrad EU-
politik. Det ger oss hopp om att successivt kunna
ändra unionens inställning till bl.a. antidumpning och
när det gäller import från de fattigaste länderna.