Herr talman! Vad gäller den sista frågan har jag
redan till Karin Falkmer sagt att jag är ganska opti-
mistisk om möjligheterna till framgång på detta om-
råde via arbetet i ILO. Arbetet pågår, och det har
påbörjats alldeles nyligen. Min tro är i det här fallet
ganska optimistisk. Men om det visar sig att min
optimism är obefogad och felaktig, är jag beredd att
återigen verka för att frågan kommer upp på WTO:s
bord.
Däremot är jag kanske inte alltid så optimistisk
om möjligheten att till WTO få just de länder som
Eva Goës räknade upp att själva, av egen fri vilja
driva på i en massa sammanhang som de i dag uppfat-
tar som i-landsövergrepp mot deras självbestämman-
de. Många av de länder som Eva Goës räknade upp
värnar ju sin rätt att bedriva den här typen av politik
som vi tycker är så förkastlig. För att de skall ändra
på detta krävs många olika åtgärder: internationell
opinionsbildning, förhandlingsarbete, stimulanser i
form av olika handelsförmåner, om de i våra ögon
beter sig på rätt sätt, men också den typ av påtryck-
ningsarbete som sker i ILO. Det kan ge goodwill för
den här typen av länder att visa att de bedriver ett
människovärdigt och utvecklingsinriktat arbete på
arbetslivets område.
Vad gäller den solidariska och rättvisa handeln
vill jag säga att det viktigaste som jag gör är att
främja den fattigaste ländernas tillträde till våra
marknader, så att de kan ägna sig mer åt det som de är
bra på och få avsättning för det i stället för att vi skall
tillverka sådant som vi är sämre på och stänga dem
ute från möjligheten till försörjning, inkomster och
sysselsättning.
Senast i förrgår, på OECD:s ministermöte, fram-
höll jag den svenska positionen att alla i-länder, inte
bara i EU, bör avskaffa alla tullar på export från de
fattigaste länderna. Det är också en linje som vi driver
i EU och i andra sammanhang.