Herr talman! Jag vill fortsätta med att fråga vad
regeringen gör i EU och internationellt för den soli-
dariska rättvisehandeln. Går bistånd före handel?
När det gäller mänskliga rättigheter vet vi att EU
har satt in sanktioner mot Burma t.ex. Men det finns
ju andra länder som är väldigt intressanta att fortsätta
att jobba med, med vilka man fortsätter med handeln,
t.ex. Indonesien eller varför inte Malaysia. Jag tänker
också på Bakundammen på Borneo, där ABB är in-
blandat. Jag har inte hört någonting om att regeringen
på något vis är kritisk mot att man utnyttjar situatio-
nen till att börja att lansera en jättestor damm i ett
område där folk lever i harmoni med naturen. De har
inget behov av en damm. De måste t.o.m. bygga en
kabel till Malaysia över internationellt vatten för att få
avsättning för elen. Dessutom kommer man att plöja
ned en massa skog och kanske bygga upp en industri
som de aldrig har bett om.
Jag tänkte också ta upp detta med skuldbördan.
Det handlar ju inte bara om peshgi som används i
Pakistan, där man sätter familjer i skuld och barnen
får vara slavar, utan också den skuldbörda som u-
länderna dignar under. De tvingas att exploatera sina
skogar och naturresurser. Vad är det som går före, är
det handel eller är det fortsatt exploatering av männi-
skor på det här viset?
Jag är helt chockad över att Karin Falkmer inte
tycker att man skall ta upp frågan om arbetsvillkor,
när det handlar om förnedrande behandling av kvin-
nor, barnarbete, livsfarliga arbetsmiljöer och grova
brott mot mänskliga rättigheter. Finns det en möjlig-
het att komma till rätta med detta genom ILO:s kon-
ventioner?